En av mina musikhusgudar under sent åttiotal, tidigt nittiotal var Peter LeMarc. Låtar som Ett av dom sätt och Det finns inget bättre rullade ofta på min skivspelare. Häromdagen råkade jag se att det under en kort period går en hyllningskonsert på bio och jag var snabb att boka biljetter. Igår såg vi den.
Märklig känsla att sitta i en biosalong och titta på en konsert. Inte en vanlig film, utan en inspelad konsert. Två, tre låtar in i föreställningen kändes det som vi VAR på en konsert, och inte i en biosalong. Fick anstränga mig att inte applådera mellan låtarna, det var extreeemt tyst i salongen och hade nog inte uppskattats. Men efter sista låten kunde jag inte låta bli.
Artisterna som sjöng hans låtar?
Lisa Nilsson
Thomas Andersson Wij
Thomas Stenström
Jonathan Johansson
Plura
Mauro Scocco
Oskar Linnros
Moonica Mac
Ana Diaz
Peter Jöback
IIris Viljanen
Alla artisterna kände jag inte till, men det var en bra samling. Mina favoriter blev Mauro Scoccos, Pluras och Jonathan Johanssons tolkningar. Mauros tolkning av Kärlek i tystnadens tid tillsammans med Ana Diaz var ren gåshud.
Thomas Andersson Wij har nästan kusligt lik röst och utstrålning (och utseende!), men så berättade han också att han haft ett nära samarbete med Peter sen långt tillbaka, innan han själv blev artist.
Nu måste jag nog variera mitt musiklyssnande. Inte bara lyssna på Winnerbäck utan även damma av LeMarcmusiken. Blev nyfiken på Jonathan som gjorde en fantastisk tolkning av låten Fyra steg i det blå. Finska IIris Viljanen var ett helt okänt ansikte för mig, men jag fick nästan en girlcrush på henne. Så himla söt. Utseendemässigt och utstrålningsmässigt. Dessutom valde hon att göra tolkning av min absoluta LeMarcfavorit Ett av dem sätt. Mauro har jag lyssnat mycket på tidigare, men det är hög tid att låta även honom underhålla i högtalarna hemma hos mig. Och Plura.
Konserter. Man borde gå på fler. Irl eller på framför bioduken.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar