Butikspraktik och risk för stryk

När jag gick i åttan praktiserade jag i en klädbutik. En klädbutik vars namn numera förkortats till två bokstäver. Och står för två engelska ord. Det gjorde de inte på min tid... Fast jag undrar om det är samma kedja... Nåja. Det var inte namnet på butiken det här inlägget skulle handla om. Det var mer fenomenet som sådan. Praktisera när man går i åttan. 

Det var ju spännande att få praktisera i en klädbutik. Vad gör man i en sådan, tro? Ja, jag fick åtminstone göra följande när jag var där, fjorton år gammal:

Köpa fikabröd

Gå till skräddaren och lämna jeans som skulle kortas.

Gå till skräddaren för att hämta jeans som hade kortats.

Märka kläder med prislappar.
Lyssna på personalen beklaga sig över cheferna.
Lyssna på cheferna beklaga sig över personalen.

Stryka.

Stryka.

Stryka.

Och stryka lite till.

Ja jisses vad jag fick stryka kläder! Jag stod i alla fall inne i butiken och gjorde det och inte på nåt lager, men så där jättekul var det knappast. Men jag tror att jag fick upp en stor vana. Som jag har användning av idag som vuxen...

Men att prismärka kläder var jag inte lika bra på. Jag minns att jag märkte en hel ställning full med jackor. Och kunderna började en efter en klaga på varför det stod en storlek i jackan och en annan på prislappen... 

Oops. Till mitt försvar kan jag säga att högen med prislappar låg i storleksordning. Och kläderna hängde i storleksordning. Men jag började i fel ordning på klädstången... 

Igår skrev vi på papperen för sonens praktik. Han ska också vara i en butik. En skejtarbutik. Kan ni ana lyckan? På specifikationen står det att han ska jobba med marknadsföring, film, foto, butik och försäljning. Ingen strykning. Men det är väl inga problem, nu kan han ju! :-)

(butikerna på bilderna har inte alls att göra med butikerna i inlägget. Bildkälla: pinterest.com)