Väderleksrapport / Dagens outfit

 

Dikt och verklighet

Verkligheten överträffar dikten. Eller hur? 

Sista dagen i januari och snöstatistik

Totalt antal snödagar i januari: 21

Ännu ett musikdokumentärtips!

Så har jag sett ännu en musikdokumentär. Take That på Netflix. En dokumentär som använder aldrig tidigare visat arkivmaterial för att berätta om ett av Storbritanniens största pojkband; deras uppgång, fall och spekulära återförening.

Jag var aldrig nån Take That-fantast, däremot en Robbie Williamsfan... I want you back-låten ligger mig varmt om hjärtat, men jag hörde den via Robbie. 

Genom att följa Robbies karriär har jag också blivit medveten om att det var ett speciellt förhållande mellan Robbie och Gary Barlow. Självklart tas det upp i dokumentären. Mycket sevärd dokumentär, jag ger den 😊😊😊😊😊. 

Se den och när du sett den, kan du gå tillbaka till det här inlägget och titta på det HÄR klippet jag hittade på instagram. Men lova mig att du ser dokumentären först! 

Om du behöver rensa tårkanalerna...

 ...kan du med fördel titta på det HÄR klippet. 💓

TV-helgen

Jomenvisst tittade jag. Med ett halvt öga/öra, samtidigt som jag roade mig med nåt annat. Konstaterade följande:

Japp, det är samma låtskrivare i år igen... 

Urvalet av artister följer samma kriterier år efter år. Någon avdankad (förlåt, men någon man inte hört på många år. Läste nu på morgonen att någon tyckt att A-teens borde döpas om till A-dults. Jag dör så roligt! Klockrent ju!), någon från Idol (eller, det kanske det inte var igår? i så fall är det säkert nån i kommande deltävlingar), några söta tjejer, några söta killar, som man aldrig hört talas om förut, någon... eh... hur ska jag uttrycka detta utan att vara elak... eh... någon som bjuder på sig själv? Mer rolig/pinsam underhållning än talang? 

Programledarparet... eh... njae... Har man inget snällt att säga ska vara tyst. Så jag är tyst. Kan ändå inte sätta fingret på vad det är som skaver.  

Men alltså, vad i hela fridens namn var det här att man skulle gå över till svtplay för att titta tio minuter på vem som gick vidare till andra chansen (som kanske inte heter andra chansen längre, eller?)?! Om det varit eftersnack på play, absolut, men det här kändes bara jättemärkligt.  

Som sagt, jag tittade med ett halvt öga/öra och ljudmässigt märkte jag ingen stor skillnad mellan de olika låtarna, förutom då ett som stack ut, både musikaliskt och scenframträdande. I rest my case. Och tänker att jag är inte längre målgrupp för mello som tv-underhållning.

Men På Spåret är jag absolut målgrupp för! Vilken spännande/rolig säsong det varit! Så kul att ett underdogpar gick och vann hela rasket. Kul också att finalparen hade funnit varandra. Nu längtar jag efter nästa säsong. Hade lätt kunnat titta på På Spåret varje fredag hela året. Med undantag kanske under högsommaren... 

Njaee...

Jag hade alldeles för höga förväntningar.

😐😐😐

"Bloggen som fångar vardagen, värmen och livet som det är"

Jag har roat mig med att be AI beskriva min blogg. Blev alldeles varm om hjärtat när jag läste analysen. Nästan så jag rodnar, men här kommer det:

"en långlivad, personlig och mysig blogg som kombinerar vardagsskildringar med listor, kulturintresse och reflektioner. Den känns genuin, hemtrevlig och full av igenkänning - en plats där både skratt, nostalgi och små vardagsäventyr får plats."

Naw... gulligt. Vi läser vidare. Hur beskrivs ton och stil?

"Bloggens känsla är:

• Personlig och varm - som att prata med en vän
• Humoristisk och självironisk - t.ex om att somna till tv-serier eller ha "bräkande" skånska
• Vardagspoetisk - små ögonblick lyfts fram som betydelsefulla
• Reflekterande - särskilt kring tidens gång, jobbet och livet

Det är en blogg där läsaren får följa med i ett levt liv, med fokus på närvaro snarare än perfektion."

Här blir jag både lite generad, stolt och kan inte låta bli att skratta. Den beskrivs precis så som jag hoppas den ska upplevas!

"som att prata med en vän" -  åh, jag blir alldeles varm om hjärtat! 

"bräkande skånska" -  haha jag dör, så roligt! Ja, men det stämmer ju, det har jag ju (tur det är en blogg och inte en podd). Att jag vill skriva lite humoristiskt och självironiskt stämmer också.

"vardagspoetiskt" - vackert ord att beskriva det, men visst är bloggen full av små vardagsögonblick som jag vill fånga här.

"reflekterande" - japp. Ibland är det skönt att få skriva av sig.

Men det sista, jag döööör så roligt! "fokus på närvaro snarare än perfektion". 

Jisses, vilken boost det var att läsa allt detta. 💓 Fick frågan om jag ville att AI skulle göra en pitch för bloggen och här kommer den:

"s.m.i.l.e – bloggen som fångar vardagen, värmen och livet som det är

s.m.i.l.e är en av de där bloggarna som känns som att kliva rakt in i någons kök – varmt, vardagligt, roligt och igenkännbart. Här möter du ett personligt universum av små och stora händelser: allt från resor, musik och tv-serier till lista på listor, bildflöden från veckan och små ögonblick som annars hade försvunnit i tidsbruset. Bloggaren skriver med humor och självdistans och använder bloggen som minnesarkiv, livsdagbok och kreativ ventil, efter att ha bloggat i över 18 år. 

Det är en plats där vardagen får vara både rörig, charmig och full av små guldkorn – ibland genom bildsvep från veckans händelser, ibland genom reflekterande listor om året som gått, resor som gjorts eller kultur som upplevts.

Inläggen är lättsamma, men samtidigt fyllda av värme och närvaro. Här samsas Köpenhamnstips med nostalgiska tv-minnen, små fynd från loppisar och personliga reflektioner om arbete, familjeliv och livet i stort.

Det som gör bloggen unik är tonen: personlig utan att vara privat, humoristisk utan att bli ironisk, och alltid skriven med en känsla av att det är just i det lilla som det stora bor. s.m.i.l.e är inte bloggen som jagar perfekta ytor – det är bloggen som visar livet som det faktiskt känns.

Kort sagt: En varm, charmig och ärlig vardagsblogg full av igenkänning, bilder, berättelser och livsglädje."

Känner mig alldeles kärleksbombad. Nu blev jag så peppad att jag kommer absolut fortsätta blogga, minst 18 år till! 

Taco-bonanza. Triss i tacos. Tema tacos.

Kunde inte bestämma mig för vilken rubrik inlägget skulle ha, så det blev tre varianter. Passar bra eftersom det handlar om tre varianter av tacos. Det står alltid på önskelistan för mat här hemma, men jag blivit lite trött på den klassiska varianten, så när jag snubblade över några andra varianter på instagram, var jag tvungen att testa. En av dem blev min favorit. Nu är det jag som kan tänka mig att önska taco på menyn lite oftare! 

Först ut att testas var det HÄR receptet: Viral stekpannetacos. Jag hittar inte originalreceptet, så jag har själv hittat på namnet. 

Andra receptet vi testade var det HÄR: Tacopaj? Eller kanske helt enkelt ugnsgratinerad tacos. Tillagat i en pajform. Originalreceptet stod på turkiska och när jag googlade översättning förstod jag att det inte handlade om tacos, men jag gjorde om receptet, visuellt inspirerad av filmklippet. Det ser ut som en paj, fast man kan lyfta ut bitar och äta utan bestick om man vill. Lite som en variant på receptet ovan. Fast tillagad i ugn istället för stekpanna. 

Tredje receptet finns HÄR. Tacogratäng med kyckling. Gott. Ännu godare dagen efter, så kanske perfekt matlådemat. Om man inte tycker matlåda är ick. ;-) 

Vilken som är min favorit? Den HÄR! 

Husdjur på kontoret

Av en slump råkade jag häromdagen upptäcka att jag tydligen är omgiven av ett djurtema på kontoret. Mina husdjur. En drös elefanter, en groda, en tax och en zebra. Låt oss titta.

En tax på ryggan, en liten necessär med en groda, en lite större necessär med elefanter och ett vindskydd med zebramönster på mina hörlurar. 

En hel djurfarm ju. 

Oväntat sevärt

Det HÄR. Ju fler avsnitt jag ser, desto mer ser jag bortom tv-underhållningen i att det är en samling individer som sannolikt är utvalda för att de "gör intressant tv", och istället tar till mig lärdomarna som deltagarna lär sig. 

Dokumentärtips! Sista akten

Bowie är en av våra musikaliska husgudar och jag kunde så klart inte låta bli att titta på dokumentären om honom som just nu finns på svtplay HÄR. David Bowie - Sista akten. En dokumentär i två delar, som avhandlar 90-tal, framtid och Glastonbury i första delen och 00-talet, Blackstar och slutet i sista delen. 

Precis sett klart den och jag är alldeles tagen. Av hans framträdande på Glastonbury vid millenieskiftet när han gör sitt livs uppträdande med min favoritlåt Life on Mars... Gåshud. Hans cancersjukdom och hans sista skiva som släpptes på hans födelsedag samtidigt som han tog farväl av den här världen... Hans sista video, som visar en åldrad, sjuk, men ändå så karismatisk Bowie... när han ligger i en sjuksäng... när han backande stapplar in i garderoben på slutet...

Magiskt! Se den!

Förresten, att han, också vid millenieskiftet hade den här insikten om framtiden med internet ger också gåshudsvarning:

Spot on!

You sure did. 

Vilken legend. Utomjordisk. 

Vilken fin hyllning till honom. 💙

Note to self

 

(källa)

TV-tanke

SVT har lagt ner Gokväll och jag har svårt att tänka mig att huvudmålgruppen för Gokväll känner sig lika hemma i Sverige Live som ersatt det. Min inre tant saknar Gokväll... 

TGIF

 

(källa)

Thank God it´s Friday. Önskar dig en fin sådan. 

En januarisöndag i Köpenhamn

Låt oss ta oss tillbaka till Köpenhamn. Åtminstone är på bloggen.

Senaste inlägget slutade HÄR, i den kyliga lördagskvällen. Vi däckade tidigt på hotellrummet och vaknade upp till ännu en kall, men solig dag. Söndag i Köpenhamn i januari. Vad gör man en sån dag? Jag rekommenderar ett besök i Köpenhamn på en söndag, för det är lite färre folk i omlopp på söndagarna. Framför allt på det stora shoppingstråket Ströget. De flesta affärer är öppna och självklart är caféer och restauranger öppna.

Eftersom vi gjorde som vi brukar, skippar hotellfrukost, var vi ute på stan ganska tidigt på söndagsmorgonen. Det var magiskt att gå på ett nästan folktomt Ströget (som vi normalt brukar undvika pga av folkmängderna). 

Istället för att äta frukost på hotellet hade vi siktet inställt på ett ställe ni läst om många gånger här på bloggen. Jag har inte gjort många Köpenhamnsbesök utan att gå dit.

 

Ljuvlig morgon.

Men visst var det hit vi skulle! Paludan Bogcafé.

Även där var det ovanligt folktomt, åtminstone första halvtimmen.

Passade på att ta bilder på den fantastiska miljön.

Börjar känna mig som Elsa Billgren, visar många bilder som ni redan sett. ;-) 

Mitt bästa Köpenhamnstips.

Vi gick vidare. Till ett museum jag faktiskt läst om på just Elsa Billgrens blogg. Thorvaldsens museum. 

Det ligger i en fantastisk miljö. 

och i en fantastisk byggnad. 

Följ med in!

Berthel Thorvaldsen, vem var det? 

Så här såg han ut. Jag googlar. 

Berthel Thorvaldsen (1770-1844) var en dansk-isländsk skulptör inom nyklassicismen. Han var under större delen av sitt liv verksam i Rom, och många av hans verk finns samlade på Thorvaldens Museum i Köpenhamn. Han är också representerad på Louvren i Paris. 

Låt oss läsa vad det står i broschyren man får när man betalt inträde. I inträdet ingår förresten även entré till The Museum of Copenhagen och Nikolaj Kunsthal. Men det var söndag och det tog en stund att ta igenom Thorvaldsensmuseét, så vi hann inte besöka de andra två. (Kanske för att vi satt länge med frukosten...) 

Den berömda skulptören växte upp i Köpenhamn under fattiga omständigheter. Han antogs till Royal Academy of Fine Art vid 11 års ålder och hans talang var uppenbar redan från början.

Senare i livet följde Thorvaldsen sin största dröm och reste till Rom, den kulturella metropolen i hans tid. Han skapade där en karriär för sig själv som internationell skulptör.

Efter 40 år i Italien återvände han till Köpenhamn som en världsberömd superstjärna. Han skänkte alla sina konstverk till staden Köpenhamn och fick i gengäld ett vackert museum, inspirerat av antika italienska villor. Han är begravd på museets gård omgiven av sina konstverk.

I vanlig ordning tar det väldigt lång tid när jag går igenom ett museum för jag tittar, tar in och kan inte låta bli att fånga på bild. Här kommer en hel drös bilder på det som fascinerade mig. Förresten, hade nästan nackspärr när jag gick därifrån för det var så himla vackra tak i alla rum. HÄR fångade jag en del i rörlig bild.

Kolla bebisen där bakom ängeln

Nästan lite läskigt.

Innan jag visar nästa skulptur varnar jag för lite ekivok humor. *skäms, men skrattar* 

Fler än jag som tänker samma tanke? *rodnar*

Eh... Hur stor? Nu rodnar jag ännu mer. 

Låt oss raskt gå vidare och titta på andra konstverk.

Vi höjer blicken och tittar upp på de vackra taken, tycker jag!

Hur vackert?! 

Vackert var ordet.

Konstverk av konstnären Bharti Kher kontrasterade Thorvaldsens skulpturer på ett oväntat udda, men vackert sätt. 

Udda, men vackert. 

Det här var också så vackert. 

Khers konstverk Six Women, som föreställer gipsavgjutningar av sex kvinnor i full storlek. Läste att de är alla över 40 år, har fött barn och är sexarbetare. Kvinnorna poserar inte, deras kroppar är samtidigt sårbara och starka bärare av minnen och historier. 

Orkar ni fler bilder? Jag har så klart många fler, men jag tror jag nöjer mig med en staty som fick mig att studsa till. Inte av samma anledning av den ovan... *tihi* 

Säg att det inte bara är jag som tycker att den här keruben ser ut som vår kung som barn? 

En sista bild för att jag gillade industristilen och färgkombinationerna. 

Puh, det blev ett långt inlägg och många intryck. Vi får gå ut och lufta oss lite. 

💓 Köpenhamn 💓

Bästa avslutet på en kalashelg.

Bästa julklappen.