Varje år så här års är det alltid lika jobbigt att vara tillbaka i jobbvardagen. Det tar ganska lång tid för mig att komma in i "jobbvanor" och acceptera att så här är livet nu. Efter ledighet och fram till nästa ledighet, som ju alltid känns evighetslångt fram i tid. Vilket det ju är om man tänker sommarledighet.
Nåväl. I år är det extra jobbigt. Jag har nämligen haft extra lång sommarledighet eftersom jag var smart och redan i våras planerade uppdragsavslut och ny anställning/nytt uppdrag så jag skulle få lång tid emellan dem.
Men. Nu straffar det sig.
Jag är ju inte bara tillbaka på jobb efter lång ledighet. Jag är ny på jobbet. Dubbelt upp. Ny på konsultfirman, ny på mitt uppdrag. Och jag har börjat ett uppdrag som ligger en bit hemifrån, så jag är tillbaka i pendlarvardagen.
Jag är, som sagt, super supertacksam att jag kan jobba hemifrån en hel del och slipper åka upp fem dagar i veckan. Men, jag har inte riktigt landat i att de dagar då jag åker till kontoret, måste jag stiga upp redan kl fem på morgonen.
Som igår. Väckarklockan stod på 4:55. Tror ni att jag vaknade av väckarklockan? Nope. Tror ni jag försov mig? Nope. Jag vaknade typ två timmar (!) före klockan skulle ringa. Klockan tre på natten. Kunde så klart inte somna om.
Jag kom fram som jag skulle och jag jobbade mina timmar på kontoret. Hoppade på rätt buss utanför kontoret, tog mig till tågstationen och hoppade på tåget.
Men inte det tåg jag trodde att jag hoppat på! Skulle det visa sig.
Och hur upptäckte jag det? Jo, genom att jag vaknade till (japp, jag råkade somna på tåget!! Har aldrig hänt) av utrop om en station som inte ligger på den sträcka jag borde åka.
Jisses! Bara att rycka åt sig handväska och datorväska och kasta sig ut från tåget. Höll på att missa att få med mig handväskan, men den kom med. Och jag fick ringa efter maken som kom och plockade upp mig.
Idag har jag jobbat hemifrån. Imorgon jobbar jag hemifrån.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar