Malmö Opera hade nämligen öppet hus och visade lite smakprov ur kommande föreställning Manon.
Med löfte om fika och att titta på fina klänningar fick jag med mig Loppan.
Och innan för dörren välkomnades vi av den här guldklädda donnan.
Och så tittade vi på klänningar.
Den ena...
...vackrare...
... än den andra.
En kungaklädsel hittade vi där bland alla klänningar.
Har man en mamma som älskar museishoppar är det kanske inte konstigt att man som dotter även vill titta lite.
Vi nöjde oss med att titta.
Men jag såg nog nån kasta extra lystna blickar på ett par rödglittriga skor. Tur att de inte var i hennes storlek.
Det var ju jul. Eller, är ju. Nä, snart är det.
Så vi blev bjudna på lussekatter, pepparkakor och glögg. Nån hann visst klämma fyra pepparkakor på raken. Och det var inte jag.
Efter klänningskoll, fönstershopping och fika gick vi upp en våning och kollade på fina bilder från föreställningen. Här kunde man snacka klänningar!
Manon. Premiär 30 november.
Jomen jag sa ju att det var jul!
Och vad hänger i en julgran på operan om inte såna här. I normal huvudstorlek.
Så det var ingen liten gran vill jag lova!
Naturligtvis såg vi till att skaffa oss bra platser.
Men vilken märklig upplevelse att se scener ur en opera med sångare iklädda helt vanliga vardagskläder. Häftigt! Men med de rätta scenkläderna blir det nog ännu häftigare.
"De sjöng lite högt" var Loppans kommentar.
Efter operasmakprovet blev vi fikasugna igen och drog till det här stället som jag varmt rekommenderar den som befinner sig i Malmö.
Även här var det så klart lite julstämning.
Det blev ett mysigt avslut på en lördagseftermiddag i slutet av november.
Och Loppan inte bara fick uppleva opera, titta på fina klänningar och fika gott, utan även öppna lite försenade födelsedagspresenter.
2 kommentarer:
Tack för sällskapet! Delad glädje är dubbel glädje Det kändes som en magisk lördag. När jag ser inlägget förstår jag varför :-) /M (+M&M)
M+M&M: När jag ser inlägget ser jag bara Loppans krokiga bena... Jag måste lära mig göra ordentlig bena när jag sätter upp håret på henne. Eller rättare sagt, hon måste lära sig att ha mer tålamod när jag sätter upp håret på henne så jag hinner göra en ordentlig bena... Heter det bena, förresten? Ser lustigt ut i skrift. :-D
Men visst var det en magisk lördag. Tack!
:-)
Skicka en kommentar