För några år sen, på en tidigare arbetsplats, hade vi under en period som tradition att turas om att baka till fredagskafferasten. Det var allt möjligt gott hembakt som serverades och det blev svårare och svårare att hålla måttet. Ribban höjdes liksom vecka efter vecka.
Tills Sofia, en av mina kollegor, sänkte den och gjorde att vi alla pustade ut lite. Och skrattade gott. Tillsammans med henne. Inte åt henne. Eller... ja... vi skrattade i alla fall. Hon med.
Varför det?
Jo, för när det var hennes fredag att baka kom hon med två rulltårtor inlindade i aluminiumfolie.
Lite lätt tillknycklade, men visst syntes det att det var köperulltårtor.
Inte oss emot, de var goda och jag vill minnas att det åts med god aptit.
Men vi undrade så klart varför köperulltårtorna var inlindade i aluminiumfolie. Och då kröp det fram, hon skämdes lite för att hon inte hade bakat själv, utan fuskat och köpt kakor till vår fikapaus. Så för att inte upptäckas hade hon medvetet knycklat till dem lite, så de skulle se hembakta ut.
Ja jisses. Vi fick inte bara god kaka den kafferasten, vi fick även ett gott skratt. Som vi levde på länge.
Och Sofia tänkte jag på tidigare idag när jag gjorde nåt lite lite liknande.
Imorgon är det skolavslutning.
I ett svagt ögonblick lovade jag visst baka. Eh... hur jag nu tänkt att jag skulle hinna med det i samma vecka som vi varit på en luciafest och två skolföreställningar på teater. Plus att jag jobbpendlat som vanligt. Och förberett kläder till alla dessa tillställningar.
Nej, det fick bli en "Sofia-variant" istället för hembakat.
Jag köpte en burk pepparkakor och plockade fram kristyrtuben och en påse chokladlinser från skafferiet. Och så satte jag Loppan i arbete.
Vilket hon inte alls hade nåt emot.
Tadaaa!!! Kakor till skolavslutningen imorgon.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar