söndag 20 oktober 2024

Hur ofta tänker jag på romarriket?

Minns ni den märkliga trenden som dök upp i sociala medier ifjol? Kvinnor frågade män hur ofta de tänkte på romarriket. Skulle du fråga mig, så skulle jag svara väldigt ofta. Faktiskt. Nu när jag varit i Rom. Innan dess tänkte jag typ aldrig på romarriket. 

En av alla våra förberedelser innan vi åkte var att läsa på och fundera på vad vi skulle prioritera att se av alla fantastiska sevärdheter som går at se i Rom. Peterskyrkan, Colosseum, Pantheon, Forum Romanum, Vatikanen, Sixtinska kapellet... listan är lång. Googlade mycket och pratade med folk som besökt Rom och hade tips. Blev lite stressad ett tag över att det var mycket tips om att boka biljetter hemifrån så vi skulle slippa stå så länge i kö.

Men till sist bestämde vi oss för att skippa alla skippakönbiljetter och köra på feeling. Så här i efterhand är jag jättenöjd. Vi hann så klart inte se allt som går att se, men vi hann med det vi hade överst på önskelistan att hinna med och jag åker mer än gärna tillbaka och besöker det vi valde bort.



För att få en överblick över staden hade vi dock redan i förväg bestämt att vi första dagen skulle ta en hop on hop off buss. Himmel så många olika bolag det fanns som erbjöd busstur. 



Alla körde dock samma route så det var bara att hoppa på den som var mest prisvärd och såg bekvämast ut. Vi ville ju sitta på ovanvåningen på en dubbeldäckarbuss. Alla bussarna var i och för sig dubbeldäckare så jag tror inte det hade spelat nån roll vilket bolag vi valt. 





Men vi skulle kanske valt en annan tidpunkt än sen eftermiddag. Jisses så mycket trafik det var! Vi fastnade konstant i trafikstockningar. Men det visade sig vara tur att bussen vi valde hade tak på ovanvåningen (och öppet på sidorna) för jisses vad det plötsligt började regna! Vilket gjorde att vi snabbt bestämde oss för att sitta kvar hela bussturen och inte utnyttja möjligheten att hoppa on och off.

Dock var jag faktiskt lite besviken för jag hade nog föreställt mig att vi skulle köra närmare sevärdheterna. Det blev mer som en vanlig bussfärd genom en storstad. Ända tills vi hade den här vyn framför oss:






Ser ni? Colosseum. 
Jag ryser när jag ser bilden för jag rös när jag såg det på plats. Det var stort. Magiskt. 





Just här var det dessutom väldigt tacknämligt att vi fastnade i trafikstockning för det gav oss tid att beundra det historiska byggnadsverket på håll. Här hängde jag ut genom det öppna fönstret för att ta en bild. Eller EN bild?? Ha ha, jag har mobilen full av bilder! 











Ännu fler blev det nån dag senare när vädret var mycket bättre och vi tog oss dit igen. Utan buss, den gången. Men vi valde faktiskt att nöja oss med att beundra den från utsidan för det var galet varmt och galet mycket folk därinne. Det var upplevelse nog att se det utanför.

Märkligt egentligen och låter kanske konstigt men det var magiskt. Gåshusmagiskt. Mäktigt. Att vara där. Och tänka på historien. Tänka på romarriket, haha. 

Jag googlar Colosseum och läser att det är en enorm amfiteater i centrala Rom. Byggd av betong och sten, var det den största amfiteatern i det romerska imperiet och anses vara ett av de största verken inom romersk arkitektur och ingenjörskonst. 

Förutom att vara en enorm amfiteater var den också känd för att hålla gladiatortävlingar och offentliga uppträdanden. Sjöstrider, djurjakt, avrättningar... 

När jag laddade hemma innan avresan avstod jag från att ladda med den HÄR filmen. Inte riktigt i min smak, men det var som sagt magiskt att ha varit där. Om än bara utanför. 










Om jag inte har helt fel för mig så är det Forum Romanum som skymtar uppe höjden och bilden är tagen från Foro di Cesare. Forum Romanum var det antika Roms politiska, sociala, kommersiella, religiösa och judiska centrum, och är beläget mellan kullarna Capitolium och Palatinen. 

Googlar och läser att Caesars forum var det första av de kejserliga forumen som byggdes. Det påbörjades år 54 f.Kr som en förlängning av det antika Forum Romanum som visade sig inte vara tillräckligt för att fylla funktionerna för ett monumentalt och administrativt centrum. 






Det var kul att titta lite närmare på statyerna. 






Lätt skelögd?






Hur håller han egentligen handen? Vi tittar närmare. 






Nämen?!

Eller har jag livlig fantasi? *smile*






En annan sevärdhet som gav mig rysningar var Pantheon. Helt oväntat, men jag blev alldeles hänförd. Ska strax beskriva vad det var som gjorde mig alldeles förtrollad, men låt oss googla lite först. 

Pantheon är ett antikt tempel som under antiken var en helgedom åt alla gudar och i senare tid minnestempel över Italiens stora män, bl a konstnärerna Rafael och Annibala Carracci. Sedan 600-talet brukas Pantheon som kyrka.

Men vad var det då som fascinerade mig så pass att jag hade svårt att slita mig därifrån?

Jo, den halvsfäriska kupolen med en diameter och höjd på omkring 43 meter. Högst upp finns en öppning på ca nio meter i diameter. 






När vi var där regnade det. 






Det var en helt obeskrivbar känsla att stå där inne, i den fantastiskt vackra historiska byggnaden och titta upp mot hålet i taket och se regnet strila in i byggnaden. Magiskt! Jag får gåshud bara jag tänker på det. Jag vill absolut tillbaka igen! På vintern och se hur de ser ut när det snöar in i Pantheon. Hittade det HÄR klippet på youtube och vill absolut se det live. Gåshud.






Gick förresten förbi byggnaden en av de soliga dagarna var vi i Rom och då var det sjukt mycket folk och lång kö. Helt ok folkmängd och inte jättemycket kö när vi var där i regn. Såg som sagt det mycket hellre i regn än sol.






Ett ställe som det dock var låååång kö till var Sankt Peterskyrkan. 

Vi hade som sagt skippat att köpa biljetter i förväg så det var bara att ställa sig i kö. Men det gick faktiskt mycket snabbare än jag trott. Kön stod ju liksom aldrig stilla, man rörde sig hela tiden. Det tog ca 1,5 timme att i långsam takt röra sig mot ingången. Låter mer än vad det kändes som.






Riktigt så här trång var tackålov inte kön. Men visst fanns det folk som trängde sig. 






Halvvägs mot ingången började vädret se lite oroväckande ut. 






Plötsligt öppnade himlen sig och det började regna och åska. Lite läskigt att stå på ett stort öppet torg i åskväder och alla hade paraplyer uppfällda. Tvekade själv länge att fälla upp mitt eget, men insåg att det spelade ju ingen roll att jag inte hade paraplyet uppe om alla runtomkring hade sina uppe... 

Men vädret påskyndade köandet när vi närmade oss ingången. En del av sista köbiten är under tak och då valde många att kliva åt sidan och vänta ut regnet under tak. Det gjorde inte vi. 

















Svårt att fånga på bild hur mäktigt det är. 





Vi googlar. Peterskyrkan är världens största kyrka och finns i världens minsta stat, Vatikanstaten. Peterskyrkans kupol är ritad av Michelangelo och kallas ibland Roms åttonde kulle. Byggandet av kyrkan startade på 1400-talet och det tog 338 år att färdigställa den. Totalt kan 80.000 personer fira gudtjänst samtidigt här. 


Nu har vi snart gått igenom alla de stora sevärdheter vi besökte. En kvarstår. 








Rätt stolt att jag lyckades ta den här bilden. Kanske för att jag är van bloggare och van att rikta kameran så att allt inte fångas på bild... Visst ser det ut som där ovanligt folktomt framför fontänen?






Well, not quite. Det var väldigt mycket folk där. Men märkligt nog så upplevde jag inte det alls som det jag fångade på bild. Det ser ut att vara galet mycket folk (kanske inte just på denna bilden, men jag lade upp ett filmklipp på instagram där man ser folkmängderna). Men jag tyckte det var helt ok. 







Trots att jag sett bilder på fontänen och sett Anita Ekberg bada i den i filmen La Dolce Vita, så blev jag lite förvånad när jag såg den live. Hade liksom föreställt mig den som en rund fontän... Och inte alls så stor som den verkligen är. 

Skulle kunna säga likadant om hela Romupplevelsen. Hade höga förväntningar och trots jag läst på, sett bilder och filmer där ifrån så är det större än jag föreställt mig. Större as in mäktigare. Mycket mäktigare. Två speciella moments jag tar med mig därifrån är den regniga bussfärden när Colosseum tornar upp framför oss och regnet inne i Pantheon. Magiskt. 

Men jag har fler moments med mig i hjärtat och en del av dem rör mat. Det kommer i eget inlägg. 






Indeed I do.



3 kommentarer:

Nilla Tankebubblor sa...

Vilka fina upplevelser! Där skulle man vilja tillbringa ännu mera tid skulle jag tro! (Har du sett senaste säsongen av Emily in Paris?) :-)
Jag håller med dig om det där med att kunna fota olika sorters bilder beroende på om de är till bloggen, familjealbumet eller bara för minnet.

smile sa...

Inte sett ett enda avsnitt av Emily in Paris än, det står på min lista över serier att titta på. Blev extra sugen när jag läste var senaste säsongen utspelas. :-)

Matilda sa...

Vilken Rom-resa! Förstår att du är nöjd :)