Musikfilm och musikminnen

Ted Gärdestad. Musik som ligger mig varmt om hjärtat. Inte bara för att jag är uppvuxen på sjuttiotalet med Ted på radion, utan för att kärleken till hans musik har gått i arv till barnen. Som då för några år sen när vi var i Frankrike och skruvade ner rutorna på bilen och skrålade Sol, vind och vatten och Eiffeltornet och Satellit så fransmännen måste ha tyckt vi var galna.

När det släpps en film om hans liv så är det givet att jag vill se den. 

TED - För kärleks skull

av Hannes Holm med Adam Pålson som Ted Gärdestad

Adam eller Ted? Ted eller Adam?

Såg den i helgen och ger den...högt betyg. Borg-filmen fick högsta betyg för att man lyckas välja skådespelare som var extremt porträttlika, här var det så där. Ted var lik, så lik man nu kan komma. Lite orättvist kanske att jämföra med Björn och Sverrir, men ja. Det var likt.

När jag förstod att det var Björn och Benny så såg jag likheterna. Och Agneta och Frida var också så lika som man kan komma. Och Povel Ramel.

Jonas eller Stikkan? Stikkan eller Jonas?

Men. Stikkan Andersson! Och Ann Zackarias! Kusligt lika. Och så kul att Lotta Ramel spelade sin egen mamma och Niclas Strömstedt sin pappa. Googlade men hittade inga bilder, så ni får se likheterna om ni tittar på filmen.

Filmen i övrigt då? Mycket rörande. Syskonkärleken Ted och Kenneth emellan. Men jag blev precis lika berörd av filmen som av det Så mycket bättre-avsnitt som hyllade Ted förra året. Kenneth!!! Förlåt mig, men jag tycker att storheten ligger i de fantastiska texterna och jag tycker att Kenneth fått alldeles för lite cred för det.

Men se filmen! Absolut! Och har du ännu inte sett Björn Borgfilmen så se denna först. Så du inte blir besviken över skillnaden i porträttlikhet...