Första franska vykortet

Ok, då kommer det äntligen det första av några försenade vykort från Frankrike. Jag tror jag sprider ut dem och visar några när jag väl börjat jobba igen. Så jag kommer in i semesterkänslan igen. Eller behåller den. 

Nåja, här kommer första vykortet. 

Känner ni igen stranden? Japp, ni som följer min blogg minns inte fel. Jag har varit i Nice en gång tidigare i år. Med jobb och med maken. Och vi konstaterade att det nog var ett ställe vi gärna skulle komma tillbaka till, tillsammans med barnen. Sagt och gjort. Det blev en resa till Nice igen. Och nu har vi upplevt Nice i april och i juli. Vilket jag rekommenderar? Eh... ja det var vansinnigt varmt i juli. Men inte på långa när så varmt som det var, och är, i Sverige när vi kom tillbaka! 

Naturligtvis blev Loppan lika fascinerad som jag av de fina stenarna på stranden och det kan tänkas att vi fick med oss varsin näve full av fina små stenar.

 

Hade kunna fylla en hel resväska full.

Bilderna ovan är tagna på stranden som ligger mitt i stan. Vid Promenade Des Anglais. På Wikipedia kan man läsa att det är ett promenadstråk i Nice, löper längs och har utsikt över Baie des Anges (Ängelbukten), Medelhavets kust utanför Nice. Den löper från Nice flygplats till Amerikanska kajen (Quai des États-Unis) och är ungefär 7 km lång. Mindre angenämt är att man i framtida historieböcker kan läsa om terrorattentatet i juli 2016, precis just där. Lite läskigt. Naturligtvis såg vi beväpnad militär promenera bland soldyrkande turister. Inte på stranden! På promenadstråket längs med stranden.

En av dagarna satte vi oss på en buss och tog oss en bit utanför stadsgränsen. Till Villefranche-sur-Mer. Ett alldeles ljuvligt litet samhälle. Med sandstrand. Inte sten som på stranden inne i Nice. 

Sand är kanske fel att kalla det, om man jämför med våra vita sandstränder på hemmaplan. Men i jämförelse med Nice-stranden så var det grovkornig sand.

Och galet varmt. Och trångt. Jag kollade om det gick att hyra solstolar och parasoller (galet dyrt, men hade varit så värt det) men det var så klart fullbokat.

Istället blev det vätskepaus efter att vi doppat oss. 

Och en promenad genom samhället tillbaka till busshållplatsen. Smidigt att åka buss och spårvagn i Nice, förresten. Antingen köper man femdagarskort eller klippkort. Eller så promenerar man. I april var det ok att promenera. I juli, eh... något för varmt. 

Pastellfärgade byggnader längs med hamnen.

Strandnära hotell. Men som sagt, vi bodde på spårvägs- eller bussavstånd till stränderna och det funkade bra det också.

Galet vackert, eller hur?

Med de här bilderna på näthinnan slutar vi det här första vykortet. Det kommer fler. För som vanligt har jag minneskort både i kamera och mobil fulla med bilder.