Sånt jag googlar på nuförtiden

 

(bildkällor clas ohlsson, plantagen, rusta)

Årets påsktårta

 

Igår medan jag satt i arbetsrummet och arbetade såg det ut så här i köket. Loppan och kompisen bakade traditionsenligt påsktårta. Ambitiöst som sjutton, med hembakade chokladtårtbottnar. Först åkte en in i ugnen och sen en till. Mellan baken gick de loss i påskgodisavdelningen i närmaste mataffär. Till fyllning gjordes smörkräm och vispgrädde, rosa-, grön- och gulfärgad. 

Så här tjusigt blev årets resultat! 💛

Påskveckan inledd

 

Påskveckan är här. Jobbar som vanligt, och har som vanligt barnen hemma i huset, men denna veckan har de inte hemmaskola utan är påsklediga. Lite avis, men har ju en långhelg framför mig och två fyradagars arbetsveckor. Inte dumt alls. 

I helgen fick jag upp lite påsk i huset. Gick visst loss rejält med påskrisen i år. 

Det här är väl inget påskris egentligen, men med lite pynt blev det en påskrisvariant. I en fejkväxt från Jysk hängde jag tovade påskägg jag köpte i London förra året.

Fastnade för en påse ursöta tovade ullbollar på Panduro och satte tråd i dem.

Och de fick agera påskägg i ett riktigt ris. Körsbärsris tror jag. Eller heter det ris när det är körsbär? Kvistar, kanske.

De hamnade här i köket.

Älskar de dova färgerna.

På vinden har jag en låda påskpynt som är full av barnens dagispyssel. Jag valde ut två som fick plats på hyllan i köket. 

Och i vardagsrummet fick det här pysslet plats. Japp, det är också pyssel. Som jag själv pysslat ihop. Eller målat, rättare sagt. När jag porslinsmålade för över 20 år sen. Sen dess har de åkt fram varje påsk och stått på köksbordet, men eftersom vi inte längre har nåt köksbord fick de flytta in i vardagsrummet.

Och på toaletten, av alla ställen, fick det visst också plats lite pynt. En körsbärskvist som mår alldeles strålande där inne i mörkret och är den enda kvist som blommar. 

Nu fortsätter jobbveckan och jag ser fram emot några lediga dagar att fortsätta det HÄR projektet. Och kanske påbörja ett sånt HÄR projekt. Och kanske man får nåt sånt HÄR till helgen. 

Minnen av märklig multitasking

 

(bildkälla)

För många år sen sydde jag nästan alla mina kläder. Det var före både barn och make, då man hade tid och ro att ägna sig åt såna tidskrävande aktiviteter. Jag brukade handla tyg och mönster på väg hem från jobb på fredagen och så hyrde jag tre videofilmer (det var alltså på den tiden man hyrde videofilmer i butik och kunde hyra tre filmer över hela helgen...) satte igång första filmen på fredagskvällen samtidigt som jag satt på golvet och klippte ut tyg och förberedde att börja sy dagen efter. Sen fortsatte jag på lördag förmiddagen. Satte igång videofilm nr 2, multitaskade och tittade på film samtidigt som jag sydde. På söndagen såg jag sista filmen och sydde klart. På måndagen hade jag ny outfit. Homemade. 

Det var tider det. 

I helgen rensade jag ut ett skåp och hittade min stash av tyger. Herre jisses vad sugen jag blev på att sy igen! Nu behöver jag ju inte bege mig iväg till nån videobutik! Så mycket smidigare. Bara att streama lämplig film och sätta igång. 

Men vad märkligt, nu när jag tänker på det i efterhand. Varför skulle jag titta på film samtidigt som jag sydde?? 

Vi får väl se vad som händer under påsken. Om maken fixar det HÄR själv och jag kan ägna mig åt att titta på film slash sy. 

Tack, men nej tack

 

(bildkälla)

Såg ni den nya fredagsunderhållningen på TV 4 i helgen? Masked Singer. Jag tittade. Nyfiken så klart eftersom man läst hur poppis det är i andra länder. Och så här efter första programmet förstår jag att det blev ganska hyllat. Undrar ni vad jag tyckte? Ungefär som Felix och Pernilla på bilden ovan. Alltså... jag tyckte inte det var jätteunderhållande. Det var mest...konstigt. Nej, inget för mig. Ska jag titta på fredagsunderhållning i form av lekprogram så får det bli det HÄR. Som kanske också är lite...konstigt. Men bra konstigt! 

Med anledning av dagen

 

Tryck HÄR! 

After work

 

Växthusstatus dag 3.

Jobbrelaterade leveranser i min brevlåda

 

Igår kom det spännande post i min brevlåda. Inte ofta det kommer så mycket sådan. Post. Framför allt inte spännande sådan. Men igår kom det två leveranser. Nästan så jag kände mig som Bianca Ingrosso när hon tar emot bud. Haha. Fast riktigt så spännande var kanske inte leveranserna som kom till mig. 

Vi börjar med det minsta paketet. 

