Ibland märks det att man har långt mellan bostad och arbetsplats. Eller man och man. Jag!
Jag som tågpendlar 14 mil till jobb.
Som igår till exempel. Satt halvslumrandes på tåget på morgonen och trodde jag drömde när jag plötsligt slog ett ögonkast ut genom tågfönstret och såg snö. Snö?!
Men jag satt ju i trädgården två dagar tidigare och släppte ut mina vita ben i stark vårsol.
Och två dagar senare, på väg till jobb, möts jag av snöklädda vidder.
Vilken chock!
Och vilken tur att jag hade glömt att plocka bort handskarna ur handväskan och att jag av ren vana virat en halsduk om halsen när jag gick hemifrån på morgonen. För egentligen var det ju alldeles för varmt för halsduk och handskar. På mina breddgrader.
Ja jisses. Pendlarvardag.
Bilden är googlad och har egentligen ingenting med inlägget att göra. För det var långt ifrån så här mycket snö. Men det hade lika gärna kunnat vara det, för chocken var lika stor.
Tur att solen värmde och lagom till lunchtid var det barmark igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar