söndag 31 januari 2016

Söndagssummering





Vaddå söndag vilodag? Inte här i alla fall. Den här söndagen har gått till städning deluxe. Tvättat och städat hela dagen. Inte klar men färdig. Helt färdig. 



Schi måst havv askt a thausend tajms


Minns ni tjatet om supershowen? Möjligheten att anmäla sig har tydligen öppnats nu. Till någons enorma lycka.




Nu har hon börjat träna. Känner ni igen låten?



lördag 30 januari 2016

Hopp om växtligheten


Det finns hopp om växterna här hemma. Loppan har nämligen lärt sig allt om fotosyntes

Häromdagen hittade jag henne ståendes småpratandes framför en växt i vardagsrumsfönstret. "Mamma jag pratar med blommorna så de får koldioxid. Jag vill ha en blomma i mitt rum så jag kan få syre av den!"


(bild via pinterest.com)


Minns inte att jag hade koll på fotosyntes när jag var åtta...



Loppans lyckade lördagsshopping


Vi bor i närheten av en stor videobutik. Men det var länge sen vi hyrde film. Går vi dit är det för att köpa godis. 

Idag är det lördag och vi tog oss dit för att köpa lite gotter. Parkeringsplatsen utanför var knökfull. Många sugna på lördagsgodis,eller? 

Eh... jo, det var det i och för sig men erbjudandet att det var halva priset på alla köpfilmer lockade nog också. 




Vi hade ingen aning om det innan vi åkte dit, men vi kom visst ut med både film och godis. 

Själv nöjde jag med godis. Jag kollar hellre på Netflix... 



Januari - när längtan efter ljus och värme är som störst


Januari. Den absolut värsta månaden på året. Så skönt att vi snart vänder kalenderblad och går mot ljus och vår. Just idag har vi absolut värsta januarivädret. Grått, blåsigt, kallt och intensivt småregn som faller horisontellt. Pga blåsten alltså. 

Håller mig inomhus och kurerar en annalkande förkylning och går igenom mitt instagramflöde på sommarbilder från förra året.

Just såna här dagar känns det nästan overkligt att det kan vara grönt och varmt och soligt... 







Eh... visst känns det overkligt? 

Åhhh vad jag längtar efter att äta frukost i trädgården...




Och grilla. Och sitta ute i trädgården när solen gått ner. Fika i trädgården. Och äta sill och nypotatis.




Glass på stranden.




Tjuvplocka smultron hos grannen, Äta solvarma jordgubbar och vänta på första laddningen nypotatis. 






För att inte nämna det här. Varma dagar på stranden...  




Och fina sommarkvällar. 




Men ok då. För att inte bli helt knäckt av sommarlängtan så visar jag även den här instagrambilden som jag lade upp en julidag i fjol. Elva grader. Som häromdagen. 



måndag 25 januari 2016

Utmaningen att mötas i gryningen och låta sig transporteras tågledes


Så fortsätter jag att berätta om min spännande pendlarvardag. Häromdagen missade jag tåget och kom en halvtimme sent till ett möte, som jag stod som arrangör av. 

Det tåg jag planerat ta var nämligen inställt, visade det sig när jag kom fram till perrongen. 





Jag tog en kaffe i väntan på nästa tåg och mina mötesdeltagare fick ta en kaffe på kontoret i väntan på mig. 

Imorse missade jag tåget igen. Men det var inte för att det inställt, det var för att jag glömt pendlarkortet hemma. Tur att jag upptäckte det på perrongen och inte i biljettkontrollen på tåget...  Och återigen kom jag sent till ett möte som jag kallat till.


En rafflande spännande vardag. Pendlarvardagen. 
Jag får nog sluta kalla till morgonmöten... 



söndag 24 januari 2016

Sällsynt hårfagert


Loppan har långt hår och jag hade älskat att göra fina håruppsättningar på henne. Men sånt måste man ju träna på och det krävs att hårmodellen har tålamod. Eh...

Så jag är otränad och det blir inte många håruppsättningar här tyvärr. På sin höjd vanliga flätor. Inga inbakade flätor här inte.

Men om man ändå vill göra nåt hårfint så får man vara uppfinningsrik. 




Och ibland får man till det. Som igår när Loppan ville vara fin på ett discokalas med klasskompisarna. 




Semla i ny form


Har ni sett att det florerar en massa nymodiga varianter på den klassiska semlan? Ifjol kom semmelvrappen och även varianter med choklad eller blåbär, antingen i bulldegen eller i grädden. 

I år har jag sett varianter både på semmelmuffins och semmelkladdkaka. Eftersom jag är svag för kladdkaka, var jag bara tvungen att testa just den varianten. 




Framför allt när jag såg den här bilden från mittkok.se dyka upp i mitt instagramflöde.


Men jag erkänner att det som lockade mig mest med att testa att baka den var att jag tyckte det lät helt galet. Kladdkaka med semmelsmak liksom? Jag kunde inte i min vildaste fantasi föreställa mig hur det skulle smaka. 

Men vet ni, nu har jag testat. Och det smakar verkligen semla! I kladdkakeform. Helt galet. Men galet gott! 


Receptet finns här. Och där hittar du även bilder på hur min variant av kladdkakan blev.


måndag 18 januari 2016

Hjärtligt doftminne


Vi fick hem en påse gamla leksaker från min högt saknade mormor som lämnade oss strax efter nyår. Det låg bland annat ett gosedjur i påsen. Barnens kommentar gick rakt in i hjärtat:

"Åh, den luktar lika gott som när man kramade henne!" 


(bild via pinterest.com)



Dagens väderleksrapport


Dagen började med 12 minusgrader och en fullständigt igenisad bil. Jag hoppar över berättelsen om att jag på väg till tågstationen först fastnade bakom en långsam saltningslastbil och sen ett annat extreeemt långsamgående fordon och sen när jag väl kommit fram och parkerat bilen typ 1 minut innan tåget skulle gå, fick springa uppför en trappa från parkeringen och en trappa upp till perrongen. Istället berättar jag att jag hann med tåget och att det var 16 minus när jag en timme senare klev av på perrongen. 

Men. 

Jag såg ljuset! På eftermiddagen när jag skulle ta tåget hem igen kändes det verkligen att vi går mot ljusare tider. Det kändes som jag gick från jobb en timme tidigare än normalt, typ. Så ljust var det. 


(bild via pinterest.com)


Dagens väderleksrapport: Kallt och snöigt, men vi går mot ljuset. 


söndag 17 januari 2016

Hemmakära framtidsplaner


Åttaåringen:
 "När M flyttar hemifrån ska jag slå ut väggen in till hans rum och göra ett stort rum till mig!"

Trettonåringen:
"Nej, det ska du inte alls! Jag ska ha kvar mitt rum!"

Åttaåringen: 
"Men inte när du har flyttat härifrån?! Jag vill ha ditt rum! Du behöver inte det när du har flyttat hemifrån!"

Trettonåringen: 
"Jo, jag ska ha kvar mitt rum! Då får jag väl betala för att ha kvar det!" 







Hackat IKEA-leksakskök


Hittade världens käckaste IKEA-hack på pinterest.com:



Originalprodukten. Duktig leksakskök, så som det säljs av IKEA.





Kan bli så här supertrendigt i en hackad version. Galet fint, eller hur? 

Översta bilden hittade jag på IKEAs hemsida och understa bilden på pinterest.com. 


Nån som supergärna vill supershowa


Loppan följer ett antal program på Barnkanalen med stort intresse. Wildkids, Lilla Melodifestivalen, Lilla Aktuellt, Bulldog och så favoritprogrammet framför alla andra; Supershowen.


En musiktävling för barn mellan 6 och 12 år som älskar att sjunga och stå på scen. Programmet leds av David Lindgren och Superpeter Englund och barn får anmäla sitt intresse och förhoppningsvis bli utvalda att uppträda i TV-programmet.


Loppan som ända sen hon var tre-fyra år gammal haft vilda planer på att uppträda i Idol och "riktiga" melodifestivalen ser så klart sin chans här. 

Gissa hur många gånger vi har varit inne på Barnkanalens hemsida och kollat om man kan anmäla sig..?


"Mamma, kolla om de har öppnat anmälningarna till Supershowen!"
"Mamma kolla på Supershowen!"
"Mamma har du kollat om man kan anmäla sig till Supershowen än?"
"Mamma, kolla Barnkanalens hemsida!" 


Jisses. Nån som supergärna vill supershowa.



torsdag 14 januari 2016

På samma spår


Hur blev nu den här morgondagen



Jotack. Jag satt på jobbmöte som slutade 16.45. 16.50 gick tåget hem. Perfekt tajmat, eller? Nja, inte precis. Det tar tio minuter att gå från kontoret till perrongen. 



Nästa tåg gick en timme senare. Eller skulle gå en timme senare. En kvart försenat kom tåget in på perrongen där jag stod och huttrade i kvällskylan. 



Två timmar och fyrtio minuter efter jag lämnade jobbmötet öppnade jag ytterdörren hemma. 








onsdag 13 januari 2016

Hur sjukt?!


Inte ofta jag lägger i mig soffan och slösurfar på TV. Men häromdagen gjorde jag det. Jag bläddrade igenom de få Tv-kanaler vi har och häpnade över tablån just den kvällen. 


Samtidigt gick nämligen följande program på TV:

- Fråga doktorn
- Akuten
- Helt sjukt
- Dr Phil





Alltså?! Fyra olika kanaler, fyra program med...sjukt... innehåll. 



Imorgon är en annan dag...


Alltså vissa dagar alltså. 




Mer händelserika än andra. Oboy om denna var en sådan. 

Håll i er, här kommer den återberättad.


  • Vaknade kvart över tre i natt och kunde inte somna om. Låg länge och funderade på om det var lördag eller fredag eller vilken dag det var. 
  • Kvart över fem ringde väckarklockan och naturligtvis precis när jag äntligen var på väg att somna.
  • Satt i godan ro vid frukostbordet när jag plötsligt insåg att det var hög tid att ge sig iväg. Snabbt från frukostbordet, borsta tänderna, packa väskan. Klockan tickade.
  • Ut i glashal kyla för att konstatera att det absolut inte gick att öppna bildörren. Absolut inte. Klockan tickade.
  • In och hämta maken för hjälp. Klockan tickade.
  • Inte heller han kunde öppna dörren. Klockan tickade.
  • Så fick vi upp dörren på passagerarsidan och jag klättrade in och försökte öppna dörren på förarsidan inifrån. Lönlöst. Klockan tickade. 
  • Någon, kan ha varit jag, slet i handtaget på förarsidan så det nästan gick sönder. Klockan tickade.
  • Insåg att enda lösningen var att åka med maken när han skulle lämna barnen på skolan. Klockan tickar. 
  • Stressad av att klockan tickar och orolig över att ha sabbat handtaget lyckades jag låsa in dottern i den andra bilen. Trodde en stund att hon blivit infryst i bilen... Låste upp bilen och fick in hela familjen i den och precis när vi backar ut ser jag att ljuset är på i den andra bilen. Den som står kvar på uppfarten med potentiellt trasigt handtag på förarsidan... 
  • Stannar bilen och släcker ljuset. Får dock problem med att låsa bilen och försöker ett dussintal gånger innan jag ger upp och låter maken ta över. Efter några försök lyckas han. Klockan tickar. 
  • Alla sitter i bilen igen och vi backar ut igen. Mobilen! Jag har glömt mobilen! Stannar bilen, rusar bak och tar fram väskan ur bagageluckan, upptäcker att min privata mobil ligger i huset men jobbmobilen ligger - oladdad - i väskan. Klockan tickar. Vi kör! Jag får klara mig med en oladdad jobbmobil. Konstaterar jag efter att ha kollat att jag faktiskt har en laddare i väskan. 

