Fast jag gissade rätt igår! Jag prickade rätt på vilka jag trodde skulle gå till final och vilka som skulle gå till andra chansen. Alltid nåt.
Fast jag gissade rätt igår! Jag prickade rätt på vilka jag trodde skulle gå till final och vilka som skulle gå till andra chansen. Alltid nåt.
Jag är ingen spontanshoppare. Jag funderar oftast länge och väl innan jag bestämmer mig. Eller jo, ibland kan jag slå till utan att behöva tänka särskilt länge. Men ibland. Blir jag tveksam. Och jag funderar och funderar. Tokigt nog är det oftast inga dyra grejor jag funderar en gång extra på. Det är nog mer så att jag blir tveksam och funderar över om jag verkligen vill ha det eller om jag blir frestad för att det är ett bra pris.
Och vet ni. Gissa hur många gånger det hänt att när jag väl bestämt mig för att slå till, så har varan antingen tagit slut eller utgått.
Idag hände det igen. Funderat jättelänge på en inredningssak och igår bestämde jag mig. Jag var helt övertygad och begav mig iväg för att slå till. Bara för att konstatera att det hade utgått.
Suck. Det straffar sig att vara "duktig".
Jag jobbar i ett projekt som kontant flyttas framåt i tiden. Jag har en mental vadslagning med mig själv. Vilket kommer först, tillbaka till kontoret eller leverans i mitt projekt.
Det ser ut att bli ett jämnt lopp. Idag flyttades driftstartsdatum för mitt projekt igen.
Här kommer ett tv-tips. Skotsk kriminaldrama i fyra delar.
Tragedin är ett faktum i en avlägsen skotsk by när en eldsvåda härjar familjen Kendricks hus. Mamman och hennes tre barn dör i branden, endast pappan kommer ut levande. Det visar sig snart att alla fem blivit drogade. Utredarna söker efter ett motiv och upptäcker snart att familjesituationen har varit allt annat än idyllisk.
Välspelat och tragiskt. Och lagom långt att sträckse alla fyra avsnitten.
Du hittar den HÄR.
Efter (ytterligare en) supergalen, intensiv jobbvecka kom det igår förhandsvalentinspepp i brevlådan från min konsultchef. Välbehövligt.
Den tid man tillbringar utanför ordinarie betald arbetstid, typ nattetid, att snurra jobbtankar - kan man debitera den?
Upplägget i övrigt? Saknade jag publiken? Nej. Det är lite skillnad att titta på publik och att vara publik. Att titta på den tillför inte mycket för mig. Men visst, det har varit kul att vara i publiken, de gånger jag gjort det. Men som tv-sändning kanske de kunde varit lite mer innovativa, men det var helt ok för mig. Mello är mello. Ska liksom skava lite. Det är en del av underhållningen.
Så vad tyckte jag då om låtarna? Hade jag någon favorit? Tyckte jag att det var en skräll? Var det något bidrag som framkallade skämskudde? Var det något bidrag som har stor potential att bli en kommande klassiker? Var det något bidrag som var en given Svensktoppsetta? Eller radiohit?
Eh... vad svarar jag på det? Inget bidrag som fick mig att studsa i tv-soffan. Inget bidrag som fick mig att utropa Där har vi vinnaren! Skämskudden fick ligga orörd i tv-soffan. Och jag gissade rätt vem som åkte ut.
Jag erkänner. Jag är svag för klassiska schlagerlåtar. Arvingarnas låt. En blivande allsångs-schlagerklassiker. Skulle kunna ha tävlat 1975. 1982. 1995. Tidlös. I schlagerkretsar. Och är det inte det man är ute efter när man tittar? Jag i alla fall.
Kommer jag titta nästa lördag? Jamenvisst. Jag har ju inget annat för mig.
Skrev det HÄR inlägget igår och förinställde att det skulle publiceras nu på morgonen. Undrar om jag jinxade min sömn och inbyggda väckarklocka när jag skrev det.. För vad hände imorse? Vaknade jag en minut innan min väckarklocka ringde? Nope! Jag vaknade tre timmar (!!) innan klockan skulle ringa och sen lyckades jag inte somna om.
Suck. Det är fredag. Med tanke på mitt tidiga uppvaknande inatt, lär jag nog inte ta mig igenom hela min vanliga fredagstradition som jag skrev om HÄR.
Undrar om jag vågar testa att skippa att sätta väckarklockan på ringning och kolla om jag fortfarande vaknar vid samma tid...
Kunde inte låta bli att testa även jag, pastareceptet som blivit viralt. Vet inte om det kommer från TikTok, men jag har i alla fall sett det hos flera av de konton jag följer på instagram.
Gör så här:
1.
Sätt ugnen på 200 grader. Lägg en bit fetaost, tomater i en ugnsfast form och krydda med flingsalt, chiliflakes, pressad vitlök och färsk basilika.
2.
Grädda längst ner i ugnen i 25-30 minuter. Koka pasta under tiden.
3.
Ta ut ugnsformen och rör om försiktigt med en slev. Blanda ner den färdigkokta pastan och ev lite av pastavattnet.
Loppan gjorde chokladbollar och jag testade ett recept på hemmagjorda Delicatobollar som jag hittade HÄR. Har inte hunnit smaka dem än, för jag blev proppmätt av pastan som jag rekommenderar varmt. Återkommer med recension på chokladbollarna när jag hunnit testa dem.
Tipsade häromdagen om ett gnocchirecept jag hittat på instagram. Här kommer ytterligare ett instagramhittat recept som jag tipsar om. Jag hittade det HÄR.
Capresesoppa. Lät ju spännande. Caprese är ju gott. Får man möjlighet att testa det i soppform, måste man ju testa. För det låter lite galet. Men det var galet gott.
I vanlig ordning har jag svårt att följa recept till punkt och pricka. Jag måste smaka mig fram och ibland gör jag ändringar eller tillägg. Här slängde jag i lite kalvfond. Och jag tog nog lite mer än en droppe citron. Och det blev supergott! Nästa gång kommer jag toppa med lite rostade pinjenötter. Och kanske byta ut mozzarellan mot burrata, så det blir lite krämigare. Men laga den igen kommer jag definitivt att göra!
Surfade runt i dokumentärkategorin på Sveriges radio play och råkade fastna för ett... eh... mycket märkligt program som har några år på nacken. En intervju med Leif G W Persson från bokmässan 2015. GW intervjuas i programmet Lundströms Bokradio av Marie Lundström och det är en grymt förkyld GW som högst motvilligt berättar om sin bok och recenserar andra kända författare, och inte minst såna som stammar från Västerbotten.
En synnerligen märklig halvtimme. En rolig halvtimme, som titeln lyder, men ändå... lite märklig. Man är väl kanske lite överkänslig så här i coronatider, för det känns extremt märkligt att någon sitter i en intervju och är så gruvligt förkyld som GW uppenbarligen är. Fast coronatider eller ej, så förkyld som han var borde han inte ha varit med i en intervju. Smittomässigt och... eh... intervjumässigt. Han är så där förkyld ni vet så det blir inte bara luddigt uttryckt det som sägs, utan även lite luddigt tänkt. Men på ett vanligt GW vis, så där helt utan filter och tanke på om det passar sig det han säger. Befriande.
Ni måste lyssna själva! Det är märkligt underhållande samtidigt som det är märkligt märkligt. Jag hittar inte ord för det.
Lyssna! HÄR hittar du programmet där du kan lyssna på GWs ord.