Det här kom från min arbetsgivare med en hälsning om hopp om vår, sommar och ljusare tider. Jättetrevligt! Jag behöver inga dyra presenter eller galna teambuildingaktiviteter. En sån här liten hälsning i brevlådan räcker väl för mig. 💛 Kom dessutom väldigt lägligt. De kommer att planteras utanför det kommande växthuset.

Men det kom ju ett paket till. Ett betydligt större sådant. 

Det innehöll det här! Full utrustning för hemmakontoret. Från min arbetsgivare? Från min uppdragsgivare? Nope! Från en tävling jag vann på instagram! 

Hos @helenalyth.se som hade en tävling i samarbete med @logitech 

Här var min vinnande motivering:

Som konsult hamnar man lätt mellan stolarna. Jobbat hemifrån på konsultuppdrag ett helt år. Läste precis på uppdragsgivarens intranät att anställda får bidrag för kontorsmaterial för hemmakontoret. En rejäl summa. Men det gäller inte mig som konsult... 

The end of an era

Det här huset har ni sett förr här på bloggen. Vår lilla lekstuga. Tittar man riktigt noga på bilden ser man att den har sett sina bästa dagar. 

Kolla taket. Inte helt jättefräscht.

Ser ni gaveln på taket? Det fattas en bit där på ena sidan. 

Ytterligare en bild en bit på avstånd. 

Och två på nära håll. 

Som stugan såg ut igår på eftermiddagen.

Några timmar senare såg det ut så här. 

Lekstuga no more.

Maken aka Demolition man. 

Lustigt perspektiv när jag fotograferade på avstånd från arbetsrumsfönstret. Stugan ser pytteliten ut. Eller maken stor. Men jag kunde stå rak i den, så riktigt så pytte var den inte.

Jisses. Fjorton år efter vi byggde stugan är den nu ett minne blott. HÄR är bilder på dess glansdagar. 

Nu ser vi fram emot nya glansdagar i just det hörnet i trädgården. Förhoppningsvis kommer det se ut nåt sånt HÄR.

Different. But same same.

Ibland får jag galna idéer. Ibland galna i mitt huvud, men klockrena i verkligheten. Men ibland är de klockrena i mitt huvud och galna i verkligheten. 

Som mitt alldeles färska påskprojekt. Som jag testade igår och som jag dissade lika fort som jag blev klar med det. 

Kan ni gissa vad jag skulle göra? 

Ni har säkert sett, om ni inte redan själv gör det, påskpyntade buskar med färgglada band. Förra året gjorde jag ett försök och konstaterade att det inte blev som jag föreställt mig. HÄR kan du läsa om det. Tyckte det blev lite väl färglöst. 

Men skam den som ger jag. I år tänkte jag göra ett nytt försök. Med band som var lite färgstarkare. Haha, trodde jag. Scrolla upp och titta noga på bilderna i det här inlägget. Plastpåsarna, som jag klippte banden från såg ju färgglada och färgstarka ut. Alldeles perfekta tyckte jag. Men ni ser ju hur färglösa de blev när jag klippt remsorna och vecklat ut dem... 

Det blev inte same same but different. Det blev different. But same same. 

Alla dessa val. Och alla dessa projekt...

 

Alla dessa val. I förrådet ligger just nu ett antal paket innehållande delar till ett växthus och i helgen var vi ute och kollade sten som växthuset ska stå på. Alla dessa val, men samtidigt var valet ganska lätt. Det kommer bli en av ovanstående varianter.

Fastnade framför de här småstenarna. Nej, vi ska inte ha såna i växthuset! Men kanske nån annanstans i trädgården, till ett annat projekt... 

Falukorvsgratäng

 

Falukorv. Inte överst på min lista över favoritmat, men jag kan äta det. I korvstroganoff. Eller nästan knaperstekt till makaroner eller bruna bönor. Eller i ett recept jag testade häromveckan. 

Inte nittiotalsklassikern med ost och tomat, utan i gratängform. Typ. 

Här är receptet.

Falukorv

1 bit purjolök (ca 5-7 cm)

2 tomater

1 dl chilisås

2 dl matlagningsgrädde

1 msk kalvfond

ost

svartpeppar, salt

persilja

Sätt ugnen på 225 grader.

Skär purjolöken i mindre bitar och lägg i en ugnsfast form. Skiva falukorv och tomat och varva dessa i formen. På med lite svartpeppar.

Blanda chilisås, kalvfond, grädde och lite svartpeppar och häll över i formen. 

In i ugnen ca 10-15 minuter (tills såsen börjar koka). Tag ut och toppa med ost. 

In i ugnen igen ca 10 minuter eller tills osten fått rejäl färg. 

Supersmarrigt! Jag serverade pasta till. Och skippade persiljan, som synes. 

Receptet hittade jag HÄR.

Kreativiteten fortsätter flöda

 

Nån har tagit en tillfällig paus i smyckestillverkningen och fått en ny passion, inspirerad härifrån. 

TV-tipsar inför påskhelgerna

Sugen på ett serie-tips inför kommande påskhelger? Ifall det nu blir inomhusväder tipsar jag här om en riktigt bra brittisk kriminalserie. The Bay, Säsong 2 ligger just nu ute HÄR.  Riktigt riktigt bra. Sex avsnitt och vi strecksåg de fyra sista. Det går att se säsong 2 utan att ha sett första säsongen. Googla på handlingen i säsong 1, så kommer du lätt ikapp. (Det fick jag göra, eftersom jag glömt vad den handlade om...) Eller googla och se om du kan hitta en streamingtjänst som visar första säsongen. Men som sagt, jag lovar, du har behållning av säsong 2 även om du inte sett första. Den är mycket mycket bättre än första säsongen och den var bra. 

För egen del är jag glad att jag redan sett den för min påskledighet kommer gå till det HÄR projektet... 

Helgens kalasande

Så har vi hållit helg och hunnit fira lite födelsedag. Vi brukar fira födelsedag på restaurang bara vi fyra i familjen, men den här gången ville den som fyllde år hellre äta hemma och så fick det bli. Det här stod på födelsedagsbarnets önskelista. 

Igår firade vi lite till. Då serverades den här. Kanske inte stod på födelsedagsbarnets önskelista, kanske snarare på min... 

Men innehållet i de här paketen stod definitivt på födelsedagsbarnets önskelista.

Småkylig utomhuslunch, coronavänlig staycation och roomservice framför mellon

 

Maken fyllde år för nån vecka sen och i ett av paketen från mig hittade han ett par kalsonger och en tandborste. För att representera den "riktiga" presenten, som var en staycation. En hotellnatt på hotell några mil bort. 

Perfekt present, det blir ju även en present till givaren, eftersom det så klart innefattade att  jag följde med. 

I lördags var det dags. Vi packade kalsonger och tandborste till maken och motsvarande till mig. Mer packning än så behövdes knappt, för vi hade inga andra planer än att befinna oss utomhus och beställa roomservice på rummet. Ev. även frukost på rummet. Coronavänligt så pass. Nu visade det sig att hotellet hade fixat frukosten väldigt Coronavänligt, så det blev frukost på bokad tid i matsalen och vid anvisat bord. 

Låt oss titta på lite bilder. Tänk vad mycket man kan hinna på knappt två dygn, om man beger sig hemifrån och lämnar vardagen bakom sig.

Första stopp var här. Krapperup. En favorit som vi hittills bara besökt sommartid. Härligt att uteserveringen var öppen även vintertid. 

Sommartid brukar det vara fullsatt och eftersom vi kom strax före öppningsdax passade vi på att haffa ett bord på uteserveringen. Gott om bord att välja bland. Vi var först att hänga på låset. Det var lite småkyligt, men vi tänkte att det är bättre att sitta ute OM det skulle bli rusning. 

Det skulle dock visa sig att under den timme vi satt (och småhuttrade) på uteserveringen kom det inte en enda andra matgäst.

Några besökare till den lilla gårdsbutiken, men vi var de enda matgästerna. 

Inte oss emot. Och det var väl knappt att vi hade märkt om det funnits andra gäster där, vi var fullt upptagna med att njuta av det här.

Står det rabarberpaj på menyn, kan man bara inte låta bli. Man måste! Och det gjorde vi.

Vi laddade ju inför långpromenad i slottsparken. Så då kan man väl unna sig? ;-) Och det var ju faktiskt en födelsedag vi firade. Lite i efterhand. 

Svårt fånga på bild hur magiskt det här var. Kallt och krispigt. 

Ser nästan ut som snöstjärnor, dekorationen på Krapperups slott. Apropå snöstjärnor så började det faktiskt snöa bara nån timme efter vi varit här! Snöblandat regn som sen gick över till ösregn. Nästan ofattbart att vi precis suttit på en uteservering. 

Men vad gjorde det att det blev ruskväder, vi hade ju det här att checka in på. 

Efter två avsnitt Mord och inga visor på TVn gick vi ner för att kolla läget i baren/restaurangen. Ja jag vet, galet, men jag är lite beroende av kriminalserier från åttiotalet. Perfekt som matiné-tv. Brukar slumra till när jag tittar... 

Ni ser ju, ingen rusning direkt. Varken i baren eller i restaurangdelen.

I lördags var det ju mellofinal på kvällen och även om jag beklagat mig över alla delprogrammen ville jag inte missa finalen. Så det var bara att bege sig upp till rummet igen.  

Och boka roomservice! 

Det här gör jag gärna om! Kanske inte titta på mellofinalen igen, men att beställa roomservice! Fyra små rätter att dela på. Alldeles lagom. 

Lyckades fånga bild på tvn som illustrerade känslan perfekt. 

Och den får gärna fortsätta illustrera resten av helgen. 

Smarrig frukost.

Eftersom snöandet och regnandet hade slutat blev det istället en söndagspromenad i vårsol. 

Inte dumt alls. 

Innan vi styrde bilen hemåt blev det ytterligare lite utomhusfikande. Den här gången lite nyttigare, men inte mindre godare.

Staycations. Inte dumt alls. Jag ska nog önska mig själv en sån när jag fyller år. Så jag kan återgälda maken.