En helt vanlig vintermorgon

Såna här morgnar, när det är snö och kallt och barn och föräldrar är morgontrötta och det är full kaos i hallen med vantar och mössor och stövlar och fingrar som inte vill in i vantarna och man upptäcker precis när man ska öppna dörren och gå ut att en gympapåse förmodligen ligger på ovanvåningen och man måste snöra av sig vinterkängorna och gå upp och hämta den, medan barnen står och stampar i hallen och hinner ta av sig de knöliga vantarna medan man gått upp och letat efter den där gympapåsen som inte låg på ovanvåningen utan hela tiden legat allldeles bredvid oss i hallen, begravd under ett berg av vantar och mössor, så tänker jag på alla tappra, fantastiska människor som jobbar på dagis och har femton små barn med 150 fingrar totalt som ska knölas in i vantar och där nån behöver gå och kissa eller byta blöja precis när man fått på alla kläderna.

Japp. Det var medvetet en lång mening. För precis så känns det. Man hinner liksom inte andas. Nån som känner igen sig?

(Bilder från russinet.se)