Kalassöndag

Imorse vaknade vi till en kalassöndag. I ordets alla bemärkelser. Kalas för att maken fyller år och kalas för att det var alldeles underbart vårväder. Och vi firade födelsedag med lite udda aktiviteter. 

Vaniljhjärta. Nåt av det godaste som finns. Tycker maken. Och vi andra instämmer och beställde genast det samma till våra födelsedagar. 

Fyller man år ska man firas. Med favoritkaka, ljus, flagga och presenter. Och skönsång. Eller sång, åtminstone. 

Just den här söndagen var en sån där ketchupdag. Allt på en gång. Födelsedag, vasalopp, skidåkning, årsmöte i fotbollsföreningen, dansuppvisning, handbollsmatch... Bara att välja, för allt hinner man inte. Eftersom maken fyllde år, var det han som fick välja. Så här blev dagens aktiviteter:

Ut!!Kan tänkas att jag hade ett finger med i beslutandet där.  Blå himmel och plusgrader. Då måste man ut. Även om skidåkningen på TV lockade... Alltså, till närmaste lekpark! En av de vackraste vi varit i. Och som vi alltid återkommer till.

Sa jag att himlen var blå?

Helt fantastiskt blå.

Och det är nåt speciellt med trädkronor, tycker jag. Som inte kan låta bli att titta upp i trädkronorna, bakom kameralinsen.

Kanske inte så konstigt, för om man tittade ner såg det ut så här. Sörjigt och lerigt. 

Men det går alldeles utmärkt att leka ändå.

På finaste lekplatsen med bästa lekattiraljerna.

Hrm... Jodå. En staty kan man också leka i. En fot och en hand. Från två olika barn. 

När man varit ute i vårsolen blir man hungrig. Och jisses vad det smakade gott idag. Ingen gourmetrestaurang kanske, men himmel så gott.

Och så var det det där med de krockande aktiviteterna. Vasalopp, skidor, årsmöte i fotbollsföreningen eller dansuppvisning/handboll. Vad tror ni maken valde?

TV-tittande på skidåkning uppskattades inte av resten av familjen, så det gick bort. Och fotbollen valdes också bort. Istället blev det här vi hamnade.

Åskådarbänk på en handbollsmatch. Ja inte för att titta på handboll i huvudsak, utan för att dotterns dansskola hade dansuppvisning i pausen. Men titta på bilden. Visst är det märkligt. Att vissa sportevenemang drar färre publik. Förra gången dotterns dansskola uppträdde i en handbollspaus var det över 2000 i publiken. Idag var det runt 400. Kan det bero på att det var damlag som spelade idag? Hrm... Jag konstaterar, men förstår inte.

Men dottern var lycklig. Och vi var stolta. Oj så fint de dansade för oss. Iklädda jeans, färgglada t-shirts, keps och converse.

Men om dottern tyckte att dansen var höjdpunkten vet jag inte. Kanske var det hoppborgen i rummet bredvid handbollsmatchen? Eller discorummet där det serverades korv efter avslutad dansuppvisning? Det förtäljer inte historien. Men vi är nog rörande överens hela familjen att det blev en kalassöndag. Även om vi inte hade traditionellt kalasfirande.