Intressant det där med traditionen att titta på Kalle på julafton.
Vi bänkade oss så klart, som vi gjort så länge vi kan minnas, maken och jag. Och med oss i år satt två generationer kvinnor över mig. Och barnen så klart.
Men vet ni, vem var det som tittade?
Ja inte var det barnen precis.
Kan kanske bero på att tomten knackade på dörren mitt under programmet...
Men han hade bråttom tror jag, för när vi öppnade dörren så var han försvunnen.
Kvar stod en tomtesäck.
Skumt. Men det tog Loppan som ett tecken på att det verkligen var Tomten med stort T, dvs den Riktiga Tomten, som varit hos oss i år. Och att han som brukar komma som tomten och dela ut klappar till oss bara varit en utklädd sådan.
Hrm... Kanske det, kanske det.
Apropå skumma tomtar...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar