Julaftonsmorgon började med några presenter i julstrumporna och plötsligt låg det maaaaassor av klappar under granen.
Och på en del andra ställen också i huset.
Och det är ju så spännande att man bara måste titta lite närmare.
När kommer tomten? När kommer tomten? När kommer tomten?
Väntan är lång på julafton...
Tur att man kan roa sig med att äta medan man väntar.
Lite gotter.
Och lite matigt. Så man värmer upp inför julbordet senare på kvällen.
Äldst och yngst. Vem hjälper vem? Oskiljaktliga var de i alla fall. Lilla Loppan och Mammas Mormor.
Kalle på TV! Det får man ju faktiskt inte missa. Nostalgi för oss vuxna och tidsfördriv för barnen. I väntan på Tomten.
När kommer tomten? När kommer tomten? När kommer tomten?
Vi hann ju både se klart Kalle och duka bordet inför dagens andra matfrossa.
Och julklapparna låg där under granen och brände.
Nåja. Han kom och det konstaterades att det minsann fanns väldigt snälla barn i huset. Och klappar delades ut och glädjetjut utbrast. Flera gånger om. Och en vas med amaryllisar vältes så ett gäng paket blev blöta. Men både vas och presenter höll och kvällen kunde fortsätta som om ingenting hade hänt.
Gissa om glädjen var stor när tomtens paket till Loppan innehöll inte bara en önskad rosa hund utan en hel hundfamilj!
Som fick bo i en av mammas korgar.
Och flytta in bakom granen.
Och sen åt vi. Som sig bör. En julafton. Och somnade mätta, trötta och belåtna. Det blev en lyckad julafton. Ingen var magsjuk och ingen fastnade i nån snödriva. Och alla var mer än nöjda med sina julklappar.