Puh. Nu måste jag pausa och andas innan jag fortsätter. 

  • Framme på stationen, ut ur bilen, bak för att hämta jobbväskan i bagaget, stänger bagageluckan och kommer på att jag glömt handskarna i framsätet på bilen. En svinkall morgon. Klockan tickar. 
  • Maken kör iväg samtidigt som jag klappar på bilen för att få hans uppmärksamhet. Halkar förbi bilen för att fånga hans uppmärksamhet. Förgäves. Tackålov upptäcker barnen det och ropar på maken som stannar bilen tio meter fram och jag hinner halkandes ikapp för att få mina handskar. 

Paus igen. Jisses, vilken morgon! 


Nu har klockan tickat så mycket att jag så klart missat tåget jag skulle ta och jag är lite för tidig för nästa tåg. Brrr... lite kallt på perrongen. Vilken tur att jag fick mina handskar. Men synd att jag inte valt ett varmare ytterplagg. 

Tåget kommer dock i tid och jag tar mig ombord. För att konstatera att tåget är knökafullt. Ståplats en timme. Jamenvarför inte liksom? 

Nu tror ni nog att äventyret är slut, men icke. Tåget var förvisso knökafullt och det kom i tid, men. Det gick inte i tid! Vi stod kvar en stund på perrongen och väntade på att få köra iväg pga signalfel längre fram på spåret. 

Nä, nu gör jag en lång historia lite kortare och tar resten i en enda lång mening. Jag kom tio minuter för sent till ett möte,  tillbringade  resten av arbetsdagen sittandes i ett trångt konferensrum med ett stekhett element bakom ryggen, solen i ögonen genom fönstret, fullständigt ovetandes om vad mötet egentligen handlade om.

Nu är jag hemma och har bäddat ner mig för kvällen. Och jag gnolar på Christer Björkmans gamla schlager: I morgon är en annan dag... 







 

tisdag 12 januari 2016

Sopad matta




Jomenvisst spelade vi Monopol under julledigheten. Och för första gången var Loppan med på riktigt. Och vem tror ni sopade mattan med oss? Så pass!

Jisses. Outsmarted by the kids. 

Åtta och tretton. 



måndag 11 januari 2016

Möt Morris



Jag har redan tipsat om en av mina favoritbarnboksserier. 





(eget kollage med googlade bilder)




Böckerna om hunden MORRIS av Lotta Ohlsson och Maria Jönsson. 


Världens sötaste hund och världens sötaste hundnamn. Om jag nån gång blir hundägare igen så vill jag att hunden ska heta Morris. Hanhund eller tik, spelar ingen roll, Morris ska hen heta! 

Och nu tror jag att jag kommit på vilken ras hen skulle vara. Naturligtvis samma ras som barnbokshunden Morris är tecknad efter. En Grand Bassett Griffon Vendeen. 


Alltså, kolla bara den här länken och dö sötdöden lite. 







(bildkälla okänd)



Cuteness overload.




Save the date!


Häromdagen tipsade jag om tre sevärda serier på Netflix och till min stora glädje upptäckte jag igår att favoriten, House of Cards, har premiär för säsong 4 den 4 mars.




Hrm... man kan skulle lägga in om en semesterdag... 






lördag 9 januari 2016

Serietips


Jag,  som normalt försöker hålla mig ifrån att fastna i serie-träsket och följa en massa alldeles för spännande serier på Netflix, råkade visst fastna i två serier under julledigheten. Den ena såg jag färdigt nästan på raken under en sömnlös natt och den andra håller jag fortfarande på att beta av. Men jag passar ändå på att tipsa om bägge här.




RIVER med Stellan Skarsgård

I denna brittiska serie spelar svenske Stellan Skarsgård Londonpolisen John River, en deprimerad och livstrött svensk arbetsnarkoman, som har en något udda förmåga att se och prata med döda personer. 

En mycket mycket bra serie och Stellan är fenomenal i rollen som polisen River. Se den! Men planera in att se den när du har gott om tid att spendera framför skärmen för du lär vilja se alla sex avsnitten på raken.


Och så har vi serien som jag just nu håller på att plöja mig igenom.




HOW TO GET AWAY WITH MURDER

En grupp ambitiösa amerikanska juridiskstudenter och deras briljanta professor i försvarsjuridik hamnar i en rafflande mordhistoria. Fängslande. Den här serien finns visst i mer än en säsong och jag har knappt hunnit halvvägs i första säsongen. Än så länge har jag inte tröttnat.


Och när jag ändå tipsar om Netflixserier måste jag ju bara tipsa än en gång om min absoluta favorit HOUSE OF CARDS.




Kortspel



 





torsdag 7 januari 2016

Julstädning


Jag brukar börja så smått att ta in julen vid advent. Mest ljus och sånt. Inga tomtar. Men när det väl är julafton så brukar de ha dykt upp. Några få. För det hör ju till liksom. Tycker Loppan åtminstone.

Men jag smyger in julen hela december. Nån liten grej varje dag. Och precis likadant gör jag när julen är över. Jag börjar så smått någon dag efter nyår och smyga bort pynt. Dels för att det blir så extremt tomt om man tar allt på en gång och dels för att det är så himla tråkigt att städa bort julen så jag det hellre i små doser.

Vilken tur att jag inte hunnit så långt i år. Här hittade jag nämligen några fiffiga tips på hur man bäst städar undan julen. 





Hög tid att plocka undan.




Men inte idag.



onsdag 6 januari 2016

Rekommenderad rätt



Att nåt som egentligen inte ser så inbjudande ut kan vara så gott.
Speciellt i den här formen.


Snöblinda


Förvånande nog så låg snön kvar när vi vaknade imorse. Och det snöade. Inte som igår, men det snöade. Om än bara en liten stund på förmiddagen.

Men vi som inte är så vana vid snö är inte så kräsna.




Även om det är så här dåligt före kan vi inte hålla oss från pulkabacken. 

Eller vaddå vi? Jag menar barnen så klart.




Han som är skejtare i snöfria tider skippar så klart pulkan och ger sig på en snowboard. 




Loppan som inte vill vara sämre än storebror gav snabbt upp pulkaåkandet. 




Snowboard är ju så mycket roligare än pulka! 







tisdag 5 januari 2016

Sötaste sockerbaket


Medan vi andra börjar känna oss rätt nöjda med sötsaker efter julens frosseri, så är det en i familjen som inte verkar ha fått nog. 




Igår ville Loppan baka. Hon fick ju en alldeles egen kakkokbok i julklapp och nu tyckte hon det var hög tid att börja baka sig igenom den. Helst ville hon göra en chokladtårta full med marschmallows, både inuti och utanpå (!) men det kändes liiiiite väl too much. 

Det fick bli kalasmuffins.




Lyckades övertala henne att skippa de hackade chokladbitarna som skulle blandas i smeten. 




Men att slicka ren degbunken, det kan man inte förneka nån. 
Det är ju det bästa med att baka!




Att dekorera muffinsarna med chokladsmörkräm tyckte både hon och jag var lite kul, så det hoppade vi inte över. 




Får jag presentera. Våra första kalasmuffins nånsin. Eller cupcakes kanske det heter när de har frosting på sig. Inte världens vackraste. Men världens sötaste. Smakmässigt...