Magisk jul

Fullt upp med stök och förberedelser så här dan före dan, men sätter mig vid datorn en stund för att pausa och varva ner lite. Tänkte passa på att visa bilder från Loppans och min utflykt igår. 

I morgontidningen läste jag om en julutställning med namnet "Julens magi". Det lät ju spännande. Och inte var det sämre av att det var på samma ställe där Loppan och jag var förra julen och kollade in en utställning som hette "En jul när mor var liten" och där vi fikade gigantiska chokladbollar... Vet inte om det var julutställningen i sig eller chokladbollarna som vi kom bäst ihåg från förra året och vilket det var som lockade oss mest att bege oss dit igår. 

Men vi trotsade vädret och gav oss iväg.

Julens magi var det ja. Vädret kunde man inte precis kalla magiskt. Ni ser, det regnade. Så pass.

Men inomhus var det varmt och skönt. Och juligt. 

Och den rosa grisen vi hälsade på ifjol var kvar. 

Sa jag nåt om chokladbollarna? Naturligtvis började vi i cafédelen, när vi skyndat oss förbi rosa grisen och beundrat den fina julgranen och julstjärnorna i fönstret. 

Men tyvärr hade de inga chokladbollar i år... Det fick bli den mest sockrade morotskaka jag nånsin ätit. Det var så det knastrade mellan tänderna... Men Loppan hittade en kokosboll, eller gräddbulle, som vi kallar dem, och den var hon mer än nöjd med.

På vägen in till den "magiska jul"-utställningsdelen fastnade vi hos smådockorna. 

Så fina dockor. Gjorda av Charlotte Weibull, känd dockmakerska i våra trakter. 

En av Loppans favoriter.

Själv hade jag svårt att hitta nån favorit, där var ju så många fina. 

Sen gick vi till en avdelning med lite större dockor. 

Vi beundrade kläderna. 

Som Loppan kände igen från årets älskade julkalender. 

Modernt möter gammalt.

Men hur var det då med den "magiska julen"? Ja, vad ska jag säga... det var inte mycket magi över den utställningsdelen... 

 

Inte mycket mer magiskt än så här.

Men den här figuren var fin. Bocken som förra året var utklädd till julbocken i den gamla julvisan En jul när mor var liten. 

Han ser nästan lite skamsen ut tycker jag. Som att han ber om ursäkt för en dålig utställning. Men Loppan och jag var nöjda. Vi fick ju lite julstämning. Och fika. Och beundra de fina smådockorna. Det blev lite julmagi för oss.