När jag var i Loppans ålder vill jag minnas att det var poppis bland mina kompisar att äta chokladboll instoppad i fralla. Det var antingen det eller så köpte man ett franskbröd för 3:50 och gröpte ur innehållet och åt det och kastade "skalet".
Jag som förvisso älskar choklad och sällan tackar nej till en chokladboll, har faktiskt aldrig provat kombinationen chokladboll och fralla.
Tills idag. När vår kreativa assistent som älskar att fira allt som går att fira hade fixat "bulle-i-bulle"-fika till oss. Gissa om jag blev förvånad när jag fick inbjudan av honom. Jag som i alla år trott att det var nåt lokalt påfund bland mina skolkamrater.
Men icke. Det är tydligen så pass vedertaget, åtminstone på våra sydliga breddgrader, att det till och med finns en "bulle-i-bulle"-dag. Idag var en sån dag.
Eh... Något udda. Jag var skeptisk, men tänkte att det var hög tid att jag testade. Och jag testade. Jag har nog aldrig inte ätit upp en kaka i hela mitt liv. Visst har man ätit nån kaka som inte varit jättegod, men jag har ätit upp. Framför allt om jag blivit bjuden...
Men idag var det första gången jag absolut inte kunde äta upp. Det. Var. Vidrigt. En tugga, sen kunde jag inte mer. Jag var tvungen att stoppa i mig en stark halstablett direkt efter tuggan för att bli av med smaken. Smaken av fralla med knastrande socker i. Det smakade absolut inte chokladboll. Det smakade socker. Och fralla.
Men. Nu kan jag stryka det på min bucket list. Även om det aldrig stod på den... Och jag har varit med om att fira min första bulle-i-bulle-dag någonsin.
Dessutom har jag återigen fått bekräftat att även om man tror att man är unik eller hittat på den tokig idé som ingen annan tänkt på, så det oftast inte så. Det var inte min skolkamrater som var unika i sin udda fabläss för chokladbollar i frallor...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar