Barnen var hos mormor på kvällsäventyr medan maken och jag var på makens jobbs konstförenings årsmöte/konstlotteri (nej, ingen vinst i år). Med sig hem fick de vars två små tomtar. Att ha på sina rum, var tanken. Men icke. Dottern gick raka vägen ut i köket, placerade sina tomtar längst ut på varsin sida av fönsterbrädet. "Så!" sa hon nöjt. "Ska du inte ha dem på ditt rum?" frågade jag. "Nä! Här!" sa hon och såg ännu nöjdare ut.
Avskalad, stilren jul? Nä! Tomtar och rött och julpynt! Om barnen själv får välja. Och visst ska de få det. För vem är julen till för om inte för barnen!
2 kommentarer:
Håller med...barnen är värda all magi de kan få och julen är magisk...Åtminstone hos oss..för visst kommer han med stort T på julafton.Kram Milla:D
Såklart håller även jag med - men jag lider nog av någon sorts syndrom som gör att jag måste rensa bort, eller jag menar flytta bort, barnalster till barnrum såsmåningom...
Skicka en kommentar