Septembers första veckor - kvällsdopp, glassnjut, gymbesök och vilda råttor

 

'

Så har vi gått in i september. Vi fortsätter att gå på den här bryggan. Stolt över att vi är duktiga på att utnyttja tid på bästa sätt, dvs ladda batterier inför mörk vinter, genom att vara utomhus så mycket vi bara kan. Hem från jobb, snabbt byte från jobbkläder till bekväma sensommarkläder, med badkläder i packningen.

Ok, jag erkänner. Jag är badvakt. Det är maken och dottern som är ivriga badare.

Men vem kan motstå vara badvakt i sån här miljö?  (Ok, kanske glassen i anslutande glasskiosk också kan ha en viss dragningskraft...)

Apropå dragningskraft... 

Efter (alldeles för) långt uppehåll är jag tillbaka här. Bättre sent än aldrig.

Nu håller jag tummarna för att september fortsätter leverera fler kvällar som inbjuder till fortsatt beachlife. Tids nog kommer mörker, kyla och vinter och jag kan ge mig an dammråttorna som fått växa vilt i huset under sommaren... 

Så fort tillfälle ges

När det inte är läge för beach dagtid, kan man med fördel utnyttja möjligheten att bege sig till ett sånt här ställe efter jobb. 

Sommar. Jag får inte nog. 

En augustikväll med 25-plus grader

 

Kvällar som denna 💙

 

Livet 💙

 

Vad gör det väl att det blåser så man känner sig nästan sandblästrad, när det är varma vindar och sommar. 💙Beachlife.

Och vad gör väl en kaffefläck på filten...

Beachpremiär!

Jag för till protokollet, förra helgen, den 2 maj 2026 var det dags. Beachpremiär!

Hur tillbringar man bäst augustis sista dag?

Så här! Framför allt om termometern visar 25 grader.

Sandblästrad

Idag var planen att göra detsamma, det gäller att passa på, vintern är lång. Men det visade sig vara värsta ökenstormen så efter två timmar var det bara att packa ihop och bege sig hem igen. Det knastrar fortfarande i munnen efter sanden... 

Fortsätter tanka

 

27 grader

Hur jag helst tillbringar en lördag i början av augusti

28 grader

 

Tjugofem grader

 

💙

Blå himmel och röda axlar

Femtonde juni - rekordsen premiär

 

för beachlife. Men så ljuvligt! 

Så efterlängtat. 

Höstdagjämning och fortsatt beachlife

Tillbaka i Sverige och tillbaka i vardagen och en vecka som både varit galet intensiv och rusat fram. Idag är det visst höstdagjämning och igår tillbringade jag 4,5 timme på stranden! 

29 grader

 

Hur välkomnar man bäst september?

 

Med beachhäng så klart!

Augustikväll 💛

Det gäller att utnyttja alla tillfällen att njuta av sensommaren. Igår var det kalasväder (igen) och på kvällen när vi jobbat färdigt och ätit kvällsmat tog vi oss till stranden. 

 

Svårt att fånga på bild, men det var magiskt.

Om det blev nåt kvällsbad?

Nope! 

Fomo, prickiga naglar, inbakad fläta och D-vitaminberoende

 

Råkade bränna mig rejält på ryggen igår när vi var på stranden. Jag var dock grymt sugen på att fortsatt strandbesök idag, men jag höll mig i skuggan hemma i trädgården. Skönt det med. 

Hann med lite nagel- och hårfix. Tack Loppan för hjälpen! 💙

Men strandväskan att packad och är det väder imorgon så blir det nog beach igen. Blivit beroende av D-vitamin. 

Kunde inte sagt det bättre själv

Håller med Malin, augusti är fortfarande sommarmånad! Bara så ni vet. Även om det skulle börja regna några dagar och även om affärerna börjat sälja höstkollektion SÅ. ÄR. DET. FORTFARANDE. SOMMAR! Idag har jag lyckats bränna ryggen rejält efter ett långt strandbesök. Det är väl ett sommartecken om något. 

Kan ha varit den här aktiviteten som gjorde att jag brände ryggen... Eller att jag fastnade i en bok. 

Beachfunderingar

Jag har i många år funderat över fenomenet att människan bevisar att hen är flockdjur när hen befinner sig på stranden. Det spelar ingen roll om jag placerar mig först på en i övrigt folktom strand, nästa strandbesökare placerar sig i 9 fall av 10 vääääldigt nära min filt. 

Otaliga är de gånger jag legat på stranden och tittat upp för att nästan skåda in i en okänd strandbesökares skrev... 

En annan reflektion jag gjort att det blivit allt vanligare med anarki på stranden. Det. Är. Hundförbud. Under. Viss. Tid. På. Året. Men det är, åtminstone på den strand jag brukar besöka, allt vanligare att hundägare rastar sina hundar på fullbesatta stränder. Kopplade och okopplade. 

Igår gjorde jag en ny reflektion. På stranden vi normalt brukar besöka är det tydligt markerat vilken del av stranden som är "reserverad" för kitesurfare. Just vår strand är känd som perfekt kitesurfingspot. Igår blåste det rejält. Men det var soligt och, enligt maken, varmt i vattnet. Men! Det var med fara för eget liv som vi befann oss på stranden. Inte för att vi blev sandblästrade i blåsten, utan för att stranden - precis HELA stranden - var full av kitsurfare. Det är rätt svårt att förhålla sig till i vattnet, simmandes bland snabbt farande kitesurfare (undrar förresten hur fort det går, det ser väldigt fort ut). Det är också lite läskigt att ligga på stranden nära vattnet och se att ett kitesegel närmar sig. Det låter rätt mycket när ett kietsegel far ner på vattenytan. Min livliga fantasi tycker det SER väldigt läskigt ut om ett sånt segel skulle slå ner i sanden, bredvid, eller - hemska tanke - PÅ mig! 

Att folk ibland är rätt oblyga i sin omklädning på stranden undviker jag att kommentera...

En annan observation jag gjort i år handlar om campingen som man måste passera på väg ner till vår strand. Varje år, i jag vet inte hur många år - många! - har det på samma plats "bott" två äldre långtidscampare. Det har liksom blivit en tradition i sig, att på väg till och från stranden, slå ett öga på deras campingspot, konstatera att "jominsann, de har släpat med kylskåp och stor furubyrå och satt upp staket med blomlådor och flaggstång även i år". 

Fast inte i år... Lite sorgligt. Har de blivit för gamla..? Lever de inte längre...? Nu har den nya traditionen blivit att passera spoten och tänka på dem och undra hur de har det och hur de nu, OM de nu spenderar somrarna nån annanstans...