Så går jag in i tredje veckan att jobba hemifrån. Vi blev ju rekommenderade att inte komma in på kontoret för två veckor sen. Status så här långt?
Jobbmässigt tycker jag att det är mer effektivt än nånsin. Jag slipper min högljudde bordsgranne på kontoret, jag slipper stiga upp tidigt och ta mig in till jobb och när jobbet är slut är jag redan hemma. Ingen transporttid. Det sistnämnde är också en liten nackdel. Dagarna tenderar bli lite längre än normalt, för jag har ju ingen buss att passa. Jag behöver inte hålla koll på klockan som när jag sitter på kontoret. Men, å andra sidan har jag tvätten under kontroll. Tvättmaskinen har gått varm hela veckan. En liten mikropaus från datorn och så fyller och tömmer jag maskinen. Och så passar jag på att ta lunchpromenader. Och klämma in en och annan stödlunch* på nån lunchrestaurang. Antingen take away eller på plats, om det är nåt ställe som inte har våldsamt många besökare.
*Stödlunch, undrar du kanske, vad är det? Restauranger och caféer har det av naturliga skäl extremt tufft nu. Inga kunder, inga intäkter. Hur ska de överleva? En stödlunch är att handla, antingen nåt att ta med hem eller äta på plats, om det som sagt finns gott om utrymme. Mitt lilla bidrag kanske inte hjälper jättemycket, men det kanske ger lite lite hjälp så de slipper gå i konkurs.
Jag har haft en hel del telefon/videomöten över datorn. Jag stänger av min egen videokamera och blir bara distraherad om jag måste titta på mina kollegor sittandes hemma vid sina köksbord. Men mötena har varit supereffektiva. Alla ringer in i tid, ingen hänger utanför ett konferensrum och beslutar sig för att gå till kaffemaskinen precis innan mötet börjar, ingen står och småsnackar utanför konferensrummet, inget tjafs om att nån annan råkat boka samma konferensrum och folk pratar inte i mun på varandra. Supereffektivt!
Status i övrigt? Jag försöker hålla obehagskänslorna borta, men det är inte lätt. Det är en obehaglig situation vi befinner oss i. Men så peppar jag mig med att tänka att precis alla, ALLA, över hela världen sitter i samma situation. Vanlisar, kändisar, kungligheter, presidenter, politiker, alla. I alla länder. Alla är vi på något sätt berörda. Och sannolikt sitter vi alla i samma funderingar.
Men jag hoppas att alla vet vad som gäller vid det här laget.
Tvätta händerna! Det gör man väl alltid? Ja, men tvätta dem ordentligt! Och extra ofta!
Och är du ute och inte har tillgång till att tvätta händerna med tvål och vatten, använd handsprit!
Håll avstånd till folk, i affärer och på restauranger. Och tyvärr även till äldre människor. Äldre människor, över 70, som är i riskzonen.
Och pilla inte i ansiktet! Detta tycker jag är jättesvårt. Ju mer jag tänker på att inte pilla mig i ansiktet, desto mer kliar det. På näsan. På kinden. I ögonen. Ser ni förresten Mästarnas mästare på söndagar på SVT? Då har ni sett nattduellen där två tävlande står och håller en kedja i vardera hand medan de väntar på att en ljusstav ska släckas. Jag hade aldrig klarat det! Jag hade varit tvungen att klia mig på näsan!
Nåja, tillbaka till allvaret.
Känner du dig det minsta krasslig, hostig, snuvig, febrig - stanna hemma!!! Och är du inte i riskzonen, håll dig ifrån sjukvården, även om du är sjuk. Klarar du hemma, låt sjukvården ta hand om de som är riktigt allvarligt sjuka. Är du över 70 och i riskzonen ska du så klart söka den vård du behöver.
Andas lugnt och försök inte att hetsa upp dig. Det här kommer att gå över. Vi vet bara inte när. Men det kommer att gå över.
Var rädd om dig! Och folk i din omgivning. Respektera beslut, riktlinjer och direktiv även om du kanske inte håller med.
Pensionärskasse. Eller ska jag kalla det Föräldrakasse?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar