Den här figuren är start förknippad med min barndoms jular på sjuttiotalet. Scooby Doo. Vi som är uppväxta på sjuttiotalet var inte bortskämda med tecknade barnprogram, eller barnprogram överhuvudtaget. Inte som dagens barn som har massa tv-kanaler som sänder barnprogram dygnet runt. Kalle på julafton var heligt. Och jullovsmorgonsprogrammen där Scooby Doo var stående. Det mysigaste på hela julen ju! Bortsett från julklapparna, alltså. Att stiga upp i morgonmörkret, bänka sig i soffan framför TVn, knäcka nötter och sitta i doften av torr, barrande rödgran och titta på Scooby Doo.
Häromdagen återupplivade Loppan och jag det. Förutom den torra, barrande rödgranen då. Och nötterna. Vi har en kungsgran som varken luktar eller barrar. Och vi knäcker inga nötter.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar