Det var visst våffeldagen idag. Det hade jag väl egentligen koll på, men glömde helt bort när jag skulle fixa dagens jobba-hemifrån-lunch. Jag jobbar ju som bekant hemifrån, sonen har gymnasieundervisning hemifrån och lillasyster som är lite avis att inte få vara hemma började dagen med att klaga på halsont. Hon fick - efter lite diskussion om huruvida det var halsont på riktigt eller ej - stanna hemma. Och jag fick den tokiga idén att laga plättar till lunch. Man kan ju inte stödköpa lunch-take-away varje dag...
Plättar it was. Och eftersom jag visste att jag skulle behöva jobba lite senare på kvällen eftersom jag väntade på material till en presentation, tog jag mig friheten att även klämma in en lunchpromenad. I ensamhet.
Kallt, soligt och krispigt var det. Och ganska folktomt. Eller det var det inte. Det var ganska många 70 plussare där. Precis som det varit i alla affärer jag varit i de senaste dagarna. Och lunchrestauranger. Skulle de inte hålla sig hemma för att undvika smitta? Hrm...
Nåja, tillbaka till skogen. Bokstavligt och bildligt.
För när maken kom hem efter sitt jobb, ville han också promenera. Och jag var inte den som var den, jag hängde på! Igen. Tillbaka till skogen.
Och vilket härligt ljus, strax efter fem på eftermiddagen.
Hur gick det med halsontet, undrar ni? Nja... det var nog inte mycket till halsont där. Någon "tillfrisknade" ganska snabbt efter att jag sjukanmält henne och sagt att nu blir det hemmaläge och inget kompishäng resten av veckan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar