Innan jag åkte till Shanghai förberedde jag mig mentalt på att matupplevelsen inte skulle bli alltför översvallande. Jag har tidigare varit ett antal gånger i Beijing och ätit den ena konstiga maträtten efter den andra. Soppa med fisksimblåsa, mat som dallrat och tittat på mig från tallriken, och mat som smakat så där fiskigt som bara inte är gott.
Men vilken positiv överraskning maten skulle bli i Shanghai, visade det sig. Oj vad vi åt gott.
Den positiva upplevelsen av att äta berodde nog till viss del på att jag i mitt resesällskap hade en ung man som konstant var vrålhungrig och som hade tyckte att allt han åt var "det godaste han nånsin ätit". Att han sen försökte äta ett tupphuvud som låg på ett fat endast i avsikt att vara garnityr är en historia för sig...
Men vi börjar med vår första matupplevelse i Shanghai.
Det var väl inte helt lyckat.
Jag har ju nämnt det där med de bristande engelskkunskaperna. Tänk er då att gå på restaurang och beställa mat och inte kunna göra sig förstådd.
På första restaurangen vi besökte fick vi en meny med text på kinesiska och endast ett fåtal bilder. Kyparen, som inte kunde ett ord engelska, skulle ta emot vår beställning och fylla i en beställningssedel som såg ut som en kopia av menyn.
Vi var hungriga och aningens otåliga och tyckte att vi kunde väl klara det lika bra själv, istället för att vi skulle peka och han skulle säga nåt på kinesiska och vi svara på engelska och vi ändå inte skulle förstå varandra. Vi kom på en smart idé. Vi kan inte läsa kinesiska, men om vi har en meny och ett beställningskort som ser likadant ut - trodde vi - så räknar vi raderna och kryssar för det vi vill ha.
Eh...
Jag tror inte nån av oss ville ha den här soppan. Vet fortfarande inte vad den innehöll, men den smakade inte gott, kan jag säga. Klicka gärna på bilden om du vill titta lite närmare på det okända innehållet. Det var nåt i grisväg, gissar jag.
Det var nog tur att jag som beställde ett glas cola fick in en hel liter...
Och tack å lov så var soppan bara vår förrätt. Vi beställde även in ett antal spett med diverse kött och grönsaker. Tror vi beställde fem-sex olika att dela på.
In kom det här:
Gånger fyra. Alltså detta var min portion, när jag plockat från fyra olika tallrikar.
Supergott, men... inte i närheten av vad vi beställt. Eller ska jag säga, vad vi trodde att vi beställde.
Men äventyret var inte över där. Jag kan summera det så här:
Vi beställde en sak,
fick en annan
och betalade fö
r en tredje.
Ingenting var rätt. Men tackålov var det, förutom förrättssoppan då, väldigt gott.
Ville man inte gå på restaurang kunde man handla mat från en vagn på gatan.
Det ville vi inte.
Dock handlade vi i ett hål i väggen.
Och jag tror nog att det var nåt av det godaste jag åt på hela veckan. En wrap med friterade grönsaker och mängder av färsk koriander. Himmel så gott!
Om de här glassarna var goda vet jag inte, men käcka var de i alla fall.
Käcka var även colaburkarna, tycker jag.
Det var inte riktigt meningen att jag skulle äta på MacDonalds, men den kvällen jag var ute och shoppade ensam blev det liksom aldrig av att jag gick och åt. Förrän det var så sent att alla restauranger i närheten av hotellet hade stängt. Märkligt det där förresten. Att både butiker, varuhus och restauranger stängde så tidigt. Runt tio på kvällen togs sista beställningen emot på restauranger.
Tillbaka till mitt MacDonaldsbesök. Klockan var som sagt efter tio och jag hade varit ute och shoppat och lämpat av min packning på hotellrumment när jag begav mig ut för att äta. Som jag tidigare berättat låg hotellet i en byggnad full av restauranger så det fanns en del att välja mellan. Men de hade ju som sagt stängt. Bara MacDonalds var öppet. Jag var inte jättesugen och inte jätteglad för MacDonaldsmat så jag pekade på en cheeseburgarmeny. Flickan bakom disken kunde så klart inte engelska och hon muttrade nåt när jag pekade på min cheeseburgermeny. Jag förstod inte, men jag fortsatte peka. Och vänta på att få min cheeseburgermeny levererad. Men hon gick inte och hämtade mat, hon hämtade chefen. Som flera gånger, på knagglig engelska, frågade mig om jag verkligen ville ha en Happy Meal. Ja, det ville jag! intygade jag. Flera gånger om. Till sist fick jag min meny. Och min leksak. Och den uppmärksamme ser att det även ligger en pineapplepaj på min bricka. Japp, jag beställde även en sån. En. Inte två. Den kinesiska MacDonaldschefen tyckte nog att jag var konstigare än konstigast. Inte nog med att jag som vuxen beställde en Happy Meal, utan att jag även bara beställde en paj för 6 Yuan när två styck kostade 9 Yuan.
Efteråt när jag satt och åt ångrade jag att jag inte beställt två. Cheeseburgaren smakade som hemma men pommesen var ingen hit. Hade hellre ätit två pajer...
Jag tror jag sparar de riktigt kinesiska matupplevelserna till ett eget inlägg och avslutar här med en udda efterrätt. Eller den är inte alls udda. Det är en av mina favoriter, men det var lite otippat att äta den i Shanghai. Och otippat att den var supergod och smakade exakt som jag själv gör den vill ha den.
Italiensk tiramisu. I Kina.
Försvinnande gott.
Men mer om kinesisk matmarknad och tupphuvud och maneter i kommande inlägg.
Än är jag inte färdig med mina Shanghaiberättelser.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar