Skollov brukar betyda hembakta kanelbullar. Och eftersom det är höstlov nu och jag jobbade hemifrån idag så hade jag lite tid över på eftermiddagen att sätta igång ett bak.
Och precis som alltid, undrar jag halvvägs igenom bakningen varför jag i hela fridens namn fick den tokiga idén att ställa mig och baka bullar. Varje gång svär jag att det är sista gången jag gör det, men så går det ett halvår ungefär och så är det skollov bakar jag igen.
Till familjens stora glädje.
Nåja, då får jag väl stå ut med att jag tycker det är rätt bökigt.
Receptet jag använde var det här, fast jag blandade ner nymald kardemumma i degvätskan och fyllde med massor av mjukt smör, råsocker och kanel istället för vaniljsockerblandningen i originalreceptet. Det är gott det också, riktigt riktigt gott, men resten av familjen tycker bättre om traditionella kanelbullar. Och det är bättre att de äter bullarna än att jag äter dem själv...
Halva satsen snurrade jag inspirerad av Leila.
Nästa gång gör jag nog snurror av hela degen, det var kul och de blev rätt fina. Nej visst nej, jag skulle ju inte baka bullar fler gånger..!
Mmmm... det må vara meckigt att baka bullar, men farligt gott är det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar