Happy new years eve!

Efterrätterna står i ugnen och det är snart dags att börja laga maten. Önskar er alla en fin nyårskväll och nyårsnatt och allt det bästa inför nästa år. 

Och tänk, imorgon går den här bloggen in på sitt nionde år... 

Jisses. 

H a p p y    N e w    Y e a r s    E v e ! 

Julmys

Nån byggde visst en koja under trappan idag. 

Film, favorit och fascination

Jag gillar Diane Keaton. Ända sen jag såg henne i min absoluta favoritfilm "Something´s gotta give". Hade det inte varit för att jag gillar henne och för att jag var helt fascinerad över hur lik sin far Michael Douglas blivit så hade jag förmodligen inte sett färdigt filmen jag såg igår.

Men visst, den var ok. En så kallad söndagsfilm. Lagom lättsmält.

Vilken film pratar jag om?

AND SO IT GOES. Eller SÄG ALDRIG ALDRIG som filmen heter på svenska. Med Diane Keaton och Michael Douglas. Dianes rollfigur är nästan en kopia av hennes roll i Something´s gotta give, men jag förlåter henne. För jag gillar henne. Och hennes kläder. Och filmen, ja den var lättsmält. Helt ok. 

Piffad dryck

Men alltså har ni sett?! Världens sötaste piffade öl! Nej, det är inte jag som fått ett ryck och knutit en rosett på ölflaskan, den säljs så. Så himla käckt! 

Frestande film

Inte nog med att man äter konstant i juletid, så råkar man dessutom välja en film som gör att man blir grymt sugen på en varm toast med massor av ost... 

En tanke att ta med in på det nya året...

Dubbelklicka på bilden.

Jullov

Julfika

Oj vad det fikas i juletid... Men gott är det. 

Julväderrapport

Vi kör väl en väderleksrapport igen. Fortfarande ingen snö i sikte, men det blåser rejält kalla vindar. Bäst-att-hålla-sig-inomhus-väder.

Julen vara ska...

Än är det jul i vårt hus. 

Att just julduken ligger kvar kan dock bero på att vi är för lata för att plocka bort den...
Precis som det ska vara i juletid.

Just dance!

 

 

Man behöver röra på sig så här i juletid med all mat och allt gott man stoppar i sig. Årets familjejulklapp ger oss motion. Och ja, det är mer än Loppan som dansar. Men vi ser till att inte fastna på bild... 

Mössa in da making

Loppan fick ett stick-kit i julklapp. Nu pysslar hon en egen mössa. 

Och jag är avundsjuk och funderar allvarligt på att skaffa en egen sån där ring. Inte för att jag vill ha en mössa, utan för att jag tycker det ser kul ut. 

Så vitt jag kan se

Har förstått att snön har kommit nu. Till stora delar av Sverige. 

Men som ni ser, inte till mina breddgrader. Här är det grön barmark. 

Det blev ingen vit jul i år. 

Instagramtips for the love of Ernst

Kan inte låta bli att tipsa om ett instagramkonto som är sååå himla bra. 

@whatwouldernstdo

Så klockrent. Kontoinnehavaren använder sig av textade skärmklipp från Ernstprogram och tillsammans med hens egen kommentar/tolkning blir det bara så klockrent. Jag bjuder på några exempel:

Eller hur? Man måste bara älska Ernst och det här instagramkontoto. Sök på whatwouldernstdo så hittar du det. 

Fimtips!

Jultid är filmtid. Hittills har vi hunnit med två filmer, varav jag har lyckats somna till en av dem. Inte för att den var dålig, utan för att jag var trött. 

Jag tipsar här om den film som jag lyckades hålla mig vaken till. Den andra måste jag se om slutet på innan jag vill tipsa om den.

WHIPLASH

Andrew Neiman är en ambitiös ung jazztrummis, med siktet inställt på att nå toppen på den musikhögskola han studerar. Märkt av sin fars misslyckade författarskap strävar Andrew dag och natt för att bli en av de stora. Terence Fletcher leder skolans främsta jazzensemble, och är en lärare lika känd för sina pedagogiska talanger som för hans skräckinjagande metoder. Fletcher upptäcker Andrew och tar den aspirerande trummisen under sina vingar, och förändrar samtidigt den unge mannens liv för alltid. Andrews jakt för att uppnå perfektion utvecklas snart i en besatthet, då hans hänsynslösa lärare fortsätter att pressa honom till randen av både hans förmåga – och hans förstånd.

(beskrivning lånad av sf.se)

En liten försmak;

En Oscarsbelönad och sevärd film.

Mini-me och ett mini-syprojekt

Häromveckan ville Loppan ha hjälp med ett projekt hon ville göra. Hon ville sy ett linne! Hon hade förberett och plockat fram ett favoritlinne och ritat av modellen på ett papper. 

Vi letade fram ett lämpligt tyg i mina tyggömmor

och klippte ut tyget efter mönstret (som jag för säkerhets skull dubbelkollat att det stämde överens med linnet Loppan utgått från).

Så satte vi igång. 

Loppan var pepp. 

Men hon var mer inne på dekorationerna som hon ville ha mitt på linnet

så vi fick leta upp ett tyg till, i annan färg, 

för hon hade bestämt sig för att dekorera linnet med blomsterapplikationer. 

Hur det gick? Så där. Hon hade börjat med att ha siktet inställt på att själv sy ihop linnet, för hand, men när jag tyckte att det skulle bli bättre om vi använde symaskinen fick jag själv sy. Hon vägrade. 

Resultatet?

Jodå, det blev ett riktigt fint linne. I mjukaste plyschtyg. Perfekt passform efter linnet vi använt som mall. 

Men. 

Jag hade missat kolla att det var ett linne som passade henne i storlek, innan vi började rita mönster och innan jag sydde... 

Vi gjorde ett kanonfint linne. En eller två storlekar för litet...

Häpp! 

GOD fortsättning

Minns ni granefterrätten jag gjorde förra året? 

Naturligt gjorde jag en likadan i år. Fast lite lite annorlunda.

När jag tänker efter så är det en ganska bra beskrivning av våra jular i helhet. Inte bara mitt julgransbakande. Vad menar jag? Jo, att julen är likadan varje år, fast lite lite annorlunda. 

Men smaken är densamma! Och stämningen! 

Receptet på kladdkakan som är bas till granarna hittar du här. 

Och för att liksom ge ytterligare ett exempel på att våra jular brukar vara likadana fast lite lite annorlunda så gjorde jag naturligtvis en variant på pepparkakscheesecaken jag gjorde i fjol. 

Den här gjorde jag förra året. Den som jag drömt om hela året sen dess, btw. 

Så här såg årets ut. Nästan likadan fast lite lite annorlunda. Eller rättare sagt ganska mycket annorlunda i ingrediensväg men smakmässigt väldigt lika. Recept kommer. 

Oj så jobbigt. Nu har jag TVÅ varianter på pepparkakscheesecake att drömma om till sommaren... 

En annan dag, en avslöjad tomte och betydelsen av god fortsättning

Som traditionen följer i den här familjen körde vi ny julafton igår på annandagen. Eller en variant på julafton. Menyn brukar inte vara traditionellt julig, så inte heller igår.

Men dukningen är alltid julig. Även om vår jul inte är så tomteröd i övrigt så kan jag inte låta bli att duka i rött under juldagarna.

Julklappar blir det så klart även på annandagen. 

Även om tomten kom i smyg med sina renar och åt Loppans nattamat och han smet in i vårt hus under julafton när vi var hos farmor och farfar så är Loppan inte riktigt riktigt nöjd med att han inte kom och visade sig. 

Men så plötsligt tidigare idag knäckte hon julnöten! Hon hade ju skrivit brev till tomten och i brevet skrivit vår adress. Inte konstigt att han kom hem till oss istället för till farmor och farfar! Han trodde ju att vi var hemma!

*visomtroddehonvarförstorförjultomten...* 

Julklappar var det ja. 

Och julklappsspel igen! Alltså det är nästan höjdpunkten på julen. Helt galet kul. Gammal som ung, alla blir "ha-galna" och det är alltid nåt speciellt paket som alla blir extra sugna på. 

Dvs det paket som ser ut att innehålla godis... tror jag minsann.

När maten var uppäten, paketen uppackade, julklappstävlingen avslutad och gästerna gått hem var jag snabb att svida om till julpyjamasen. Och så här tänker jag gå klädd resten av julledigheten,sittandes i fåtöljen med rester av julgodis och julkakor...

GOD fortsättning säger man ju. 

Julhistoria

Jag som redan saknar årets adventskalender blev lycklig när jag hittade det här: 

Tusen års julbordsätande med Erik och Lotta. Underbart! 

Julafton 2015

Så här såg det ut under granen när vi gick och lade oss sent sent på natten innan julafton. 

Trångt bland julklapparna. 

Innan vi gick och lade oss hade Loppan placerat ut gröt till tomten och renmat till hans renar. 

På julaftonsmorgon fick vi bevis på att de varit hos oss på natten. 

Faten var om inte tomma så åtminstone rörda. 

*ler*

Och våra julstrumpor var fulla av julklappar. 

Efter julaftonsfrukost utan bröd - nån hade visst glömt att köpa i all julstress - var det dags att packa ner alla julklapparna för att bege oss till farmor och farfar för att fira julafton tillsammans med kusinerna. 

Hos farmor och farfar var det som vanligt kanonfint dukat.

Och barnens "faster" Smilla var finklädd dagen till ära. 

Ett kort ögonkast kastade vi på Gina som julvärd och sen höll vi på att somna framför Kalle Ankas jul. Är det mer än jag som tycker det är sövande..?

Lite gott medan vi tittade på Kalle. Farfars hembakta pepparkakor smakade gott med god ost.

Sa jag att det inte var så många julklappar i år? Hrm...

Jisses.

Men innan man öppnar julklappar måste man äta. 

Loppan stod först i kön till maten. Kanske mer för att hon ville att vi snabbt skulle bli klara med maten än att hon var hungrig...

"Faster" Smilla somnade under bordet. Eller så låtsades hon sova för att bevaka mat som kanske trillade ner från bordet...?

Gottebordet såg frestande ut. 

Första gången jag åt grönkål. Nu är även jag såld på det. I alla fall i den form svärmor serverade den. I sallad med apelsin och valnötter och lite annat gott.

Mitt i maten ringde tomten *blink* och berättade att han tyvärr inte kunde komma till oss men att det var ok för honom om vi själv fixade julklappsutdelningen. Julklappar hade vi ju gott om. 

Jamenvisst kunde vi väl det. 

Efter att vi öppnat ett berg av julklappar fortsatte vi kvällen med att spela julklappsspel om lite fler julklappar. Alltså om ni aldrig spelat julklappsspelet så rekommenderar jag er att göra det nästa jul. Hur kul som helst! Hur kul som helst var även det som låg i paketet jag lyckades vinna. Så kul att det kanske förtjänar ett eget inlägg... 

Men jag slutar det här inlägget med två bilder tagna hemma hos oss, sent på julaftonsnatten när maken somnat i soffan och så även jag strax efter jag tagit de här bilderna.

Två glada och nöjda barn pysslandes med sina julklappar.

Precis som det ska vara en julaftonsnatt, som nästan övergick i juldagsmorgon.