fredag 14 april 2023

När man frångår en vana, del I



 

Jag pendlar till mitt jobb. Inte varje dag, men ett par dagar i veckan. Buss och tåg kombinerar jag. Det där med att åka buss är vad det är. Bussarna i min region (vet inte om det är så i andra regioner/kommuner också?) märker ibland sina bussar med ett kort budskap på tavlan över framrutan där det normalt står bussnumret. Buss och kram, till exempel. Eller Glad Påsk så här i påsktider. Trevligt, men ibland lite jobbigt, då det inte blir helt tydligt vilken buss det är. Ibland är det så illa att det står Ej i trafik, trots att det är en buss i trafik. Märkligt. De trevliga hälsningarna kan jag förstå och uppskatta, men att det - ofta - står Ej i trafik förstår jag inte riktigt.

Nåja. Jag brukar alltid vara noga och fråga innan jag kliver på bussen så jag vet att det är rätt buss jag åker med.

Alltid. Njae... uppenbarligen inte, för häromdagen glömde jag visst bort att fråga och jag klev bara på bussen som tog emot passagerare trots att det stod Ej i trafik på tavlan över framrutan. Från just den busshållplatsen utgår två olika bussar, med helt olika slutdestination. 177 går dit jag ska och 15 går åt ett helt annat håll, till en helt annan kommun.

Till mitt försvar kan sägas att jag var ganska säker att det var rätt buss, eftersom det precis utgått inte bara en utan två nummer 15-bussar från just den hållplatsen. Dessutom var klockan exakt så mycket som den skulle vara när min 177-buss skulle gå.

Alltså ganska idiotsäkert att kliva på. Kan man tycka.

Njae... Jag hamnade så klart på helt fel buss! Men upptäckte det tackålov innan vi lämnade kommunen och kom ut på motorvägen. Kastade mig över stoppknappen och tog mig ner från ovanvåningen där jag satt på dubbeldäckarbussen. Trånga gångar och mycket folk som steg ombord. Utgångsdörren var låst och jag hittade ingen knapp att öppna. Knödde mig genom gången fram till dörren vid chauffören. Även den var låst. Bad chauffören öppna. Fick ett morrande till svar som jag tolkade som att "Du får inte åka med bussen!" men jag tror att han sa att jag inte fick stiga av. Lika illa vilket som. När jag bett honom två, eller kanske till och med tre gånger, att öppna, öppnade han tillslut dörren och när jag lämnade bussen kunde jag höra honom fortsätta morra. 

Hrm. Vad lär vi oss av detta? Hädanefter kommer jag alltid alltid alltid fråga innan jag stiger på en buss som inte har tydlig nummerskyltning. Vad lär vi oss mer? Att alla som har serviceyrken inte alltid är så serviceminded. Men största lärdomen är att det är just den gången man frångår en princip eller en vana som nåt oväntat händer! Jag har ett exempel till på det från närtid, men det tar vi i ett eget inlägg. 


Inga kommentarer: