Spövandring, churros och sälskelett. Och ett serietips.

I helgen var det kulturnatt i grannstaden. Vi hade siktet inställt på ett speciellt evenemang som utgick härifrån. 

Som krävde en sån här söt biljett.

Vi var inte ensamma. Att bege oss på Spökrunda i septembermörkret.

Ledd av en entusiastisk guide som lät precis som John Taylor i Trädgårdstider. Att det var mörkt så man knappt såg honom gjorde honom ännu mer lik. Det lät ju precis som John!

Som sagt, vi var inte ensamma om att gå Spökrundan.

Som en miljö ur Unge Morse? Oxford-look-alike. Men så var det också en universitetsstad vi befann oss i. 

Kanske därför det var mer en historie-vandring än en spökvandring? Det tyckte åtminstone Loppan och hennes kompis, som kände sig snuvade på SPÖKhistorier, men ändå nöjda. 

Ännu nöjdare var de när de fick syn på det här. Ett Churros-stånd. Det var minst lika poppis som Spökrundan det, för jisses vilken lång kö det var till just det ståndet.

Men väntar man på nåt gott, så väntar man gärna. 

Riktigt så här länge behövde vi inte vänta... Förlåt, det var kanske ett smaklöst skämt. Men jag kunde inte låta bli. Efter spökrunda och churrosköandet sjönk graderna utomhus, och även om det varit en fantastiskt skön ljum septemberkväll, så var det rätt skönt att ta sig inomhus en stund. Vi besökte ett av husen som det berättades om på spökrundan. Historiska museet. Men vi undvek hissen... Som enligt John Taylor-guiden sägs vara utsatt för lite spök och ibland tenderade stanna mellan två våningar. Vi ville inte chansa och se om det var sant. Vi höll oss till trapporna.

Och eftersom det var Kulturnatt var det kanske inte alls konstigt att vi från trapphuset hörde skönsång.

Men vi tog sikte på översta våningen. Zoologiska avdelningen. Inget jättestort museum, men lite charmigt. 

Och spännande.

  

Häftigt att se hur olika djur ser ut under skinnet. Och nu vet jag hur en säl ser ut under skinnet. Vi var tydligen inte de första museibesökarna som blev förvånade. Nej! Det är inte skelettet på bilden! Jag missade visst att ta foto på det. Så fascinerande var det! 

Förklaring onödig, eller hur?

Men det här var lite käckt. I ett av rummen satt den här kvinnan. Hon såg ut som tagen ur NCIS eller nån annan TV-serie där man sysslar med crime investigation. Men nu var det inte det hon gjorde. 

Hon var konservator. Kul att se på nära håll hur en sån arbetar. Jisses vilket pillerilljobb. 

Nu konserverar vi minnena från årets kulturnatt och ser fram emot nästa års. Gissar att det är churrosen som lockar mer än spökrundan för vissa i familjen...

Förresten, jag nämnde ju Unge Morse tidigare. Har du sett serien på SVT? Jag har precis sett färdigt säsong 6 och den var sååå bra! Tänk att det skulle ta fem säsonger för att serien skulle ta ett sig ett snäpp upp och bli sååå mycket bättre. Och den var bra innan dess, annars hade jag inte sett fem säsonger. Se den! Du hittar alla säsonger utom säsong 5 (märkligt)  HÄR.