fredag 13 oktober 2017

Gris i gelatin och vodka, häst-tartar och dissad efterrätt







Är man i Polen måste man ju äta polsk mat, eller hur? En av kvällarna gick hela gänget till en polsk restaurang.








Innan för dörren stod en våg! Eh.. var det tänkt att man skulle väga in sig före och efter maten, eller...? Tack å lov var det ingen i sällskapet som gjorde det. För jisses vilka portioner det serverades! Och jag har nog aldrig suttit på en middag med mer stinna bordsgrannar. Oj, vad grabbarna åt. 









Mysigt. Både polskt och ryskt på en gång, intygade våra polska kollegor. 








Låt oss titta på menyn.



 




Eh... gris i gelatin och vodka? Häst?! Nej, jag valde inget av det, det fick bli nåt annat till mig. Men de flesta i sällskapet valde tartar. Bara en modig rackare valde häst... 






Men alltså skådespelet när tartarerna förbereddes! Vilket skådespel. Rackarns vad det gick undan när han hackade köttet.








Själv valde jag en något udda förrätt. Suupergod och superstor portion, men något udda med en efterrätt till förrätt... Naturligtvis orkade jag inte äta upp, men kollegorna var mer än tacksamma när jag skickade runt brickan och bjöd laget runt. Polsk ost. Kanongott. 








Men först fick vi förrätt innan förrätten. Gott bröd och nåt flottigt som karlarna i sällskapet kastade sig över men jag hoppade över. Men de salta gurkorna var inte dumma. Inte dumma alls. 








Här är han igen, tartar-mästaren. Ni ser väl den suddiga högerhanden. Som han hackade. 








Så här blev resultatet. Alldeles himmelskt sa de som testade. Njae... sa jag. Som inte skulle våga mig på rått kött och rå äggula bara så där. 




Låt oss titta på en kavalkad av huvudrätterna. 








En av killarna beställde in en liten köttbit. Eh... 








Ingen aning om vad det här var, men det ser väldigt mycket ut så som jag föreställt mig polsk mat innan jag åkte dit... 








Om det andra var en stor köttbit var den här lite mindre. 








En polsk soppa. Med okänt innehåll.








Själv sejfade jag och valde nåt som kändes väldigt svenskt. Men mätt som jag var av förrättsosten orkade jag bara halva portionen typ.








Hur gärna jag än skulle velat... 








fick jag inte ner nån efterrätt.








Inte ens den här, som jag normalt skulle välja utan att tveka. Cheesecake med vit choklad och körsbär. Alltså. Jag har lite svårt att titta på bilden nu. Det. Ser. Så. Himla. Gott. Ut. Men jag var så himla mätt. 








Men en klunk polskt snaps kunde man ju inte undvika att avsluta en mycket trevlig kväll med. 




Inga kommentarer: