Att pendla till jobb är en spännande tillvaro, minst sagt. Man vet aldrig om man kommer i tid till jobb. Eller hem för den delen. Skrev om min måndag HÄR och inte trodde jag väl att den skulle toppas av en ännu värre tisdag. Utan att gå in i alla detaljer så kan jag berätta att min väckarklocka ringde kvart över fem och jag hängde av mig kappan på kontoret halv nio. Och då har jag bara fem-sex mil till jobb...
Inställda tåg, tågförseningar, spårbyten, springa upp och ner för trappor för att byta spår, råka kliva på tåg åt motsatt håll men tackålov hinna av i sista minuten innan det hann köra iväg. Ja, ungefär så började min tisdag.
Och morgonen efter - när tågen tackålov gick någorlunda i tid - läste jag att ett tåg hade fastnat strax före min slutstation och blivit stående där i fyra (!) timmar på kvällen utan att passagerarna fick gå av tåget. Det fanns risk att det var strömförande.
Alltså, jag lovar. Hade jag suttit på det tåget hade jag nog sagt upp mig på studs! Så less på tågstrul som jag är.
Men. Nu behöver vi en solskenshistoria på detta, tycker jag. Det har blivit så mycket jobbrelaterat gnäll här, så nu behöver vi lätta upp stämningen lite.
Jag har en kollega som kommer från Tyskland men som jobbar på mitt kontor tre dagar i veckan. Då bor han på hotell på gångavstånd från kontoret. Gissa om jag är avundsjuk på hans hotellfrukostar! Imorse skulle vi ha möte halv nio. När jag kom fram till kontoret - och kollegan var kvar på hotellet - såg jag att mötet var inställt. Jag smsade kollegan att mötet var inställt och att han kunde passa på att njuta av en extra croissant på hotellfrukosten, nu när han inte behövde skynda till mötet.
Och kolla vad han hade med sig när han dök upp på kontoret en kvart senare;
Ur väskan smusslade han fram det här. Två croissanter, ett paket smör och två burkar tomatjuice!
💗
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar