Strandfunderingar

När barnen är hos mormor kan man passa på att bege sig till stranden och göra det här.

Varje gång jag är på stranden kan jag inte låta bli att fundera över hur folk beter sig på stranden. Vi kom tidigt och stranden var nästan tom. Härligt. Men strax efteråt fylldes stranden på med allt fler sällskap och jag fascinerades återigen. Av att folk lägger sig så tätt inpå andra! Idag tyckte jag det var extremt. Låg på magen och vilade mig och när jag tittade upp tittade jag rakt in i ett skrev på den som lagt sig alldeles intill oss! Det var nästan så jag kände tårna kittla mig i nacken. Och ändå fanns det gott om plats lite längre bort från oss. Jag förstår inte. Flockbeteendet.

Jag trivs bäst i öppna landskap...

Min comfort zone behöver tydligen mer plats än andras.