I helgen fick vi några timmars efterlängtad sol. Och jag fick ett infall och begav mig ut i trädgården med en sekatör.
och gav mig på vår gigantiska orm/trollhassel som växer så det knakar varje år och som vi börjat tröttna på. Den tar kvällssol och dagsljus.
Och eftersom vi tröttnat på den så kände jag att jag inte hade nåt att förlora när jag gav mig på den med sekatören. Jag tänkte, klipper jag för mycket och den inte överlever så kommer vi inte bli ledsna för det. Klipper jag lagom och vi blir nöjda, med växten i sig och ljuset och kvällssolen, så är det bara att gratulera.
Eller ska jag vara ärlig, så tänkte jag mer än en gång under tiden jag höll på att "överlever den det här så sadlar jag om och blir trädgårdsmästare! Banne mig!"
På bilden ser ni hur den såg ut när jag gav upp. Jag säger gav upp och inte när jag var klar. För jag är inte klar. Men jag kände att det räckte på en gång. (jag fick träningsvärk, så jag fick sluta) Jag har några grenar till att justera för att jag ska vara helt nöjd estetiskt. Men som sagt, jag vet inte riktigt vad jag gjort, jag kan givit den dödsstöten.
Fortsättning följer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar