Julafton. Då får man klä sig julfin. Och plocka fram röda kappan som egentligen är för liten, men som fick hänga med en sista gång. Är det jul så är det.
Hemma hos farmor och farfar väntade fina kusin A, som genast sattes i pysselarbete.
Och Smilla som väntade på leksällskap.
Själv smet jag ut i köket med kameran och hittade kusinerna kramandes bland all mat.
Så gott att dricka glögg ur "riktiga" glas istället för traditionella glöggmuggar. Den idén stal jag rakt av och så kommer vi fortsätta glöggandet hädanefter.
Missade att fotografera det här goda tillbehöret som var nytt för året för oss. Supersmarrigt.
En som pausade under bordet.
Och en som pausade i soffan.
Medan de vuxna såg fram emot att sätta sig här...
... var det här mer spännande för barnen.
Bäst att kolla noga.
Riktigt noga.
Kolla på TV gjorde vi också. En liten stund. När det var Kalle Anka.
Några i sällskapet hade sett programmet fler gånger än man ville erkänna och för någon var det allra första gången. Smilla blev nyfiken på den tjocke farbrorn i röda kläder.
Så var det (äntligen) dags att äta. Och kameran fick vila lite.
Men mitt i maten knackade det på dörren! Och det var inte grannen iklädd röd tröja som jag gissade som stod där utanför...
Nej, för det var ju så klart Tomten!
Och lilla Smilla som firade sin allra första jul var snabb att hälsa på honom. Han såg ju ut precis som tjocka farbrorn på TVn för en stund sen!
Hrm... nån vakthund är hon inte precis...
Hon kastade sig över den första av många julklappar.
Precis som Loppan.
Och även jag, så kameran fick vila igen.
Japp. Det var vår julafton 2013 det. Tänk att det gått ett år sen senast.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar