Sommarens investeringar, ett filmtips och ett tv-tips

Resor är en investering tycker jag. Resor är (nästan alltid) värda kostnaden, Hittills i sommar har vi investerat i två resor, men vi har även gjort en annan fantastisk inventering. Projektor! De sista VM-matcherna kunde vi se på storbild i trädgården, och vi har fortsatt titta därute. Film och serier. Hur mysigt som helst! 

Det tyckte nog även Doris som vi passade igår, för när det var dags för henne att bli hämtad av husse och matte kröp hon långt upp i utesoffan och bäddade ner sig i dotterns famn och vägrade gå hem. Suuuupermysigt! 

Mysig var även filmen vi såg. About time. Rekommenderas. 😊😊😊😊

Fast på bilden ovan har vi ännu inte börjat titta på film, vi laddade med att titta på Stanley Tucci i Toscana. Precis i de krokarna vi var för några veckor sen. 

3D-upplevelse

Vi är hundvakt. En Bedlington terrier. Med henne som sällskap i soffan har vi precis tittat på matiné. Slumpmässigt utvald film, men ganska passande. 

Rekommenderar filmen. Och hundrasen. 

😊😊😊😊😊

Aldrig trodde jag väl...

...att jag frivilligt skulle sätta mig i en biografsalong i över två timmar och titta på den HÄR filmen. Men det gjorde jag. Och faktiskt, jag höll mig vaken! Och jag tyckte den var helt ok! Pluspoäng på att huvudrollen spelas av Pedro Pascal, minuspoäng att han hade hjälm/mask över huvudet i stort sett hela filmen...  ;-)  Extra plus var den urgulliga lilla "bebisen" Grogu. 

Jag ger den 😊😊😊+

Biotips!

 

😊😊😊😊😊

Jag har absolut inte lagt bort titlarna

Undrar om det bara är jag som är petig med textning av filmer och serier. Jag har väldigt svårt för engelska filmer och serier där man översätter you till det väldigt nutida du. Inte minst om det är filmer och serier som utspelar sig i miljöer eller en tid man absolut inte sa du till varandra. En sån här mening blir superknas i mitt huvud: "Var är din fru, Lord James?"

Ingen Oscar för mig

Igår hade Loppan och jag laddat för att titta på Oscarsgalan på Disney plus. Vi bäddade ner oss i varsin ände av soffan och tänkte att yolo, vi står ut att vara lite trötta dagen efter, det kan vara värt det. Kul att titta på hela galan.

Trötta dagen efter? Eh... jag var så trött redan när jag började titta att jag inte hann längre än 5 minuters försnack med Jessica Almenäs, sen somnade jag. 

Tur att man har sociala medier som bjuder på massa klipp från det man missade... 

Insidan ut, typ. Fast på italienska. Med ett vuxet fokus

För några år sen såg jag en italiensk film som fullkomligt golvade mig. Skrev om det HÄR. När jag såg att en ny film av samma regissör haft biopremiär var det ett givet biobesök. 

Kärlekens många röster

Eller Folle Mente som den så vackert heter i original. (Googlade och det betyder visst Galet sinne, men jag tycker nog att Kärlekens många röster var ett väldigt passande, och vackrare, namn. Tror jag hade väntat mig en helt annan genre med direktöversättningen). 

"En romantisk komedi om en första dejt mellan Lara och Piero, där deras inre tankar personifieras av andra gestalter i ett separat rum."

 Lite som Insidan Ut. Fast med vuxet tema. 

"Deras motstridiga inre röster som romantik, lust och logik förkroppsligas genom karaktärer som speglar deras känslomässiga konflikter och nervositet under dejten."

(citat från bio.se)

Jag ger den 😊😊😊😊 för handlingen, språket och miljöerna. Och charmiga skådespelare. 

 

Sorgligt och fint på samma gång

2019 dog en av min ungdoms TV-favoriter, Luke Perry. Igår nåddes världen av beskedet att ännu en av dem gått bort, James Van Der Beek. Overkligt. Sorgligt. 

Sorgligt, och väldigt väldigt fint, är det HÄR inlägget från James som precis dök upp i mitt instagramflöde. Inspelat på hans födelsedag och efter en snabb googling inser jag att det måste varit inspelat i mars förra året. Ett så fint och viktigt budskap, men samtidigt så sorgligt... 

Intressant

 

Svtplay

Ännu ett musikdokumentärtips!

Så har jag sett ännu en musikdokumentär. Take That på Netflix. En dokumentär som använder aldrig tidigare visat arkivmaterial för att berätta om ett av Storbritanniens största pojkband; deras uppgång, fall och spekulära återförening.

Jag var aldrig nån Take That-fantast, däremot en Robbie Williamsfan... I want you back-låten ligger mig varmt om hjärtat, men jag hörde den via Robbie. 

Genom att följa Robbies karriär har jag också blivit medveten om att det var ett speciellt förhållande mellan Robbie och Gary Barlow. Självklart tas det upp i dokumentären. Mycket sevärd dokumentär, jag ger den 😊😊😊😊😊. 

Se den och när du sett den, kan du gå tillbaka till det här inlägget och titta på det HÄR klippet jag hittade på instagram. Men lova mig att du ser dokumentären först! 

Brittiskt krim-tips

Tipsar om en ny Harlan Coben-krimserie som finns att hitta på Netflix: Inte ett ord. Handlar om en pappa som letar efter sin försvunna dotter och blir indragen i ett mordfall och snubblar över hemligheter som hotar att förgöra hela hans familj. 

Varje kväll hemma hos oss

Exakt så HÄR! 

Årets första biobesök - svartvitt och franskt

"Till sista andetaget är en fransk film från 1960, i regi av Jean-Luc Godard. Filmen bygger på ett originalmanuskript av Francois Truffaut som bearbetats av Godard. Filmen tillhör de tidigaste och mest inflytelserika verken inom den nya franska vågen". 

Detta kan man läsa på Wikipedia. På bio kan man se filmen Nouvelle Vague som handlar om hur filmen kom till. 

När vi såg den här annonsen i tidningen häromdagen kunde vi inte låta bli. Såg den igår. 

Ger den 😊😊😊+ och måste genast leta upp Till sista andetagsfilmen så jag får se hur den blev. 

Även om jag är blygsam med min betygsättning, så rekommenderar jag den. Väldigt speciell. Men bra. Och som sagt, när man sett den blir man ju supersugen på att se 'resultatet'. 

Älskar filmer som bygger på sann historia och där man lyckas hitta skådisar som är porträttlika originalen. Här har man verkligt lyckats. Aubry Dullin som spelar Jean-Paul Belmondo är så kusligt lik honom att jag nästan trodde att det var hans son som spelade rollen. Jean Seberg som spelade i originalfilmen kände jag inte till, men när jag googlade henne kunde jag konstatera att även Zoey Deutch är porträttlik originalet. 

Franskt och svartvitt. Med ett fantastiskt soundtrack! (Det sistnämnda även om man inte har musiksmak som en 80-plussare, haha. Eller vänta... det kanske är 80-plusmusik när jag tänker efter). 

I mina öron just nu

Det HÄR, eftersom jag såg den HÄR filmen häromdagen. Jag ger musiken fyra plus och filmen 😊😊😊. Helt ok. 

It´s beginning...

Here we go again... 

Jag såg henne!

Det har visst blivit ett tema på mina biobesök på senaste tiden. Dokumentärer. Först såg jag den HÄR om Siw Malmkvist (kul att hon blir årets julvärd, även om det enda jag ser av julvärden är fem minuter innan Kalle Ankas jul...) och sen såg jag den HÄR. I helgen har jag sett ytterligare en. 

Ännu en dokumentär om någon som sannolikt inte är jättebekant för folk under 50... skulle jag gissa. Alexandra Charles. Är hon bekant? 

Vi läser på Wikipedia:

"...en svensk entreprenör, PR-konsult och opinionsbildare för kvinnors hälsa. Hon har också kallats nattklubbsdrottning då hon drev nattklubben Alexandras i Stockholm". 

I dokumentären ALEXANDRA  syns vi inte - finns vi inte lär vi oss dessutom att hon egentligen hade siktet inställt på att jobba inom FN, när hon råkade möta nattklubbsägaren Noel Charles, som hon inte bara gifte sig med, utan även startade Sveriges första moderna nattklubb med 1968. Klubben som fick namnet Alexandra, inspirerat av att stora kända nattklubbar i andra världsmetropolstäder hade kvinnliga namn. I 20 år drev hon klubben och jag minns från mitt åttiotal att den var väldigt på tapeten i kändisnyhetsflödet. 

Nu är Alexandra, eller Lill, som hon egentligen heter, 79 år gammal, har mist nästan all syn, men är trots det synnerligen aktiv, inte minst i ideella föreningar för kvinnors hälsa. 

En intressant dokumentär. Lite rörande, då den berör åldrande. Men absolut sevärd.

Jag ger den 😊😊😊😊

En film om filmskapande

Apropå film, jag var på bio i helgen. Och såg en dokumentär om en karl som gjorde film. Bo Widerberg. Är han bekant? 

Filmskapare bakom succéer som Mannen på taket, Elvira Madigan och Ådalen 32 med flera. Vad jag inte visste, men som jag nu vet efter att ha sett den intressanta dokumentären, är att han fick, förutom ett antal Guldbaggar, även två Oscarsnomineringar. Internationellt nämns han dessutom i samma klass som Ingemar Bergman.

I huvudet på Bo. Jag ger den 😊😊😊😊

Tio frågor och svar om film

Är det bara jag som måste pausa för att kolla om man känner igen skådespelare från något annat? Eller kolla upp karaktärerna om det bygger på en sann historia.

Varje film eller serie jag ser! Definitivt varje gång jag ser brittiskt krim. Det är ju samma skådespelare! 

Hur lyckades man följa handlingen när man bara fick ett avsnitt i veckan förr i tiden?

Ännu värre var det ju att man fick vänta halvår, år mellan säsongerna! Uppväxt som jag är i södra Sverige hade jag förmånen att få in dansk tv och de hade inte lika lång paus mellan säsongerna. Jag tänker mest på Dallas, som ju den stora (enda?) tv-serien förr i tiden och där det alltid var rejäla cliff hangers mellan säsongerna. 

"Förr i tiden" skulle en erkänd skådis aldrig sänka sig till att vara med i en serie. Varför tror du att detta förändrats? Finns det någon skådespelare som du uppskattat i både film och i serie?

Kan på rak arm inte komma på nån speciell, men jag gissar att det kanske var när streamingtjänsterna kom och blev hajpade och det gällde för skådisarna att hoppa på hajpen?

Vill du dela med dig i "fem i topp"-serier och/eller filmer som varit extra viktiga för din personliga utveckling?

Viktiga för min personliga utveckling vete sjutton, men det finns filmer som berört mig och som jag har svårt att släppa. Minns att jag såg Andarnas hus på bio och grät så jag skakade i biostolen. Riktig fulgråt. Likadant när jag såg Broarna i Madison County. Ångrar att jag sett The Father med Anthony Hopkins och Olivia Coleman och Still Alice med Julianne Moore... de har fastnat under mitt skinn.

Grease ligger mig varmt om hjärtat, den fick väldigt stor plats i mitt elvaåriga liv. 

Mamma Mia ligger mig varmt om hjärtat eftersom den är dotterns favoritfilm sen hon var 4 år gammal. 

Humorserien Modern family ligger mig också varmt om hjärtat för den påminner mig om när jag och sonen, då elva, tolv år gammal, tror jag, bägge var sjuka och låg i varsin soffa och sträcksåg serien och åt Piggelinglassar. 

Minns ni Livet runt trettio? Amerikansk serie som sändes när jag var i tjugoårsåldern och jag tittade storögt fascinerad. 

Brothers and sisters är en annan serie som jag följde slaviskt. 

Nämn en film, eller serie, som "alla" sett utom du.

Game of Thrones! 

Om du letar dig tillbaka i minnesbanken, vilken är den första film respektive tv-serie som du minns?

Dallas. 

Med dagens stora utbud gäller det att vara selektiv med vad en vill/hinner titta på tänker jag. Hur tänker du? Vad avgör om du börjar titta på en serie eller film? Och vad kan få dig att stänga av filmen eller  sluta följa serien?

Det som får mig att börja titta: genre, skådespelare, handling. I den ordningen, tror jag.

Det som får mig att sluta titta: om det är en handling eller stämning i filmen/serien som jag tycker är obehaglig. Jag kan se något som är obehagligt spännande, men om det är obehaglig handling eller stämning, så stänger jag av. Tveklöst. Väldigt jobbigt när jag är på bio... 

Finns det någon särskild regissör, skådis, produktionsbolag eller manusförfattare som du inte vill missa nya serier/filmer från?

Filmer med Mads Mikkelsen, Gary Oldman, Anthony Hopkins, Kate Winslet, Emma Thompson, Helen Mirren, Olivia Coleman, Brenda Blethyn, Jack Nicholson, Jude Law, Bill Nighy, George Clooney, Colin Firth. Hugh Grants senaste filmer, sen han slutade enbart vara med i romcoms. Julie Waters! Oj, listan kan göras jättelång.

Filmer av Wes Andersen, Bröderna Cohen och Danny Boyle. Säkert nån fler som jag inte kommer på just nu.

Sen har jag en lista på skådespelare som jag absolut inte vill se nåt med, men den skippar vi här. 

Om ditt liv just nu vore en film eller serie vad skulle den heta, och vilken genre skulle den ha. 

Måndag hela veckan.

Om du kunde hoppa in i vilken film eller TV-serie som helst och leva där i en vecka vilken skulle du välja, och varför?

Something's gotta give! Har du sett filmen tror jag inte jag behöver motivera varför. 

Frågorna hittade jag HÄR och är del av Bloggbrudarnas frågeserie där jag förra gången svarade så HÄR på när temat var Resor. 

Med beröm godkänd

Jag är normalt inte en fan av nya moderna versioner av gamla klassiker, varken filmer eller serier. Men nu har jag sett de två första avsnitten av nyupplagan av Saltkråkan och jag måste säga att jag är benägen att säga att den inte var så tokig. 

Älskar att de behållit musiken, att där är en känsla/stämning av gamla Saltkråkan över den. Och barnen! Jisses, vilka underbara ungar! Stinakaraktären är kusligt lik originalet, kanske inte utseendemässigt, men alltså... det är ju Stina! I moderna Adidassneakers. Och Tjorven! Hur gullig som helst och precis som Stina, kusligt lik originalet. Fast utseendemässigt mer lik Skrållan i originalversionen... 

Gillar att man gjort den modern och fått med t ex mobilanvändande i historien utan att tappa originalkänslan. 

Nya moderna Saltkråkan ger jag 😊😊😊😊

Sentimentalt värde

 

Jag håller med. Skarsgård är magisk. Han briljerar.

Jag ger den 😊😊😊😊