Det här med julpynt är inte lätt. Jag vill både ha och inte ha. När det är dags att julpynta tycker jag förändringen är så stor att jag får lite andnöd. Vill inte ha för mycket pims och pynt. Och framför allt inte en massa färg. Men det gillar ju barnen. Och ju närmare julen vi kommer smyger det sig in både pims och pynt och färg i vårt hus. Och till och med en och annan tomte. Fast mest i barnrummen. Och köket.
Om det ser städat ut så är det bara för att jag fokuserar på julpyntet. Golvet - åtminstone i ett av rummen - är fulla av Barbisar, Lego Friendsar, gosedjur och annat småplock. Precis som det ska vara.
Om barnens rum hade varit lite större hade jag satt in varsin liten gran till dem. Äkta. Men nu får det inte plats några såna i deras rum, så jag har hittat världens bästa kompromiss.
De har fått varsin loppisfyndad trägranljusstake. Lagom stora, lagom julstämningshöjande. Och för åtminstone ett av barnen även en extra leksak. Alldeles perfekt storlek för Barbisarna att fira jul kring. Eller för Lego Friendsar att klättra i. Eller för att som här på bilden hänga favoritjulpynt i. Jag sätter inte ljus i dem för då blir de plötsligt så mycket ömtåligare.
Bredvid granen sitter världens bästa barnjulpynt. En gosetomte och en gosepepparkaka. Lekbart och inte ömtåligt.
Och i ena rummet hänger en rosa - så klart! - julstjärna som jag får krupp på. Eftersom jag aldrig får den att hänga rakt. Hur gör man?? I andra rummet hänger en likadan. Fast svart. Julfärg behöver inte vara rött.
Lätt att se vems fönster detta är eller?
Och vem som bor på det här rummet?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar