Det var konstigt nog inte jättesvårt att stiga upp imorse när klockan ringde vardagstid kvart över fem (jo, är man pendlare så är man) men det var lite trist att sitta ensam på tåget. Saknade tågsällskapet från påskutflykten. Men jag roade mig med att kolla på bilderna från resan och här kan ni också göra det med lite fler bilder från en väldigt låååång långfredag.
Nu kör vi. Långfredan 2014, del 2.
Vi slutade visst med ett toalettbesök i senaste inlägget och här börjar vi med fortsatt tågresa.
Med dansk lunch i magen hoppade vi på tåget som skulle ta oss längs danska kusten. Och herre min je så fint där är! Vilka hus! Vilka trädgårdar! Smakar det så kostar det, det har vi sett på TV när det visades dokumentär från just husen där på den danska kusten. Whiskybältet kallas det visst.
Men jag vet inte om killarna i familjen såg så mycket av de fina husen utanför tågfönstren...
De roade sig med nåt annat.
På den danska kusten finns inte bara fantastiska hus och trädgårdar, det finns även fantastiskt fina och charmiga små seglarsamhällen. Vi valde att stanna till i Hellerup.
En liten stund roade vi oss med att titta på båtarna.
Alltså. Vädret! Ser ni hur fint väder det var? Helt ljuvligt!
Men att titta på båtar och beundra det fina vädret roar man sig inte med nån längre stund. Om man har spring i benen. Som barnen hade.
Så vi gick på jakt efter en lekplats.
Ingen aning om vad det här är för slags träd men de var allt lite magiska. Lite som i en Salvador Dali-målning.
Och tackålov stod de alldeles till en mysig lekplats.
Där barnen kunde hoppa av sig springet.
Den där nedgrävda lilla studsmattan var visst hur kul som helst.
Och det hoppades och hoppades.
Jag blev allt lite sugen på att göra nåt liknande hemma i trädgården. Inte hoppa, men väl gräva ner en studsmatta.
En liten studsmatta. Som inte syns. Men som kan roa barnen.
Men Loppan tyckte att vi i så fall skulle gräva ner TVÅ studsmattor. Så de kunde studsa samtidigt, hon och brorsan. Eller kanske hoppa från den ena till den andra.
Medan barnen roade sig kungligt med att hoppa och studsa passade maken och jag på att njuta av solen.
Och efter en stund blev vi så klart fikasugna igen. Eller nej, vi blev törstiga!
Men när maken kom tillbaka från affären, som visade sig vara ett kondis, hade han även shoppat nåt annat.
I en sån här fin låda.
Lagkagehus? Hrm... hade ingen aning om vad en lagkage var...
men det fick vi snabbt svar på.
En sorts kompakt wienerbrödshistoria. Den ena sorten smakade lite croissantaktigt och den andra var kryddad med kanel. Och så klart var de dekorerade med chockolaaaaade.
Vi var ju i Danmark!
Lite lek till och sen fortsatte vi tillbaka till tågstationen.
Små fötter blir lätt trötta.
Stora fötter var också ganska trötta vid det här laget, kan jag säga.
Intet är som väntans tider.
Ibland får man vänta länge när man ska åka tåg. Då får man se till att roa sig.
Men titta vad spännande!
Nä, nån måtta får det vara på frossandet, även i påsktid. Titta men inte handla.
Godismaskinen fick stå orörd.
Och vi väntade.
Och jag beundrade danska soptunnor.
Jag är visst inte riktigt som normalt folk, först bloggar jag om toalettbesök och sen visar jag en soptunna.
Just den här var kanske inte så snygg, men så snyggt det var med svarta soptunnor utanför de där fina husen på Fina Gatan aka Whiskybätet. Annat än våra gröna...
Jag försökte övertala maken att vi kanske kunde släpa hem en svart soptunna men han virrade bara på huvudet. Jag tror han mindes den gången jag övertalade honom att gå genom halva Köpenhamn med ett enochenhalvmeter högt lagerträd i famnen på väg till tåget...
Nej, ingen svart soptunna med hem från Danmark. Tyvärr.
Men fina var de.
Medan jag beundrade soptunnor var det nån annan som satt otåligt och väntade på tåget.
Och för säkerhets skulle höll hon bevakning åt bägge hållen.
Man ville ju inte missa tåget när det väl behagade dyka upp.
"Men åhhh...mamma, väntar du så här länge varje morgon? Hur orkar du?"
Men så småningom kom vårt tåg och vi åkte mot Köpenhamn och efterlängtade hotellsängar.
Många trötta fötter som kände behov av att vila.
Och efter en evighetslång promenad från tågstationen kom vi så äntligen fram till hotellet.
Där vi kunde vila oss en stund innan vi --- så klart --- blev hungriga och begav oss ut på stan för att leta nåt att fylla våra hungriga magar med.
Kameran fick vila på restaurangen medan vi njöt av god grekisk mat som fick oss att fundera på om Grekland kanske kunde vara ett lämpligt resmål till sommaren. Om inte annat så för matens skull.
Har ni aldrig testat saganaki så är det på tiden ni gör det!
Googla på det, så får ni reda på vad det är. Gott är det i alla fall.
Kameran vilade på restaurangen, men istället visar jag en bild jag tog på vägen dit. Oj vad det finns grafitti och gatukonst i Köpenhamn! Av bättre och sämre slag. Just den här målningen var av det bättre slaget.
Precis som maten vi åt, som sagt.
Puh, vilken lång fredag det var när vi väl var tillbaka på hotellet igen och landade i sängarna för att heja på Steffo och Benjamin när de dansade. När Kenza blev utröstad sov vi för länge sen.
För att ladda för en lång lördag i den danska huvudstaden.
Men mer om det i ett eget inlägg.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar