Gjorde årets första biobesök tidigare i veckan. Så glad att jag lyckades få till ett spontanbesök mitt i veckan. Men... alltså... jag vet inte riktigt vad jag ska säga om själva filmen. Olivia Colman är - som alltid - helt fantastisk och miljön är alldeles ljuvlig. Men... det var en film som lite obehagligt gick under skinnet på mig.
Vad det handlade om?
Så här beskrivs den på imdb.com:
Leda is a middle-aged divorcee devoted to her work as an English teacher and to her two children. When her daughters leave home to be with their father in Canada, Leda anticipates a period of loneliness and longing. Instead, slightly embarrassed by the sensation, she feels liberated, as if her life has become lighter, easier. She decides to take a holiday by the sea, in a small coastal town in Greece. But after a few days of calm and quiet, things take a menacing turn. Leda encounters a family whose brash presence proves unsettling, at times even threatening. When a small, seemingly meaningless event occurs, Leda is overwhelmed by memories of the difficult, unconventional choices she made as a mother and their consequences for herself and her family. The seemingly serene tale of a woman's pleasant rediscovery of herself soon becomes the story of a ferocious confrontation with an unsettled past.
Ledsen jag inte orkar översätta, men jag tror ni hänger med ändå.
Se den! Den är trots allt trefaldigt Oscarsnominerad och har vunnit 37 priser och nominerats totalt 112 gånger! Och Olivia är som sagt fantastisk.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar