Inatt svensk tid släpptes det sista avsnittet för inte bara säsongen, utan tydligen även för gott, av succéserien Succession. Bästa säsongen hittills! Manuset, dramaturgin, skådespelet... världsklass! Spänningen inför sista avsnittet - och rädslan att få handlingen spoilad - kan ha gjort att maken och jag satte klockan okristligt tidigt imorse för att äta frukost framför TVn och se sista avsnittet innan vi började arbetsdagen.
Förra helgen var vi på utflykt till en trädgårdsbutik med massor av inspiration.
Krukor helt i den stil jag redan har och som jag hållit på att måla de senaste helgerna.
En sån här waterfeature skulle jag jättegärna ha i trädgården, men jag vet inte om jag hade stått ut med ljudet...
Jag kan bara inte låta bli. Är det strandväder så är det stranden som gäller. Så även idag. Fick några ljuvliga timmar i solen och det känns extra ljuvligt att vi fortfarande bara är i maj och har hela långa sommaren framför oss.
Är man gottegris eller är man? Läste det HÄR inlägget imorse och tänkte att jag skulle göra ett liknande inlägg med mina godisfavoriter. En anledning - så god (haha) som någon - att köpa godis mitt i veckan, bara så där. Sagt och gjort, på lunchen köpte jag den perfekta godisblandningen och gömde undan den för att göra inlägget när jag slutat jobba.
Nu är det snart läggdags och jag har inte gjort nåt inlägg ännu. Jag har heller inte fotat av min godisskål. Varför? Kanske för att jag var så godissugen att jag hann äta upp det först...
På 80-talet kom det ett dator- och tv-spel som jag tror att alla i min generation blev helt hooked på. Tetris. Detta var långt långt före sociala medier och långt före man pratade om hur beroendeframkallande nätanvändande kan vara. Alltså där kan man prata om beroende! Det var grymt beroendeframkallande. Minns att jag blev rädd för jag tyckte att jag såg tetrisbitar i luften framför mig när jag blundade. Vågade inte berätta för någon. Det var superläskigt.
40 år senare görs det en film om skapandet av tetris och i filmen får jag veta att jag visst inte var ensam om att se tetrisbitar flimra framför mina stängda ögon. 40 år senare. Det blev som en uppenbarelse. Som känns tokig nu, men, som sagt, var oerhört obehagligt där och då. Nu kanske mitt minne är blurrigt och jag tror nog att jag berättat det för nån och det känns knas om det var så att jag höll det hemligt. Nu skrattar jag ju åt det!
Jag har alltid varit fascinerad av folk som kan imitera. Har hittat två superimponerande instagramkonton på just det temat.
Jimpressions- Jim Meskimen gör fantastiska imitationer av t ex Robin Williams, Morgan Freeman, Jack Nicholson m.fl.
Mare_kell - Mary Elizabeth Kelly gör helt fantastiska imitationer av kvinnliga skådespelerskor som Kate Winslet, Olivia Coleman, Helena Bonham Cartner m.fl. men även en hel del manliga skådespelare.
Nog för att tiden går rasande fort, men idag har den gått extremt rasande fort. Åtminstone i min dagvilla hjärna. Enligt kalendern är det onsdag, men imorgon är en röd dag, så man skulle kunna kalla det för fredag. Eftersom man är ledig imorgon.
Men nu till min dagvilla hjärna. I förmiddags var jag helt övertygad om att det var torsdag idag. Och nu, på eftermiddagen, börjar det kännas som fredag.
Jisses. Hur ska detta sluta, jag jobbar på fredag, och det kan ju kännas både som måndag eller fredag. Måndag för det är arbetsdag efter ledighet eller fredag för att det är fredag. Eller lördag eller söndag för de som har klämdag eller tagit semester.
Pst, jag var tvungen att googla om det heter dagvill eller dagvild. Tydligen heter det dagvill. Man böjer inte med ett d, så det får bli dagvilla hjärna, även om jag skulle vilja skriva dagvilda. Nåja, språknörden noterar.
'
Har väl inte undgått någon att Sverige och gick och vann Eurovision igår? Höll på att undgå mig om inte familjens ungdomar påkallat min uppmärksamhet och väckt mig där jag sov i tv-soffan.
Tydligen en historisk vinst. Första gången en kvinna vunnit Eurovision två gånger och Sverige har nu lika många vinster som Irland. Men allra häftigast tycker jag det är att nästa år när Sverige står som värd för Eurovision är det 50 år sen Abba vann med Waterloo och 40 år sen Herreys vann med Diggiloo. Nästan för bra för att vara sant! Vilken självklar värd av Eurovision år 2024! Hoppas man utnyttjar det och gör nåt käckt av det.
Fast hur kan det vara 40 år sen Herreys sjöng om sina guldskor?? Det var ju alldeles nyss, eller?
Jag har berättat här förr att jag ju haft en pendlarvardag i olika omgångar de senaste åren. Så kan det vara när man jobbar som konsult. En stor gemensam fördel jag haft på alla mina uppdrag är att jag alltid haft ett fantastiskt butiksutbud på gångavstånd från kontoret. Just nu har jag ett galet stort utbud, då kontoret ligger i ett stort handelsområde. Ni vet, sånt där handelsområde där det finns ett stort köpcentra och massa butiker runt omkring köpcentrat. Man hinner så klart inte besöka så många butiker på en lunchrast, men man kan ju dela upp det.
Häromdagen besökte jag bara en matbutik på lunchen, för att köpa en lunchsallad.
Men när jag såg fikonträd till extremt bra pris kunde jag bara inte motstå. Trots att jag skulle behöva släpa hem det på två bussar och ett tåg. Men en vänlig kollega erbjöd sig att skjutsa mig till tåget och sonen hämtade mig när jag och mitt lilla träd steg av tåget. Så istället för buss, tåg och buss blev det bil, tåg och bil. För mig och mitt lilla träd.
Jodå, jag tittade. Med ett halvt öga. Vad jag tyckte? Njae... ´seen one, seen them all. Typ. Samma samma, år efter år. Absolut ingen låt som stack ut. På ett positivt sätt, alltså. Kämpade för att inte somna och hålla mig vaken till röstningen. Men visst, det var spännande att Sverige ropades ut först när det var tre platser kvar i finalen.
Om jag kommer att titta på nästa semifinal och finalen? Bara om jag inte har nånting annat för mig.
Jag har som bekant en lång resa till mitt kontor. Buss, tåg och buss. Ibland är det händelserika transporter. Som idag. Först blev tåget stående en lång stund på morgonen för att det var "obehöriga på spåret". När jag skulle åka hem var det stort polis- och vaktpådrag på perrongen. Perrongen, som var full av, mer eller mindre överförfriskade, fotbollsfans på väg till en derbymatch några stationer bort. Sista sträckan hem går via buss och även där var det händelserikt. Steg på bussen och satt länge och väntade på att den skulle börja rulla. Chauffören hade fastnat i telefonen. Han väntade på att bli avlöst av en chaufförkollega som aldrig dök upp. En lång stund senare visade det sig att ersättaren hade fastnat i en olycka. Vår buss fick tömmas och vi fick vänta på nästa buss.
Lång dags färd mot kontor. Lång dags färd mot hem. Pendlarvardag.
Det är lördag, så då passar det blev bra med ett godisinlägg. Nu är det några veckor sen (som känns som en evighet) vi var i Tyskland och förrådet på godsakerna vi köpte med oss hem börjar sina. Låt oss titta på vad vi handlade och brukar handla när vi är i just i Tyskland.
