Vi var väl så där roade imorse när vi såg att det
regnat hela natten och kanske skulle det regna igen under dagen. Inget vidare att promenera runt och kolla på djur då.
Så vi googlade. Och hittade det här:
Ett tropikarium. Som utlovade att man kunde få klappa krokodiler och se hajar. Och möta Madagaskardjur. Och när Loppan hörde detta glömde hon helt bort de busiga smågrisarna och den arga ponnyn. Krokodiler, hajar och lemurer ville hon se.
Så vi åkte dit.
Och ja, det syns nog på bilden att hon var liiiite spänd för vad som väntade där inne på Tropikariet.
Men att det fanns en spännande museibutik alldeles innan för dörren lättade genast upp humöret och lugnade nerverna.
Fast när jag såg den här skylten i kassan blev jag nervös. Inte för priset utan för de små ljusbruna krypen. Titta noga på bilden eller dubbelklicka på den för att göra den större. Det kliar överallt på mig när jag ser den. Myrorna kröp nämligen fritt där på disken! Och bar på små gröna blad.
Käck idé men inte hade de fått mig att sälja biljetter på det stället!
Jisses...
Usch.
Men det var ju inte myror vi kommit för att se utan hajar.
Var är dem? Hur stora är dem?
Loppan såg nog inte ens Igelkottfisken där hon gick förbi på väg mot att möta hajarna.
Inga hajar här.
Lite för litet akvarium.
Men alldeles perfekt stort för såna här.
Sjöhästar är lite magiska, tycker jag.
Och säkert också Loppan, men hon var fortfarande lite nervös, i väntan på att möta hajar.
Bäst att hålla hårt i pappas hand.
Wow, vi hittade dem!
Men attans så svåra de var att fotografera.
Som sagt.
Men den här var lite mer fotogenique. Och långsam.
Och kolla här! Såna vi såg på stranden förra helgen. Fast de låg mest i strandkanten och rörde inte på sig. Kul att få se dem "in action".
Och här hittade vi sjöstjärnor.
Och världens sötaste små räkor.
Men håll i er nu.
Äääähhhh!
Vem vågar göra det?
Jodå, han vågade.
Lillasyster fastnade vid hajarna, men storebror stoppade - efter lååång tvekan - ner handen och vips så klättrade det upp en räka på den.
Iiihhhh...
Och i ett annat akvarium simmade de här små rackarna runt. Intet ont anandes att de alldeles strax skulle få sällskap i vattnet. *här får jag hjärtstillestånd bara på tanken att jag skulle göra det*
Och det gjorde jag så klart inte heller. Men maken var modig.
Iiiiiiihhhh!
Läskigt.
Jag får hjärtklappning bara av att titta på bilden.
Och värre blir det. Håll i er!
Ihhhhh...
Alltså hur läskigt?
Lite. Erkände han.
Nej, nu går vi vidare, tyckte Loppan och tjuvkikade bakom draperiet in till nästa rum.
Som förflyttade oss till Madagaskar.
Förresten så fick man inte alls klappa några krokodiler. Man fick titta på dem. Men jag tror nog inte att nån av oss var särskilt besvikna. Det räckte så bra med räkor och fiskar.
Ooo... jag ryser igen av tanken på de där fiskarna.
Men de här djuren var söta!
Lemurerna.
Fast vi var läskigt nära dem.
De kollade lika noga på oss som vi på dem och en stund var jag allvarligt rädd att få en på axeln. Eller i håret.
Men jag klarade mig. Och det gjorde även resten av familjen.
Och vi gick vidare.
Det här djuret såg betydligt fredligare- och orörligare - ut.
Och orörliga var även de fossiler som man kunde gräva fram i det här rummet.
Jodå, visst fanns det nåt där under sanden.
Människan är väl också ett djur, eller härstammar från dem, så varför inte bygga en människa när man ändå var på gång?
Tänk att vi alla ser ut så där inuti.
Apropå inuti så behövde vi få nåt i oss när vi var klara och det fanns inte bara en trevlig museibutik i huset utan även en trevlig, barnvänlig och prisvärd restaurang.
Så där pustade vi ut och försåg oss. Tillsammans med Loppans nyförvärv.
Tropikariet i Helsingborg.
Rekommenderas.
