Carl Anton sjöng om maskrosorna som han tyckte lyste som solar i gräset och som han lät finnas kvar. Tidigare idag när jag ryckte upp maskrosor och annat ogräs mellan plattorna på entrésidan filosoferade Loppan likt Carl Anton. Hon tyckte det var väldigt konstigt att jag inte tycker om dem för de är ju jättefina gula blommor. Svårt att argumentera mot, för egentligen har hon ju rätt. Varför är en blomma ok och en annan ogräs som ska bort egentligen?
Och varför heter det ogräs? Det är ju en blomma! Det borde rimligen heta oblomma.
Ja men eller hur?
Hädanefter får de heta oblommor. Istället för ogräs.
Word!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar