Som vi längtat!

 

(bildkälla)

Kontorstider och uppvakningsstrul

 

Jag jobbar fortfarande hemifrån en hel del, men varvar det med jobb på kontoret. Ibland halva dagar, det är de bästa dagarna. Förmiddagar på kontoret, eftermiddagar på hemmakontoret. Eller tvärtom. Men. Senaste veckan. Veckorna. Då har jag vaknat typ halv fem och inte kunnat somna om när jag ska vara på hemmakontoret och i princip skulle kunna sova till fem i åtta. Men de morgnar jag måste stiga upp tidigt, typ runt halv sex, för att hinna transportera mig till kontoret, då vaknar jag inte förrän klockan ringer! Och är jättetrött. 

Härommorgonen var jag tydligen så trött redan på kvällen för jag hade visst ställt klockan på kvart över sex när jag skulle gå till bussen halv sju! Galet. Jag fick ta bussen en timme senare, de går knasigt nog bara en gång i timmen, men jag kunde koppla upp mig och jobba lite på bussen. När jag väl hamnat på rätt buss! Ja, det var en riktigt galen morgon, tydligen. Jag kom inte bara iväg en timme senare än beräknat, jag hoppade på fel buss! Men det löste sig, jag hoppade av på nästa hållplats och därifrån gick även rätt buss, tre minuter senare. Puh. 

En utmaning. Det här att vänja sig vid kontorsjobbtider när man tillbringat två år på hemmakontor... 

Aprilväder i slutet av mars

 

Efter en mars månad som varit rekordsolig och varm, chockade vädergudarna oss idag med att skicka ner snö på oss! Jisses! Inga stora flingor, inga mängder, inga långa stunder och inget som blev liggande, men ändå. Snö! När vi precis hängt undan vinterrocken...

I allt som inte är som det brukar eller ska vara, så är vädret åtminstone precis som det ska. Opålitligt april-vädrigt.

När familjens Våg blev firad som en Fisk

 

När Loppan var yngre (eller kanske fortfarande än idag?) tyckte hon det var jätteorättvist att hon fyllde år sist på året i vår lilla familj. Hon fyller år i september, jag fyller år till midsommar, men pappa och storebror fyller år redan i mars. Oj vad vi försökte få henne att förstå när hon var liten att alla har precis lika lång tid mellan sina födelsedagar, men det köpte hon aldrig. Hon hade allra längst, tyckte hon, eftersom hon fick vänta ändå till september. Det hjälpte lite, men inte jättemycket, när vi förklarade att det var exakt tre månader till jul från hennes födelsedag och exakt tre månader från jul till storebrors dag. 

Nu har vi precis firat killarna. Eftersom det är mars. Men i lördags blev faktiskt även Loppan firad! Hennes kompisar hade planerat överraskningsfest och kom och firade på 14,5 årsdagen. 

Och vilken fest det blev! Så himla lyckat! Tjejerna och jag hade kommit överens om att jag skulle köpa hem tacosingredienser och sen skulle de fixa resten, dvs matlagning, dukning och tårta. Så paff hon blev när det plötsligt tågade in ett gäng kompisar med tårta och mängder av ballonger och sjöng för henne! 

En kväll att minnas. 💗

Planerar resrutt

 

Sommartid och färgglatt piff

 

Loppan och jag firade in sommartiden igår med att vårpiffa oss lite. 

Jag nöjde mig med att piffa det som fortfarande döljs under strumpor in public. 

När vi firade med italienskt och jag var farligt nära att fylla en doggybag med tiramisu

 

Hittade de här bilderna i min mobil och måste bara dela med mig från när vi firade far i huset för några veckor sen. Han önskade sig äta italienskt. Alltså hur gott ser det här inte ut? Jag lovar, det var precis så gott som det ser ut att vara. 

Som vanligt missade jag att fota efterrätten. Jag kastade mig i vanlig ordning över den och det var den godaste restaurangtiramisun jag ätit. Pizzaresterna fick vi med oss i doggybag, men nån tiramisu blev det absolut inte över. Fast man hade kunnat ta med den hem. Just tiramisun säljs nämligen som takeway. 

Gissa om jag var sugen att köpa hem. 

Tveksamt biotips

 

Gjorde årets första biobesök tidigare i veckan. Så glad att jag lyckades få till ett spontanbesök mitt i veckan. Men... alltså... jag vet inte riktigt vad jag ska säga om själva filmen. Olivia Colman är - som alltid - helt fantastisk och miljön är alldeles ljuvlig. Men... det var en film som lite obehagligt gick under skinnet på mig. 

Vad det handlade om?

Så här beskrivs den på imdb.com:

Leda is a middle-aged divorcee devoted to her work as an English teacher and to her two children. When her daughters leave home to be with their father in Canada, Leda anticipates a period of loneliness and longing. Instead, slightly embarrassed by the sensation, she feels liberated, as if her life has become lighter, easier. She decides to take a holiday by the sea, in a small coastal town in Greece. But after a few days of calm and quiet, things take a menacing turn. Leda encounters a family whose brash presence proves unsettling, at times even threatening. When a small, seemingly meaningless event occurs, Leda is overwhelmed by memories of the difficult, unconventional choices she made as a mother and their consequences for herself and her family. The seemingly serene tale of a woman's pleasant rediscovery of herself soon becomes the story of a ferocious confrontation with an unsettled past.

Ledsen jag inte orkar översätta, men jag tror ni hänger med ändå. 

Se den! Den är trots allt trefaldigt Oscarsnominerad och har vunnit 37 priser och nominerats totalt 112 gånger! Och Olivia är som sagt fantastisk. 

Talande tuppar

Ibland överraskar man sig själv. Vid ett besök i mataffären häromdagen fastnade jag för de här påskiga underläggen. Stod och höll i dem, lät de ligga, gick därifrån och vände tillbaka och köpte till slut dem. 

Tupparna talade till mig.

Trolig scilla, annalkande ramslöksskördetid och blödigt supershoppande mammahjärta

 

Gick förbi det här ljuvligt ljusblå vårfältet i eftermiddags. Ljuvligt. Skulle önska mig hela gräsmattan full. Är det scilla? Jag har dålig koll på vårblomsternamn. Men strax bredvid och utanför bild just här var ett gigantiskt fält med ramslök. Missade plocka ifjol, få se om det blir nån skörd i år. De kan behöva växa lite till innan det är dags. 

Förresten, nu får kommunens skolklasser snart sluta skicka ut barn för säljaktiviteter inför kommande skolresor. Idag knackade det på dörren igen. Det kan tänkas att jag snart får leverans på både kaffe och chokladbollar... 

Och det redan innan Loppan och hennes klass kommit igång med sin försäljning...

Fredagsmysigt knyte med snacksbricketema

 

Förra helgen samlades Loppan och några av hennes tjejkompisar för att ha fredagsmys. Med snacksbricke-tema. En sorts knytkalas, men just det ordet används väl knappast av dagens unga? Nåja, det var knytkalas de hade och det var snacksbrickor som var temat. 

En hade efterrättstema, en hade godistema, en hade fmattema och Loppan hade frukttema.

Så imponerad! Och så inspirerad! 

Halvfärdigt trädgårdshörn

 

Rensade mobilen och hittade de här bilderna från sent i höstas. Eller var det i somras? Det var i vilket fall som helst ett trädgårdsprojekt som inte blev färdigställt. Längtar till att vädret, och tiden, tillåter att jag får färdigställa det. Hoppas det blir som jag ser det inne i mitt huvud... 

Fortsättning följer. 

 

Tjugo!

 

Jisses... sen i lördags är vi numera tre vuxna och ett barn i familjen. Yngst fyller 15 i höst, men i lördags fyllde näst yngst 20. Tjugo!!! Hur hände det, liksom??

Jag lovar, det var en slump att frukostbrödet såg exakt ut som brödet på nutellaburken! Förresten, varför äta nutella på bröd? undrar jag, som föredrar att äta med sked direkt ur burken, alternativt på en croissant... Men, nu var det ju inte min födelsedag. Eller som mamma är det nästan det, håller ni inte med? Barnens födelsedagar är stora dagar även för oss mammor. 

Efter frukost fortsatte firandet på önskan av jubilaren. Härligt att fylla år på en lördag, när alla är lediga. Det blev en utflykt. För att äta här:

En höjdarmiddag för att fira en nybliven 20-åring.

I himla läcker miljö. Både inomhus

och utomhus!

Förresten.

💙

Kusligt sammanträffande

Vad är oddsen på följande nästan kusliga sammanträffande igår? Loppan berättade att hennes klass håller på att samla in till skolresa i nian och att de ska sälja majblommor och kakor. Vi hann precis prata färdigt om det när det ringer på dörren. Och därutanför står det tre sjundeklassare från en annan skola och de vill sälja kaffe som insamling till sin klassresa! Kusligt, eller hur? Precis när vi pratat om det. 

Om jag köpte kaffe? Jamen självklart! Galet dyrt sådant, men mitt mammahjärta kände att jag ville hjälpa till. Och förhoppningsvis kommer det finnas andra mammahjärtan som vill handla av min dotter. 

Hoppas de tjänar massor av pengar till kommande klassresa. 

Verklighet eller fiction

 

"Har du någon gång haft en chef? Varit chef själv, eller tänkt att du vill bli chef för att det där skulle jag göra så mycket bättre? 

(bildkälla)

Jenny kommer in som ny chef på det stora företaget full av energi och längtan efter lösningar, som kommer hjälpa både henne och företaget att må och prestera bättre. Hon brinner för sina idéer och har gjort en genomarbetad powerpointpresentation. Men Jenny går vilse in i en härva av omorganisation, mellanchefer och nytt effektivt management-tänk där inte ens chefscoachen verkar veta varför han är där. Vem är det egentligen som bestämmer och varför kan Robert inte fixa med kaffe och bananer utan att börja gråta? Efter ett medarbetarsamtal från helvetet tvingas Jenny att se nya sidor hos sig själv. Vem vill hon vara? Vad är det hon längtar efter? Blir det my way, eller the high way?"

Jisses, det här är inte en beskrivning av min nuvarande arbetssituation, och inte heller nån tidigare, men det skulle mycket väl kunnat vara det. Nej, det är beskrivning av en teaterföreställning som jag ser fram emot att se om några veckor. Eller gör jag verkligen det..? Nu när jag skriver av texten vete sjutton, det känns plötsligt väldigt nära... 

Nåja. Vi får väl se. Jag kanske går från föreställningen och är superpepp.

Superpepp är jag i alla fall att gå på teater igen. Det var länge sen.

Väderleksrapport och vårträdgårdsstatus

 

Men jisses vad veckorna rusar! Och solen fortsätter att skina över oss. Läste i tidningen imorse att mars har slagit solrekord. Ljuvligt! Tack moder jord att vi får lite sol som kompensation i allt elände. Inte för att sol gör krigssituationer bättre, men om man bortser från det så blir livet lite lättare att leva i vårsol. 

Igår klippte jag 30 lavendelbuskar. Brukar dokumentera det här så jag har nånstans att gå tillbaka och kolla när jag varje vår undrar om det är dags eller om det är för tidigt. Lustigt, jag tror inte jag kalendermässigt var senare ute i år än tidigare år (har inte orkat googla statistik i bloggen), men igår när jag klippte dem kändes det nästan som jag var för sent ute. Jättekonstigt, men ungefär hälften av plantorna var liksom vårgröna. Jag brukar ju klippa när de är alldeles pinniga och vintergrå. Säkert de senaste veckornas fina väder som påverkat. Men jag klippte ändå. De gröna inte riktigt lika brutalt som de grå. Håll tummarna för lila frodighet om nån månad. 

Idag har jag planterat några penséer. Lika säkert som att det börjar regna när jag putsat fönster, brukar det snöa när jag planterat penséer. Håll tummarna att jag har fel i år! 

Inte riktigt där ännu, men snart... 

Hårfint

 

(eget collage, googlade bilder, bildkällor okända)

Tror jag berättat nån gång här på bloggen om när jag praktiserade i en klädbutik och fick stå i ett skyltfönster en hel vecka och stryka kläder. Och när jag fick blanda salvor på ett apotek. För fem år sen ungefär var det dags för unge herrn i familjen att praktisera. Det blev i en skejtarbutik (så klart!) och hos en trafikskyltstillverkare. Om några veckor är det dags för unga fröken i familjen. Gissa vad hon har valt att göra?

Topp fyra!

 

Så har vi tagit oss igenom årets mello. Som alla år konstaterar jag det samma. Att deltävlingarna är så där och de flesta låtarna under deltävlingarna inte är nåt vidare, men att många av dem faktiskt är riktigt bra i efterhand när jag hör dem på radio. Precis som i år alltså. 

Men vad har jag att säga om finalkvällen? Jo, att inte bara rätt låt vann, utan att de fyra topplaceringarna var rätt! Helt enligt min önskning. Jag brukar gissa vad jag tror och vad jag önskar. I år gjorde jag bara en önskelista och döm om min förvåning att topp 4 slog in! Jag hade nästan rätt på min botten-tre-placeringar också. Fast inte i rätt ordning. Jag satte Anna, Robin och Klara i botten och tydligen tyckte de som röstade inte som riktigt som jag. Klara var visst lite mer poppis hos andra än hos mig. 

Men bäst på hela kvällen, förutom då vinnarlåten och toppfyraplaceringarna? 

Som vanligt Farah. Kan inte hon få livstidsuppdrag att alltid ta hand om artisterna i greenroom? Hon gjorde det så bra. 

Men, alltså. Oscar. Oscar. Oscar. 💓💓💓

Han har fått livstidsplacering i mitt 💓

Dags att tänka på refrängen

 

stod det i dagens morgontidning. Jamenvisst, det är ju final i mellon ikväll. Jisses vad veckan rusat. Veckorna rusar. 

Har städat hela dagen och haft alla mellolåterna på spotify i högtalarna och kan nu konstatera att vissa låtar som jag fullständigt dissade i deltävlingarna - och som uppenbarligen fler än jag dissade, eftersom de inte tog sig till final - nu faktiskt är överraskande lyssningsbara. 

Den HÄR gillar jag nu, men inte då. 

Den HÄR visade sig vara riktigt bra städmusik.

Och den HÄR är ju värsta peppmusiken! Lyssnas bäst på hög volym. Om och om igen. 

Vad jag tror ikväll? Jag vågar inte tro, men jag kan ju hoppas. HÄR är min vinnare. 

Orkar du inte trycka på länkarna? Ok, jag ska underlätta för dig. Jag dissade Lancelots låt när han tävlade, men nu tycker jag den är riktigt bra. Likadant Omars låt, som liksom Alvaros låt är perfekta att lyssna på när man städar. Men allra peppigast är ju Medinas fotbollslåt! 

Min vinnare ikväll är 

och övriga fyra som jag tycker borde hamna på topp fem, utan inbördes rangordning, är Anders Bagge, Liamo, Faith och Medina. Eller jag lägger till en sjätte, Cazzi Opeia är också ganska bra. 

Längst ner på min lista sätter jag Robin, Anna och Klara. De låtarna tilltalar mig inte alls. 

Håller tummar för bra mellanaktsunderhållning. 

Sval semi

 

Så har vi tagit oss igenom fyra deltävlingar och en semi. Deltävlingarna har jag kommenterat HÄR, HÄR, HÄR och HÄR. Varje deltävling har jag recenserat med citat från respektive tävling. Vad har jag att säga om semifinalen? Ehh... nej, jag har inget lämpligt citat från själva tävlingen. Jag har inte mycket att säga. För visst är det så att har man inget snällt att säga ska man vara tyst? Bilden ovan får symbolisera min recension. 

Tänkvärt

 

(bildkälla)

Idag firar vi far i huset

 

Hipp hipp hurra! 💙

In i dimman med VM-fotbollsmusik, italiensk textpreferens och förträfflig svensk version av dansk pepplåt

"Hade de sjungit på italienska så hade det gått bättre" 

Jag väljer att citera Oscar Zias pappa i min recension av fjärde mellodeltävlingen. Och det bevisades ju i sändningen, de gamla låtar som man fick ett italienskt smakprov på i lördags var ju kalasbra! Det kan jag tyvärr inte säga om låtarna som tävlade i deltävlingen... Nej, om jag måste välja en favorit så väljer jag VM-fotbollslåten. What? undrar ni. Vaddå VM-fotbollslåt? Jomen, den HÄR lät så precis som en sån! Förresten skulle titeln på den kunna beteckna känslan av hela fjärdedeltävlingsavsnittet...

Förlåt, men jag dissar med kärlek. Inte med elakhet.

Apropå kärlek... Farah är fortfarande min största girl crusch och bäst i lördags och bäst hittills av alla åretsmellouppträdanden var ju att Oscar hade den goda smaken att göra en alldeles förträfflig version av min allra bästa pepplåt!

💓💓💓💓💓

Full pott på den! 

Verklighetsflykt

Sociala medier som bloggar och instagram visar mer eller mindre av verkligheten. Ibland mer eller mindre tillrättalagt. Eller visar mer eller mindre, punkt slut. Läser stora bloggar och kommentarer som är mer eller mindre... snälla? Det kan inte vara rätt alla gånger att göra rätt. Senaste veckan har det ventilerats, kommenterats och diskuterats en hel del i medierna, inte bara de sociala såna, om bloggande i det pågående världsläget. Kritik om influencers som bloggar på som vanligt, utan att ens kommentera världsläget. Kritik mot influencers som bloggat mer eller mindre smaklöst om världsläget.

Vart vill jag komma med det här? Jo, jag vill säga att jag tar helt avstånd från det smaklösa, men att jag samtidigt saknar verklighetsflykten som är det jag själv uppskattar i de sociala medierna. Jag vill inspireras, jag vill roas, jag vill skratta, jag vill känna igen... men jag känner inget behov av att precis allt måste inkluderas. Världsläget väljer jag att hålla koll på via andra kanaler. Inte här, i cyberrymden bland vårkläder, drömmar om kommande sommarprojekt i trädgårdar, loppisfynd, semmeltips, tips på streamade serier eller bilder på nån känd eller okänd bloggares vardagsutflykter. Det är ju därför jag är där! För att få lite lättsmält underhållning. Eller verklighetsflykt. Eller för att lättsmält förfasas över nåt, som egentligen inte är värt att förfasas över. Absolut inte i jämförelse med världläget. Men jag tror ni förstår vad jag menar.

Jag vet att det pågår otäcka saker i världen. Stort och smått. Långt bort, nära, väldigt nära, extremt nära. I stora världen och i den egna lilla världen. 

Men här, på min lilla blogg, väljer jag för närvarande att hålla det lite på avstånd. Och fokusera på det lilla vardagliga som ger mig positiva vibbar, precis som jag gjort de senaste femton åren här på min egen lilla okända blogg.

HÄR är förresten det absolut bästa inlägget jag hittills läst apropå detta. Lagom och balanserat. Och det lämnade mig med en varm känsla.

💓

Snart kommer det inlägg med mina reflektioner på senaste melloavsnittet här på bloggen. Och kanske tips om nån streamingserie. Och recept på nåt gott. Som om allt är som det alltid varit. Fast vi vet.