Det har inte varit strandväder på ett tag och som vi längtat. Igår vid frukosten såg det lovande ut. Maken och jag packade badväskan. Barnen var inte alls badsugna. Eller rättare sagt, de hade inte riktigt vaknat. Så ivriga var vi att komma iväg.
Så efterlängtat.
Men alltså, kolla! Himlen! Molntussig. Och attans vad det blåste kyliga vindar!
Jag frös så om fötterna att jag fick ligga med skorna på! Och ja, jag erkänner. Det kan tänkas att jag låg en lång stund med handduken över mig, som jag frös.
Men tålmodig vinner. Kolla så fin himlen blev så småningom. Och vindarna blev lite mindre kyliga, så det blev ett härligt strandbesök trots allt. Men inga bad. Och inga närgångna okända badsällskap. För vi var helt ensamma på stranden! Förutom ett gäng kite-surfare som tvärtemot oss var glada över vindarna.
Ja ja, är man svältfödd på soltimmar, så är man.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar