Så har jag sett en film igen. Denna gången blev det MELLAN RADERNA. En fransk film som går på bio just nu. Med Juliette Binoche i en av huvudrollerna.
Ja vad säger man? Det var franskt! Väldigt franskt! Och som jag läste i en recension, så skulle man kunna säga att det är en "film för den som har en fäbless för franskt intellektuellt pladdrande". Och ja, det har ju faktiskt jag. Ibland. Här gillade jag miljöerna, skådespelarna och till viss del pladdrandet. För det pratas mycket i en den här filmen. Jag, som inte kan franska måste koncentrera mig på textremsorna. Alltså måste man se den här filmen på bio! Om man är som jag, som inte kan sitta hemma i tv-soffan och bara titta på film. Utan att ha nåt annat i händerna. En mobil, en stickning, ett strykjärn, ja fast då sitter jag så klart inte i soffan, om jag har ett strykjärn i händerna! men ni fattar. Hemma multitaskar jag alltid när jag kollar film. Men inte på bio.
(bildkälla: triart.se)
Filmen handlade om förlagsvärlden och hur den påverkas, och kommer att påverkas, av digitaliseringen. Låter det som ett sömnpiller? Nej, filmen kryddades så klart även på franskt vis av lite invecklade kärleks- och otrohetsintriger. Och visst är det ett intressant ämne, digitalisering, därav var pladdrandet helt ok. Men jag tycker nog att filmen känns lite off. Ämnena de pratar om, känns som det skulle pratats om för några år sen. Fascinationen över bloggar, twitter och Facebook kändes inte riktigt som 2019. Eller ligger Frankrike lite efter oss...? Nåja, som sagt, har man en fäbless för franskt intellektuellt pladdrande, och gillar Juliette Binoche, så tycker jag filmen är sevärd. Men den ligger inte på årets topp-tre-lista för mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar