Receptet hittade jag HÄR.
Vad blir godare på sommaren?
Allt! Precis allt! Men om jag ska nämna nåt specifikt så smakar tomaterna bättre på sommaren.
Vad är den mest underskattade stunden på en sommardag?
Första timmen på morgonen, innan det blir riktigt varmt. Sista timmarna på kvällen när det inte är så varmt som det varit mitt på dagen.
Vad gör du helst när regnet plötsligt kommer en sommardag?
Går ut och njuter av regnet. Sen passar jag på att göra sånt jag inte unnar mig en solig dag. Ligger på soffan och kollar film. Eller så går jag ut och lägger mig på dagbädden i växthuset och njuter av ljudet.
Vad är ett sommarögonblick du aldrig tröttnar på?
Solnedgång. Helst beskådat från en strand.
Vad har du minst bråttom med just nu?
Städa.
Frågorna hittade jag HÄR.
När jag kommer hem från semesterresor, tar det alltid några dagar för mig att släppa taget mot stället jag varit på. Om jag nånsin släpper taget... Jag tänker på livet som pågår där, när vi är hemma i vår vardagsmiljö.
Just nu tänker jag på cikadorna som väsnas i träden.
På grodorna som kväker i bäcken utanför trädgården vid huset som nu bebos av andra sommargäster.
På Cristina, hennes dotter Gemma och mor Bruna, underbara Nonna Bruna, som välkomnar och säger arrividerchi till andra gäster, och däremellan smyger i tysthet och tömmer soptunnorna utanför huset och pysslar om poolen.
På alla människor som rör sig på stekheta kvarter i Florens och Pisa.
På alla människor som står i kö i väntan på att se Michelangelos David i Florens.
På kassörskan som sitter i kassan på Conad i Capanori utanför Lucca. Hon som utstrålade att hon förmodligen längtade efter semester. Eller annat jobb. Say no more.
På alla badande människor på Spiaggia del Bunker.
Jag tänker på kvinnan med bandage på ena benet, men som trots det låg och solade på den småsteniga stranden och som blev dragen på en supbräda i vattnet av sin dotter. Mest undrar jag om det kliar under bandaget eller hon klarade sig utan att få stenar mellan ben och bandage. Själv duschade jag bort småstenar som fastnat under min bikini...
Jag tänker på den italienska äldre kvinnan som inte lyckades backa ut sin bil på parkeringen utanför Conadbutiken. Hon som fick hjälp av oss (läs: maken) att backa ut, trots att hon bara pratade italienska. Jag tänker på om det var hon som glömt hur hon skulle göra eller om det var fel på bilen.
Jag tänker på alla som äter gigantiska pizzor på pizzerian i Viareggio och jag undrar hur många som orkar äta upp eller som gör som vi och ber om att få resterna i doggybag.
Jag tänker på de som jobbar på HM i Florens och får njuta av fantastiska vägg- och takmålningar i butiken.
Jag tänker på statyn jag gick förbi i Viareggio och undrar om det är fler än jag som associerar till buxbomsmott när de går förbi.
Jag tänker på den fina blå blusen som jag lämnade kvar oprovad i en butik. Den som jag inte vågade prova, eftersom jag var genomsvettig och det rann längs min rygg.
Jag tänker på den fantastiska "american breakfast" som dottern valde på en uteservering i ett stekhett Florens, och som jag tjuvåt lite på, medan jag ångrade att jag bara beställde "italian breakfast".
Jag tänker på de charmiga expediterna på Autogrill utanför Lucca, som hade världens tålamod och gott humör när vi hade svårt att bestämma vad vi skulle äta, första kvällen när vi ännu inte hade anlänt till huset och var hungriga.
Jag tänker på bombardinon (sockerbulle med pistagekräm) som jag längtat efter i två år, men som tyvärrr var lite torrare än jag mindes.
Jag tänker på det charmiga lilla samhället som märkligt nog heter Montecarlo. Jag tänker på hur jobbigt det var att gå upp för backen från parkeringen, men hur det var värt ansträngningen.
Jag tänker på om gästerna som anlände efter oss till huset, njuter i poolen och är glada över luftmadrasserna vi lämnade kvar. Eller om det var Gemma som tog hand om dem och använder dem i sin egen trädgård...
Jag tänker på att jag snart ska lasta över bilderna, sortera dem och göra Italieninlägg här på bloggen.
Semesterläge. Sannerligen. Jag har gått på semester och veckans fredagstema är just semesterläge.
Vad skulle du vilja ha obegränsat av under sommaren?
Tid! Och kanske pengar...
Vad är ett sommartecken du alltid blir glad av?
När ett koltrastpar dyker upp i vår trädgård. Googlade om det verkligen är så att det kan vara samma par som återkommer varje år, och tydligen kan det mycket väl vara så. De känner sig hemma och det är ett tecken på att trädgården de återkommer till är i god fas med naturen. Känner mig stolt. Och tycker det är lika mysigt varje sommar när Kalle och hans fru dyker upp och badar i vårt fågelbad. Jamen självklart har han fått ett namn! Av nån märklig anledning är det dock bara hanen som fått ett namn av oss... Tror det beror på att de första somrarna han dök upp var han ensam.
Märkligt, jag vet. Men det är ett sommartecken som gör mig glad.
Vad är den bästa sommardoften?
Grilldoft, sommarregn och solkräm kommer alla på delad förstaplats som bästa sommardoft.
Vad är ett tydligt tecken på att du varvat ner?
Jag blir dagvill.
Vad får plötsligt mer plats under ledighet?
Kreativa idéer. Jag har alltid blivit jättesugen på att sy, sticka och virka på sommaren, ända sen jag var liten. Min dotter är likadan.
Runt 17 grader är väl ganska ok sommartemp på mina breddgrader. Eller åtminstone ganska normal sådan. Men efter flera sommarveckor med temp över 30 grader, kändes plötsligt 17 grader som vinterkyla imorse när jag öppnade dörren.
Men jag klagar inte. Jag bara konstaterar. Konstaterar även att det ymniga regnet som kom igår var välkommet. Nu är vattentunnorna fulla igen och det knastertorra gula gräset fick lite välbehövlig bevattning.
Men om några dagar är jag redo för högre temperaturer igen. Kanske på ännu sydligare breddgrader.
Jag säger fortfarande dagis och jag säger fortfarande googlar. Fast jag vet att jag borde säga förskola och frågar AI. Nåja, vad är det då jag vill veta? Vilken växt som är lämplig att ersätta buxbom. Med sorg i hjärtat grävde vi igår upp våra fina buxbomsbollar. Snyft. Har tidigare i sommar googlat på hur man blir av med buxbomsmott, men så gav jag upp. Ingen lust alls att utkämpa en kamp mot 2-3 cm långa randiga larver. Isch.
När maken grävde upp buskarna konstaterade att kampen hade varit lönlös. Det var inte mycket liv kvar i de buskarna. Alltså växtliv. Larverna undvek jag att titta efter.
Tillbaka till mitt googlande. Vad fick jag för svar? Japansk järnek verkar vara en växt som är väldigt lik buxbom, men betydligt tåligare och inte lika benägen att bli angripen av sjukdom eller larver eller annat jox.
Men. Vad kunde jag också konstatera? Eftersom det verkar som att buxbomsmott just nu är en "epidemi", och många säkert vill göra som jag och byta ut sina buskar, så följer självfallet priserna efterfrågan. Det blir inget billigt byte, kan jag konstatera...
När man precis fyllt 59. Är man då Femtioplus eller Sextiominus?
Hrm...
Maken föreslog Femtioplusplus.
Skrev HÄR om den osannolika sannolikheten att jag blev angripen av mitt livs första fästing bara några dagar efter mitt femte TBE-spruta.
Osannolikheterna slutade dock inte där. Ytterligare en vecka senare, blev vi alla tre i familjen angripna av varsin fästing! Nu tänker ni kanske, aha, ni var ute i naturen alla tre! Picknick eller nåt. Nope! Det enda naturbesök där vi alla tre var involverade, OCH i väldigt olika grad, var när vi monterade partytältet i trädgården inför studentfestligheterna.
Mycket märkligt.
Kan det räcka med fästingangrepp på ett tag nu, tack. Insektsangrepp överhuvudtaget.
Snyft...