NIce - Avresa, ankomst och första arbetsdagen

Ok, då kommer det första av ett antal Nice-inlägg. Fyra dagar och massor av foton. Precis som vanligt, alltså. 

Med brun-utan-sol-preparerade ben och väska packad för både business och pleasure begav jag mig iväg på en fyradagars resa till Nice. Två dagars jobbkonferens och sen karl på rummet under helgen. Och inte vilken karl som helst, utan maken, som lämnade barnen hos Farmor och kom för att göra mig sällskap under 48 timmar på helgen.

Den här stunden älskar jag när jag är på resa. Packningen incheckad, säkerhetskontrollen passerad, taxfreebutiken besökt och jag kan slå mig ner med mitt handbagage och bara njuta av sorlet av folk på resa. Och avvaktan på att själv några timmar senare landa på främmande mark.

Boarding.

Och framme på hotellet. Hotel Windsor. På Rue Dalpazzo. Superläge med lagom gångavstånd till butiker, restauranger och strand. 

Det här rummet fick jag. 

Med pastellfärgad världkarta över sängen...

... och mysig stor fransk balkong. 

Fransk var ordet. 

Och kolla in den här supermysiga trädgården som hörde till hotellet. Där skulle jag tillbringa några timmar både med jobb och mat. 

Men nu hade jag ju precis kommit och installerat mig och somnade efter jag zappat bland ett antal tv-kanaler med fransk dubbning. 

På morgonen vaknade jag till sol och när jag öppnade min franska balkong för att släppa in lite fransk morgonluft flaggade min något udda franska flagga lätt i vårbrisen. 

Lovade gott.

 

Apropå gott. Hotellfrukost. 

Hotellfrukost är ju alltid gott. Just det här hotellet hade väl inget översvallande frukostutbud, men så länge det finns croissanter och nutella är jag nöjd. 

Det är viktigt. Eller inte.

Men frukostmatsalen var mysig. Fast ännu mysigare var det att äta frukost i trädgården, som jag gjorde på helgen när maken gjorde mig sällskap.

Men först var det ju huvudsyftet med resan.

Jobb.

Jag som klätt mig för kyligt konferensrum, de brukar vara kyliga, höll på att dö av värmeslag i mina svarta byxor, där vi satt uppe på en varm vind. Men strumporna hade jag släppt. Det var ju vår! Och jag hade ju preparerat benen med brun-utan-sol, även om det inte märks på bilden... 

Men tack å lov så kunde vi flytta ut jobbandet i den fina trädgården ibland och lufta oss lite. 

Och lunchen! Den åt vi så klart i trädgården. 

 

Och vilken lunch vi fick! Tre rätters! Jag hade nöjt mig med förrätten och efterrätten, men det var nästan det jag gjorde för jag orkade bara halva huvudrätten. Men. Jisses. Så. Gott. Det. Var. 

Mer gotter skulle det bli, när vi på kvällen gav oss iväg på äventyr i matens, och dryckens, tecken. Men mer om det i ett eget inlägg.