NU förstår jag varför man pratar så mycket om att det är viktigt för äldre människor och människor i riskzonen att influensavaccinera sig. Nu faller jag inte inom någon av grupperna, MEN jag föll för flunsan tidigare i veckan. Eller föll och föll, jag däckade. Jag fullständigt däckade.
Jisses, kan inte minnas att jag nånsin tidigare varit så sjuk.
Bra eller dålig tajming, jag vet inte, men maken råkade ut för detsamma. Samtidigt. Trevligt att ha sällskap i eländet, men inte lätt att få ihop familjelogistiken när bägge föräldrarna däckat i zombieliknande tillstånd. Då är man tacksam att man har både farmor och mormor tillgängliga inom räckhåll, som ställt upp och hämtat barn och handlat mat. Och dammsugit!
Nu börjar vi se slutet på eländet, febern har gått ner, men hostan hänger kvar. Och orkeslösheten. Gick ner på bottenplan för att hämta upp den bärbara datorn och jag skulle kunna svära på att den var tre kilo tyngre än i vanliga fall... Orkeslös, som sagt.
Veckan har tillbringats ingrottad i varma duntäcken, där vi legat och omväxlande tokfrusit och toksvettats, med värk i kroppen och rosslande hosta. Jag vet inte hur många filmer och serieavsnitt vi avverkat på Netflix. De senaste dagarna. De första dagarna gick det knappt ens att öppna ögonen. Det gjorde ont att blinka.
Nåja. Nu är vi på bättringsvägen och apropå att grotta in sig, så möttes jag av det här imorse när jag kom ner till vardagsrummet:
På första parkett, framför Barnkanalen på TV var det nån som grottat in sig.
Hej hej!
Titt ut!
Halva dagen gången och hon har hunnit med både att kolla på TV, spela på datorn, äta frukost, leka med dockorna och äta lördagsgodis där i sin grotta.
Under tiden ligger jag kvar i min sänggrotta och kollar väl ytterligare nåt avsnitt av senaste favoriten.
Förresten, det snöade i natt. Galet.
En anledning så god som någon att vilja grotta in sig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar