Ni kanske minns att Loppan började ridskola för några veckor sen?
Igår var det andra lektionen. Och dags att kliva upp på hästen.
Och jag insåg - till min fasa - att det inte är bara är Loppan som börjat ridskola.
Nej, vi föräldrar förväntas aktivera oss lika mycket - nästan i alla fall, vi slipper kliva upp på hästryggen- som barnen, under lektionerna. Rykta, borsta, krafsa hovar, klä på både barn och hästar. Det sistnämnda inte det enklaste, med grimmor och selar eller vad det nu hette som skulle träs och knytas och knäppas och in i munnen och runt öron...
Och sen, när det väl är gjort, ska man som förälder agera ledare och gå bredvid och hålla i hästskrället. Förlåt, men jag delar än - än så länge? - inte min dotters hästfascination...
Jag har stor respekt för djuren och jag tycker de är fantastiska, men att umgås så nära med dem var jag inte riktigt beredd på...
Men. Loppan är lycklig. Och superduktig. Och jag lär väl bli kompis med finaste Pettson, jag med. Efter allt nära umgänge vi kommer ha de närmaste söndagseftermiddagarna... Och han verkade ganska kärvänlig mot mig...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar