Valborg!

Till jul har maken och jag bott i vår lilla småstad i tretton år. Och inte en enda gång har vi kommit iväg till Valborgsmässofirandet i byn. Första året var sonen, som då var alldeles nyfödd, alldeles för nyfödd för att släpas till bålfirandet. Året därpå var vi alldeles för trötta, maken och jag. Och följande år var det nog likadant. Antingen var det vi eller sonen som var för trött. Eller så var det alldeles för kallt. Eller snöigt. Eller regnigt. Och sen kom Loppan och då började det om igen. Vi kom aldrig iväg.

Tills igår!

Vi hade inga ursäkter. Vädret var fantastiskt och även om vi kanske var liiite trötta så hade vi åtminstone inte hunnit däcka i soffan och blivit för bekväma för att ge oss ut.

Som resten av kommunens invånare tågade vi iväg.

Man ur huse.

Vilken kväll!

Alldeles perfekt väder för ett valborgsfirande. 

Close up på huvudattraktionen. 

Ser inte mycket ut för världen i otänt skick. Men så mäktig när det brinner. Och så fort det brinner!

Lite läskigt.

Och på himlen brände solen, som just höll på att gå ner.

Och ett tu tre hade brasan vunnit kampen och brann mer än solen.

Och vi hittade kompisar.

Lite svårt att undvika att springa på nån bekant när hela kommunen gått man ur huse...

Och prästen i byn höll tal.

Ja, man bor i en liten småstad. Som sagt.

Eller by?

Snygg rosa kavaj eller hur?

Han är en färgklick, prosten.

Som sagt, man ur huse.

Och som sig bör lite musikunderhållning.

Vintern raaaaasat... 

Så firade vi då äntligen Valborg. På riktigt. I sällskap av en himla massa grannar och ett rasande mäktigt bål.