Fem, tio, femton, tjugo...? Nej, tjugofem!

 

(bildkälla)

Nästa år firar vi 25-årig bröllopsdag. Jag har redan börjat planera för hur fira. Vi gifte oss i Paris och där och då sa vi att vi skulle fira var femte bröllopsdag i Paris. Eh... njae, riktigt så har det inte blivit. Varken fem, tio, femton eller tjugo har vi firat där. Men 25 ska vi banne mig fira där! 

Blev extra pepp när jag läste det HÄR inlägget hos Elsa. Sparar ner tipsen och längtar. Och fortsätter planera. 

(bildkälla)

Fira franskt fast italienskt

 

Efter att ha hållit mig hemma i förkylning när vi fick tillbaka sommarvärmen i början av september kunde jag inte låta bli att släppa ut benen och ta på klackaskorna när vi skulle fira bröllopsdag häromdagen. Kan tänkas att jag ignorerade att väderleksrapporten varnade för regn...

För 22 år sen gifte vi oss i Paris. Vilken typ av restaurang valde vi för att fira? Italiensk så klart! Det bästa av två världar turistmässigt är Frankrike och Italien. Och matmässigt? Italien alla gånger! 

For the LOVE of Italy.

Och hur gick det med skorna och vädret, kanske ni undrar? 

Bitterljuvt filmtips med frankrikelängtan

Snubblade över en film häromkvällen och det var en och en halv timmes bitterljuv filmupplevelse. En s k feelgood-film och snacka om feelgood. Läs översta raden i filmaffischbilden ovan. 

"A road trip that shimmers with so many enticing temptations you may want to lick the screen" .

Men alltså, precis så!! En bilresa från södra Frankrike till Paris. Alltså, har man själv gjort en sån resa så känner man dofterna när man ser filmen. Dofterna, miljöerna... åhh... det är ju ren tortyr. Men samtidigt alldeles fantastiskt. Lite som scenen i Askungen när hon suckar om en bal på slottet. Fast ändå inte. Det var inte alls urtrist. Bara jobbigt. Och alldeles alldeles underbart. För att man själv längtar dit. Speciellt i dessa tider...


Diane Lane spelar amerikanskan Anne, som befinner sig på filmfestivalen i Cannes tillsammans med sin man Michael (Alec Baldwin), en ständigt upptagen filmproducent. När deras semester i Paris hotas av en av hans jobbkriser erbjuder sig Michaels franska kollega, den charmige Jacques (Arnaud Viard), att skjutsa Anne till Paris. Det som skulle bli sju timmar motorvägskörning förvandlas till en lantlig långtur med vackra vyer, fina viner och spirande romantik. 

Vill du se en feelgood film med ljuvliga franska miljöer så rekommenderar jag den varmt. Diane Lanes garderob går inte heller av för hackor, så den bjuder även på en dos klädinspiration. Men framför allt längtan till Frankrike. Och bilsemester. 

Jag får kanske se om filmen igen några gånger under sommaren. Som kompensation för att man själv inte kommer dit... 

HÄR kan du läsa mer och nedan kan du kolla en trailer:

Vintageväska, brocantebilder och köpånger

Förra veckan gick jag som vanligt in en sväng på secondhandbutiken som ligger i närheten av kontoret. Stod länge och fingrade på den här väskan.

Som en minivariant av en klassisk portfölj. Jättesöt.

Lite "patinerad", men inte värre än att det skulle gå att putsa upp. Jag var såååå nära att köpa tills jag synade den ännu noggrannare och såg att axelbandet sjöng på sista refrängen. Hade säkert gått att fixa hos en skomakare, men jag lät den hänga. Det var ju inte så att jag var i akut behov av ännu en väska... 

Apropå secondhand. Jag tror inte att jag har visat bilderna från den gigantiska loppmarknad vi besökte i Frankrike i somras. 

Här kommer ett bildregn!

En dag i veckan, just nu minns jag inte vilken veckodag det var, är det stor utomhus Brocante (loppmarknad) i Nice. Jag shoppade ingenting, men det var kul att bara gå runt och kika på allt. 

Ni ser ju, allt mellan himmel och jord. Inte så mycket "skräp". Vintage Dior och Hermes, antikt porslin, konst... ja, det fanns lite av allt möjligt där. Och varmt var det! Jag led med säljarna som stod helt oskyddade i stekande 35 gradig sol, timme ut och timme in. 

Inget som frestade till köp dock och inget som jag så här i efterhand minns och ångrar att jag inte köpte. Inte där. Dock på en annan, betydligt mindre marknad, en annan dag, då det fanns massor av gamla reklamtryck och andra fina bilder som man skulle kunna rama in. Det ångrar jag att jag inte köpte några... 

Ledighetsersättning

Loppan satt och pratade med Farfar häromdagen och han berättade hur det funkar när man jobbar och har semester. Att man får lön när man jobbar, men att man faktiskt får lite mer pengar när man har semester. Man får ju semesterersättning. 

Tioåringen tittade storögt på farfar, funderade en stund, och utbrast sen: 

"Men då borde jag ju få mer månadspeng när det är sommarlov! Sommarlovsersättning!"

Loppan i en fransk favoritaffär.

Frukostfunderingar

 

Lustigt det där med frukost. Som liten fick jag tvinga i mig en frukostmacka. Hade jättesvårt för att äta frukost. Precis som dottern har. Men. NU älskar jag frukost. Och framför allt hotellfrukostar...

Äggröra, bacon, croissant, melon, kaffe, juice... pannkakor, våfflor... pain au chocolate... 

Såååå gott! 

Och som sagt, jag njuter extra mycket av hotellfrukostar eftersom jag till vardags nöjer mig med två falu rågrut och en kopp kaffe... 

Bilderna i inlägget kommer precis som du säkert redan gissat från vår Niceresa tidigare i somras.

Godis är gott

Så var det lördag och dags för lördagsgodis igen. Galet vad första arbetsveckan swischade förbi och galet vad trött jag varit. Är. Och galet vad varmt det fortfarande är. 

Bilderna är från flygplatsen när vi åkte till Nice för några veckor sen. Hon som är tooookig i emoijisar blev överlycklig över att hitta godis med emoiji(liknande) tryck. 

Back to work and back to Nice

Det är alltid jobbigt att gå tillbaka till jobb efter sommarsemestern, men i år är det svårare än nånsin. Denna värme... Man kommer ju inte i säng, och när man väl gjort det så somnar man inte! 

Jag mjukstartade igår med att jobba hemifrån men satt och svettades och längtade till ACn på jobb. Idag var jag på jobb och där var visst inte nån fungerande AC... Jobbar på sjätte våningen och ja, jag erkänner att jag brukar ta hissen. Jag orkar inte ta trapporna, det är jobbigt nog att stiga upp okristligt tidigt på morgnarna för att åka tåg till jobb. Men idag åkte jag bara en gång. På lunchen och när jag skulle hem tog jag trapporna. Varför, undrar ni. Jo, för när jag steg in i hissen imorse var där absolut minimalt med syre och jag kunde inte låta bli att tänka att jag verkligen hoppades att hissen inte skulle strula när vi stod tre personer i hissen och delade på minimalt med syre... 

Ja jisses, vilken dag! Kossor på spåret (!) så tåget fick ändra sin route på morgonen och när jag åkte hem var det 31 grader i tågvagnen. Skulle byta tåg halvvägs, men råkade hoppa på fel tåg (pga dålig skyltning) så det var bara att åka en station, hoppa av och vänta på nästa tåg tillbaka, en halvtimme senare. Pust... Vilken dag! Men nu är jag hemma och imorgon är en ny dag. Förhoppningsvis utan tågstrul. Och jag kommer ta på mig en sval klänning eller nåt, så jag inte försmäktar. 

Försmäktade gjorde vi inte i Nice. Snygg övergång där, eller?  Låt oss titta på lite fler Nicebilder.

Vad gjorde vi för att inte försmäkta i Nice?

Genom att äta en och annan glass.

Och genom att dricka mycket. Vatten! Såklart...

Första franska vykortet

Ok, då kommer det äntligen det första av några försenade vykort från Frankrike. Jag tror jag sprider ut dem och visar några när jag väl börjat jobba igen. Så jag kommer in i semesterkänslan igen. Eller behåller den. 

Nåja, här kommer första vykortet. 

Känner ni igen stranden? Japp, ni som följer min blogg minns inte fel. Jag har varit i Nice en gång tidigare i år. Med jobb och med maken. Och vi konstaterade att det nog var ett ställe vi gärna skulle komma tillbaka till, tillsammans med barnen. Sagt och gjort. Det blev en resa till Nice igen. Och nu har vi upplevt Nice i april och i juli. Vilket jag rekommenderar? Eh... ja det var vansinnigt varmt i juli. Men inte på långa när så varmt som det var, och är, i Sverige när vi kom tillbaka! 

Naturligtvis blev Loppan lika fascinerad som jag av de fina stenarna på stranden och det kan tänkas att vi fick med oss varsin näve full av fina små stenar.

 

Hade kunna fylla en hel resväska full.

Bilderna ovan är tagna på stranden som ligger mitt i stan. Vid Promenade Des Anglais. På Wikipedia kan man läsa att det är ett promenadstråk i Nice, löper längs och har utsikt över Baie des Anges (Ängelbukten), Medelhavets kust utanför Nice. Den löper från Nice flygplats till Amerikanska kajen (Quai des États-Unis) och är ungefär 7 km lång. Mindre angenämt är att man i framtida historieböcker kan läsa om terrorattentatet i juli 2016, precis just där. Lite läskigt. Naturligtvis såg vi beväpnad militär promenera bland soldyrkande turister. Inte på stranden! På promenadstråket längs med stranden.

En av dagarna satte vi oss på en buss och tog oss en bit utanför stadsgränsen. Till Villefranche-sur-Mer. Ett alldeles ljuvligt litet samhälle. Med sandstrand. Inte sten som på stranden inne i Nice. 

Sand är kanske fel att kalla det, om man jämför med våra vita sandstränder på hemmaplan. Men i jämförelse med Nice-stranden så var det grovkornig sand.

Och galet varmt. Och trångt. Jag kollade om det gick att hyra solstolar och parasoller (galet dyrt, men hade varit så värt det) men det var så klart fullbokat.

Istället blev det vätskepaus efter att vi doppat oss. 

Och en promenad genom samhället tillbaka till busshållplatsen. Smidigt att åka buss och spårvagn i Nice, förresten. Antingen köper man femdagarskort eller klippkort. Eller så promenerar man. I april var det ok att promenera. I juli, eh... något för varmt. 

Pastellfärgade byggnader längs med hamnen.

Strandnära hotell. Men som sagt, vi bodde på spårvägs- eller bussavstånd till stränderna och det funkade bra det också.

Galet vackert, eller hur?

Med de här bilderna på näthinnan slutar vi det här första vykortet. Det kommer fler. För som vanligt har jag minneskort både i kamera och mobil fulla med bilder.