Vi har en liten tjej här hemma som älskar hästböcker och som tjatat om att få åka på ridläger. Eller jag tror hon menar ridskola, för jag tror inte hon hade varit beredd att bege sig iväg på ridläger så där med en gång. Fast med henne vet man aldrig, vår lilla Loppa.
I helgen var det alldeles perfekt väder för en utflykt. Och vi chansade att få en plats på ett ridlekis vi hört så mycket gott om.
Och vilken tur vi hade, vi lyckades norpa den sista lediga platsen i söndags!
Hästar! Riktiga såna!
Som hon längtat! Efter att först paxat en alldeles för liten häst, fick hon till slut en häst i rätt storlek.
Möt Malva!
Vips upp i sadeln
och så var vi iväg.
På en 45 minuters tur över fält och in på skogsvägar.
Och maken och jag turades om att gå bredvid och hålla Malva i ett snöre. Ibland fick vi minsann springa när Malva och Loppan bestämde sig för att testa lite trav.
Och efter 45 minuter på hästryggen kan man känna sig så trygg och bekväm att man till och med kan släppa taget och ha lite gymnastik på hästryggen.
Titta mamma! Jag kan rida utan att hålla i mig!
Och när turen var färdig fick man så klart sköta om sin lilla pålle.
Ridning det verkar vara grejor, det.
Vi har visst en hästtjej i familjen. För inte blev hon avskräckt. Tvärtom.
Hejdå, Malva! Vi ses nog snart igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar